I en finsk veckotidning fanns i höst en artikelserie om ensamhet. Hela 20% dvs en miljon finländare känner att ensamhet är ett problem för dem!
6 modiga människor ställde upp för en intervju med namn och bild.
99-årig änkeman som är närmast blind. Hans räddning är en enda person från stadsmissionen som hälsar på varje-varannan vecka och tar även med honom ut.
56-årig kvinna som redan som barn varit mobbad och ensam. Skilsmässa och utflugna barn ledde till svår ensamhet. Hon har sökt och funnit hjälp via vänverksamheten då hon hälsar på en gamling samt är extramormor åt sex barn till en ensamstående mamma.
38-årig finsk kvinna som har konverterat till islam. Hon har sin man och sina barn men inga andra vänner i Finland.
24-årig helt vanlig något blygare tjej som avslutat studierna.
22-årig kille med ryggmärgsbråck. Han måste betala för att få en ”kompis” via soc att gå ut med.
Och till sist en 8-årig kille med ADHD. Lite ”annorlunda” men inte mindre i behov av vänner!
De som har mamma kvar i livet verkar i alla fall ha någon som bryr sig. Men inte ersätter mamma en kompis till en ung människa.
I synnerhet män efter skilsmässan är en utsatt grupp. Kvinnan har varit även vännen, och efteråt har man ingen att prata med.
Det sägs att ensamhet till viss del är ärftligt. Det sociala arvet kan vara tungt att bära.
Men långt ifrån alltid går det att finna en orsak. Skulden över att man själv skulle vara orsaken till ensamheten gör det hela dubbelt värre. Man anklagar sig själv för att vara för blyg, för kräsen, för ointressant. Ensamheten blir en skam.
Reportaget väckte positiva reaktioner hos människor, och många av de ensamma fick kontakt med nya vänner.
Det är lätt att identifiera sig med den ensamma. Det finns någonting djupt mänskligt i ensamheten, det är ju en väsentlig del av hela livets utmaning och tragik. Vi föds ensamma och dör ensamma. Jag har naturligtvis också känt mig ensam i mitt liv. Det kan vara så enkla saker som en flytt. Man förlorar mycket av sitt naturliga umgänge, t ex släkten, genom att flytta långt bort hemifrån. Att flytta överhuvudtaget är en utmaning- det är inte så självklart att hitta nya vänner i vuxen ålder då alla redan har ”sitt”- det är lättare att skapa nya kontakter som student. Och man kan också vara väldigt ensam i ett förhållande. Men ensamheten kan bli mångfaldigt påtaglig om man blir änka, eftersom den andra människan har fyllt så stort utrymme i ens liv. Och så kan man bli sjuk, eller pensionär, och hamna i en livssituation som gör en utsatt för ensamhet genom att t ex få mera tid över och hamna utanför gemenskapen.
Det som jag reagerade mest på var hur liten insats räcker för att få den ensamma att känna sig mindre ensam. Bara en liten gest. Eller ett litet besök mycket sällan. En brevvän. Kanske bloggvän. En hälsning eller ett telefonsamtal. Att så lite kan betyda så mycket.
Man är alltid ensam om att leva sitt liv sa alltid min vän. Tänkte på det nu.
Ha det gott och Kramelikram.
Ensamhet är ett långt större problem än vad man tror. Betänk att leva ensam och vara arbetslös vilket kan leda till att man totalt saknar ett kontaktnät. Samma sak för många äldre vars anhöriga inte bor på samma ort. Men värst tycker jag det är för ensamma barn och ungdomar. Under uppväxten är det så viktigt att höra till och ha en vän.
Är en gift mamma och har två barn och vi bor på landet. Är 44 år.
Ni kommer att få följa mitt liv som att vara annorlunda med diganoser m.m. & mitt liv. Jag är född -70, lever med min man och 2 barn, 6 hundar, Hundar är mitt liv, Utan dessa underbara varelser vore inte livet ett liv.
