Fullt upp

Till att börja med, tack för alla fina kommentarer till inlägget ensamhet. Många håller jag helt enkelt med om, och i många känner jag igen mig. Och vissa väcker flera frågor. Jag har inte kommenterat kommentarer för att det lätt blir så ”platt” men jag har läst dem noga och begrundat dem alla. Era kommentarer är så otroligt viktiga för mig, utan dem hade min blogg varit död.
Jag har hittat på ett nytt jobb åt mig själv. Det heter administratör av mitt eget liv. Jag är inne i en period då jag hela tiden behöver fixa någonting (eller påminna min man om att han ska göra det.) Jag är inne på datorn, loggar in hit och dit och skriver minneslappar. Såklart är det en hel del runt barnen. 6 kvällar av 7 behöver någon av dem skjutsas någonstans, eftersom vi bor på landet. Och jag extraknäcker som stallarbetare och beridare till min egen häst. Hur fasen tänkte jag när jag köpte honom, funderar jag nu igen då mörkret faller tidigare och tidigare. Jag har ingen bra ridbana hemma så allt känns bara knepigt just nu. Men hästen har med tiden blivit en riktig toppenkille som inte orsakat oss ett endaste bekymmer under gångna veckan så jag känner mig ändå glad och nöjd.
För att komplettera den saliga röran har nu även Sisu anlänt. Himmel vad gullig han är. Vi har köpt små bollar och han orkar leka med dem hur länge som helst. Han måste vaccineras snarast för andra gången så jag hoppas att mina föräldrar som är kattvakt nästa vecka ställer upp och åker till veterinärstationen med honom…
 
 
 

Författare: TIMEOFTIGER

Jag är en medelålders kvinna, lyckligt gift, mamma och bonusmamma. Vi bor på landet och jag jobbar som läkare. Jag är intresserad av det mesta, bl a matlagning, böcker och resor. Jag har haft egen ridhäst och har dessutom lång historia som ridskoleelev. Just nu är jag hästlös men vårt hus håller på att invaderas av andra djur, såsom katter, akvariefiskar och en hund. Som nyaste intressen har träning, fjällvandring och stugliv dykt upp. Livet förändras hela tiden. Jag delar bara ut recept som jag har lagat själv och som är riktigt goda, dvs smakgaranti finns!

17 reaktioner till “Fullt upp”

  1. Kattmänniska är jag. Under hela min uppväxt hade vi katter, jag bodde ju på landet. Skaffade inte katt i min egen familj, men det kom en katt som bara stannade. En kall vinter, satt i vår carport och jamade och jamade. Trodde den skulle ge sig iväg om den inte fick något av oss. Men icke. Så den fick komma in… men se det gick inte, det visade sig att ena sonen var lätt allergisk mot katten!

    Men kattälskare är jag i alla fall… 😉 Grattis! Tror ni får mycket trevligt tillsamans!

  2. Kom från rätt person.

    Du som trakasserar ALLA möjliga olika bloggare genom att bomba dom med mejl samt snor deras inlägg gång på gång.

    Så det märks att du talar om dig själv just nu.

    Detta är nu ska vi se din 114e blogg du startar pga att du blir utslängd av bloggplatsen och dina bloggar stängs ner en efter en.

    Denna sidan är också ett minne blott om DU fortsätter att trakasserar folk till höger och vänster.

    TÄNK PÅ DET INNAN DU UPPNAR KAKHÅLET! E-mail: anntjernstrom@gmail.com Blogg: http://nouw.com/Annorlunda%5Bsvara

  3. Den vardagliga logistiken är inte lätt att få ihop och ibland tar man sig vatten över huvudet. Men i vardagens ekorrhjul är det viktig att prioritera egna intressen som ger livskvalitet.

    Ser att du fått en kommentar av "anonym". Samma kommentar återfinns på flera bloggar. Kan man annat än att sucka…

  4. Vi sökte nog samma jobb ungefär samtidigt, tur att vi bor på olika orter så att det fanns ett åt oss var 🙂 Fast jag är bara i uppstarten och har inte organiserat allt ännu, hur det ska börja, men har många ideer och känner att det kliar i fingrar och huvud att sätta igång.

    Supersöt katt <3

  5. Vilket jättebra jobb du skaffat dig! Första gången jag hör