Jag är en person som har svårt att möta ensamheten och inte ha någon att bolla mina tankar med. Jag behöver ha någon som orkar lyssna. Jag har vänner som jag känner jag inte vill tära på mer. De är vana vid mitt glada jag och det känns att jag vill kunna prata med människor som inte har förutfattade meningar och samtidigt kan ge mig perspektiv på mina tankar och funderingar. Vad jag gör på min fritid! Jag tycker om att hitta på saker på min fritid som allt från att träna, kolla film, äta något gott, åka någonstans, bara vara, ut i naturen, fiska, vad som helst helt enkelt. Det finns inget jag inte kan tänka mig att göra. Tycker om när det händer något eller inte på rätt sätt. Om den jag söker! Jag söker den som är villig att förstå, som har en drivkraft och är ärlig i sina avsikter och som kan värdesätta utbytet av tankar och goda råd. Någon som är rak och intresserad av att ge och ta. Vad vill jag göra med dig Det är svårt att säga, beror alldeles på personen i fråga. Ibland är det tillräckligt att prata, ibland att göra något roligt eller intressant. Sådant visar sig efterhand. Vilken kontakt är jag öppen för IRL – Träffas och umgås, Brevkontakt här på sajten, Chatt, Träffas på tu man hand, Träffas flera och hitta på nåt kul Etniskt ursprung Europeisk Önskad relation Vänskap, Endast vänskap, Onlinevän.
Jag söker kvinnliga vänner och jag vill komma i kontakt med alla er som liksom jag också har en Asperger-Diagnos. Din ålder ska vara 40+. Jag själv är en mamma,fru på 44 år år. Bosatt i Småland. Jag älskar hundar, hästar, hantverk, promenad, familjen, utför, träna, djur, segling m.m. Så du med en Asperger-diagnos. Skriv gärna! Det skulle göra mig jätteglad! E-mail: mia2@home.se miamiamia.bloggplatsen.seMitt liv ! Jahaa, var börjar man. Jag är Mia. Jag är 44 år och sjukskriven. Jag har nyligen fått diagnosen Autism, asperger, utvecklingstörning m.m Här på bloggen kommer jag skriva om min vardag som mina förhinder, hur jag hanterar det och förhoppningsvis hur jag förbättras. Ingen vill vara sjuk eller fångad i sina egna tankar. Skämmas över ensamhet ? Jag skäms över att jag är ensam. Till vardags säger jag det inte till någon. Jag har ju familj så när människor frågar vad jag t ex har gjort i helgen så har jag alltid något att berätta. Men jag vet inte om de reflekterar över att jag aldrig berättar om att jag träffat andra människor. På facebook skriver alla om olika familjeträffar, fester och parmiddagar de varit på. Det gör aldrig jag. Värst är storhelger som midsommar och nyår. Då "ska" man ju gå på olika fester. I bland kan man fira med släkten men det är inte samma sak. Nyår har jag firat med bara min familj flera gånger. Det är inte lika festligt att bara vara 4. Särskilt efteråt när alla ska berätta hur kul de hade på sin stora fest. Då skäms jag. Förra nyår åkte vi bort till en större stad och firade på restaurang och så. Nästan bara för att kunna säga "vi åkte bort bara vi i familjen och hade det mysigt". Typ självvald ensamhet. Det är inte lika skamligt. Varför är det så ? Finns det fler som skäms ? Det är inget fel på mig. Det är bara omständigheterna som har skapat min ensamhet. Det finns heller inga naturliga mötesplatser längre. Så varför skäms man ? Det är fult att vara ensam eller ? Ensamhet ! Undrar i bland hur det kunde bli så här. Hur kunde jag bli så ensam. Jag flyttade till en ny stad, gifte mig och fick barn. Har alldrig haft vänner. I den nya staden hittade jag inga vänner. Hur går man vidare ? Man börjar tvivla på sig själv. Vad är det för fel på mig ? Jag är helt normal, hyfsat social, trevlig och ordnat liv. Alla andra är så upptagna. Varför finns det ingen i min stad som passar mig ? Att veta eller inte vet! Att veta hur hemskt det än är, är alltid bättre än att leva i ovisshet. I alla fall
Viktigt inlägg om ensamhet!
Det finns självvald och det finns oönskad ensamhet.
Och det gäller att orka ta sig ur ensamheten på egen hand, om man vill ha en förändring, lättast om man är någorlunda frisk.
Ingen annan lever mitt liv.
Må väl, kram!
I mitt arbete träffar jag många människor som är väldigt ensamma. Ensamhet är ett stort problem för många även i Sverige. Så finns det positiv ensamhet också. att få vara helt ensam någon gång under ett stressigt småbarnsliv var underbart. Min ensamhet i tvåsamhet var negativ medan jag upplever min ensamhet i singellivet som något positivt, oftast. Det är en frihet för mig! Så nog finns det positiv ensamhet också, men för den sakens skull är inte den negativa ensamheten lättare.
Tack för ännu ett intressant och tänkvärt inlägg.
Ett viktigt problem som oftast inte uppmärksammas. Kanske just p.g.a. att den som är ensam skäms lite för det. Ensamheten kan drabba alla och det är som du skriver så ytterst lite som behövs för att "schasa" iväg ensamheten. En som varit ensam länge orkar nog inte själv ta tag i det, och då är det upp till de som är runt ikring att vara uppmärksamma. Alla kan ge av sin tid till någon annan, och upptäcker kanske ofta att det ger lika mycket tillbaka. Kram
Sv: jag brukar egentligen inte jobba mycket i Finland men nu senaste månaden har det blivit 2 gånger 🙂 Ja precis, det är i Helsingfors
Ensamheten tynger nog många mer än vad man själv kan tro. Minns när jag jobbade i hemtjänsten i Sverige så var tex många av de äldre mer mån av att bara få sitta och prata och hellre hoppa över städningen just för att de kände sig så ensamma stackarna :/
sv; Varsågod 🙂
Jag använder Sweet Stevia och det är supersött! Men Icas sötströ är annars super 🙂 Finns inte här i Norge men i Sverige hittar du det såklart i matbutiken 🙂
Kokosflingor går helt fint istället för havregryn! Jag orkade bara äta två chokladbollar.. äter jag "vanliga" så äter jag upp allt typ haha.
Som du skriver så föds man ensam och dör ensam och det är nog i livets stora ögonblick man är ensam men kanske då man verkligen skulle kunna få dela sin ångest med någon,men det kan man inte.Jag kan aldrig känna din eventuella ångest och du kan aldrig känna min.Vi vet vad ångest är men att kunna dela den och på så så sätt något mildra den går inte-tror jag.
Ensamhet har alltid varit ett aktuellt ämne med många bottnar. Det är stor skillnad om ensamheten är vald vilket den ofta inte är. Sedan finns det ensamhet även när man är två. Gotlands Susanne Alfvengren sjöng en bra låt om det. Det finns så mycket vi medmänniskor skulle kunna göra om vi tog oss tid och såg oss omkring. Ringde det där samtalet som gärna blir uppskjutet av något skäl. Ett problem kan vara att den där personen aldrig vill avsluta samtalet. 🙂 Då är det väldigt lätt att man tar det en annan dag. Ibland kan det räcka med ett hej eller ett leende för att göra en hel dag för någon. Där är många, framför allt kvinnor rädda för att ett leende ska missuppfattas, tror jag. Skicka ett hederligt gammalt vykort skulle kunna göra någon glad. Intressant ämne och nu ska jag göra något som jag inte gjort på massor av år. Vill du ha en pusselbit? Ha ha. Jag har tusen bitar framför mig. Kram Bosse
Ofrivllig ensamhet ger mig ont i magen.
Ensamhet… om den är självvald kan det vara skönt med en stunds ensamhet…men ensamheten är ju oftast inte självvald och då blir den just ensamheten själv. Jag tyckte särskilt om det sista du skrev, därför att det stämmer så väl, att den lilla gesten kan betyda så otroligt mycket. Ofta tror människor att man måste uträtta storverk, men det kan räcka med något litet som ett samtal…ett brev eller kanske en bloggkommentar..
Ha det fint! Kram
Ensamhet… om den är självvald kan det vara skönt med en stunds ensamhet…men ensamheten är ju oftast inte självvald och då blir den just ensamheten själv. Jag tyckte särskilt om det sista du skrev, därför att det stämmer så väl, att den lilla gesten kan betyda så otroligt mycket. Ofta tror människor att man måste uträtta storverk, men det kan räcka med något litet som ett samtal…ett brev eller kanske en bloggkommentar..
Ha det fint! Kram
Intressant och tankeväckande. Jag är väldigt extrovert, men både maken och barnen är introverta. Det gör att vi "kräver" olika typer av sociala liv och måste ta hänsyn till varandras behov. Ensamhet hos gamla och personer med vissa psykiska problem tror jag är ett av vårt moderna samhälles största problem. Vi behöver varandra!
Mycket tänkvärt! Ensamhet kan vara så mycket och på flera olika plan. För mig har det varit så att jag har behövt ensamheten för att kunna tillbringa tid med andra. Men den är mer vald av mig. Man kan också vara ensam, känna sig ensam, även bland vänner och i ett förhållande…
Men att sträcka ut en hand och visa att man bryr sig kan betyda så mycket.
Jag läste även om hur måbga här Sverige känner sig ensamma trots "bra jobb", pengar och många vänner. Men kansk eär det inte vänner utan mer "bekanta".
Och en hälsning, ett telefonsamtal kan betyda så mycket för många.
Håller med, jag är en sådan person som ger och får för lite så just nu känner jag mig inte alls på topp trots man barn och inneboende barnbarn. Det är inte alltid de yttre sakerna som påverkar det är hur man känner sig inuti och antagligen har jag en lite melankolisk ådra som jag får kämpa med lite då & då. Kram till dej!
Man kan ha ett stort umgänge och ändå känna sig ensam, och tvärtom… Känner man sig ofrivillig ensam, alltså längtar efter att umgås, kanske är för blyg för att ta kontakt så är det inte lätt, tyvärr finns det många som sitter ofrivilligt ensamma. Är man lite utåtriktad så hamnar man sällan i denna situation, fast även det händer, kanske maken dött och man är osams med barnen. Det finns ensamma själar och det finns ensamma människor… Bra inlägg Tigern. =)
Kram på dig ♥
Tar en paus från höstlöven och tittar in här:
Här berör du vårt största gissel; tänker på den existentiella – variationerna är många. Från min uppväxt och i mitt yrke har jag mött den, minns många nu i skrivande stund. Egen ensamhet, som varit så tydlig och gjort mig känslig nog, men i dag är jag inte ensam mer än det att våra liv alltid har en gnutta ensamhet som ingrediens. Kommer lite då och då, men stannar inte kvar längre. Har gjort flera uppbrott och då skakar det i ensamhetens tecken.
Jag bor ensam, lever ensam men är inte ensam inuti mig. Det är enkelt att göra någon glad, säga hej eller bara nicka, lyfta handen.
Tack för inlägget!
Spännande ämne, som går att applicera i flera avseenden. För egen del beror det på vem jag pratar med. Den innersta kretsen är stark.
kramisen
Ensam i livet, ensam i döden, ensam i evighet är rader jag aldrig glömmer att jag läste som tonåring. Bo Bergman skrev dem.
Men med åren har jag förstått vad han menade. Man är ju alltid sin egen människa, även om man lever med någon annan.
Ensamhet kan vare hemsk, men kan också vara skön, när man själv kan välja.
Att vara helt ensam, utan vare sig vänner eller familj, är troligen det mest jobbiga om man inte har valt det aktivt själv.
Tack igen Annukka, för intressant och fint skrivet inlägg
Ensam i livet, ensam i döden, ensam i evighet är rader jag aldrig glömmer att jag läste som tonåring. Bo Bergman skrev dem.
Men med åren har jag förstått vad han menade. Man är ju alltid sin egen människa, även om man lever med någon annan.
Ensamhet kan vare hemsk, men kan också vara skön, när man själv kan välja.
Att vara helt ensam, utan vare sig vänner eller familj, är troligen det mest jobbiga om man inte har valt det aktivt själv.
Tack igen Annukka, för intressant och fint skrivet inlägg
Ensamhet är så stort och kan betyda så olika saker för olika människor. Men alltid är känslan av ensamhet om den är oönskad nog lika svår att bära och att stå ut med oavsett om man är helt ensam eller ensam i tvåsamhet.
Otroligt bra och värt inlägg! Ensam borde ingen behöva vara. Tror att alla känner sig ensamma nån gång i livet, mer eller mindre :/
Jag har precis starta en egen blogg för några dagar sen och jag vill ha lite inspiration, och lite bloggar att läsa! så länka era bloggar och kommentera! och läs gärna min blogg och kommentera också! jag uppskattar det! tack i förväg! E-mail: mia2@home.se .. JAG ÄR INTE DUM I HUVUDET! JAG HAR ASPERGERS SYNDROW, AUTISM, UTVECKLINGSTÖRNING!
Döm mig inte efter alla rykte du hör! Lär känna mig i stället och bilda en egen uppfattning om mig i stället för att lyssna för att lyssna på skit som inte stämmer ett jävla dugg! Varför väljer folk att vara elaka? För det är vad dem är, kunskap finns men de sk "friska" vänder hellre bort huvudet och sedan har mage att snacka bakom ryggen. Är det inte dags at talla tar sitt ansvar och sluta döma? .. Jag bloggar för att jag vill öka kunskapen och förståelsen om Psykisk Ohälsa i samhället. Om du bloggar helt eller delvis om Psykisk Ohälsa, följ mig så följer jag tillbaks! Jag har: Autismspektrumtillstånd, Autism, ADHD, kronisk depression. För samarbete kontakta mig på. / mia2@home.se
Jag och vill skriva lite om mina tankar i den stora världen och och leva ett annorlunda liv och vara annorlunda! Hoppas på många läsare som vill följs och följa mig i både vått och torrt! Hoppas att ni dela och sprida min blogg vidare m.m. I både glädje och sorg, jag är en lipsill för det minsta lilla egentligen så får vi ser hur det går att blogga här.
Var beredda på ett långt inlägg. Har länge funderat på om jag skulle skriva detta inlägg eller inte. Men efter vad jag har fått läsa och höra i dag så bestämde jag mig för att nu är det dags att sätta ner mina fötter och säga ifrån. Det har länge snackats, skrivits om mig i en annan persons blogg. Skulle nog kunna säga att det är över 3 år. Innan har jag bara borstat av det och tänkt för mig själv "Jag har rent mjöl i min påse." Men i dag så måste jag säga mitt. Det beror delvis för att nu är det inte bara en person som skriver och snackar om mig, utan nu har det spridits sig till personens vänner. Jag blir så otroligt ledsen för detta. Jag sitter här och förundras hur man kan göra så. Kan vara så att jag är extra känslig just nu med allt som händer i mitt privatliv med min familj och pappa. Detta krossar mitt hjärta. Jag går i tusen bitar. Är det det som är meningen med detta? Att jag ska brytas ner?
Jag svartmålas. Det skrivs skit om mig hela tiden. Fast det sägs att man hatar mig och inte bryr sig om mig. Det enda jag gjort dessa åren är att försöka bli sams med personen. Men fått kalla handen. Eller så har hens vänner hoppat på mig. I grund och botten vill jag bara vara sams. Jag gillar faktiskt personen. Men då vänds allting emot mig. Då är jag helt plötsligt en stalker, psykopat, dubbelmoralstjej och allt annat jag blivit kallad. Bara för att jag inte vill ha bråk. Blir så ledsen. Istället för att hata allt och alla. Kan man väl vara vänner allesammans? Om man inte gillar någon, då pratar man inte med eller om den personen. Inte jag i alla fall. Vet inte vad jag ska göra längre. Vill inte behöva göra nånting åt det för att det ska ta slut. Men man kanske ska börja göra det?
nouw.com/annorlundamamma
Hej! Förlåt men denna kommentar handlar inte om ditt inlägg.
Jag vill informera om att bloggen vars ägare kommenterat här ovan, ”annorlunda” är en ”falsk blogg”. Bloggaren kallas Mia och brukar benämnas Stalkers-Mia. 95% av materialet är skrivet av andra bloggare och ”annorlunda” publicerar det som sitt eget. Det här har hon gjort på blogg efter blogg som jag och en grupp individer fått nedlagda på grund av hennes stölder.Inte ens hennes kommentarer här ovan har hon författat själv utan stulit. Vill ni veta var hennes inlägg kommer ifrån, googla på en mening i texten så hittar ni originalet. Om ni vill hjälpa till, anmäl hennes stölder till info@nouw.com
Hon är inte heller en trevlig individ och när personer protesterar mot hennes beteende reagerar hon våldsamt och man får räkna med att bli överöst med hotfulla meddelanden. Hon har bland annat låtsats vara jag med namn mejl och bloggadress på bloggars kommentarsfält där hon skrivit otrevliga saker i mitt namn.
Bakom namnet Stalkers-Mia ligger mycket sanning. Hon har varit med i teveprogrammet ”Stalkers” på tv3, det kan ni se här: http://www.tv3play.se/program/stalkers/319837?autostart=true Där får man se hur hon fullkomligt förstör livet för en tidigare god vän.
Jag vill berätta det här för att det är orätt att hon ska få läsare och ännu värre beröm för inlägg hon stulit. Jag vill också varna för den här individen och hennes beteende i kontakt med andra på nätet.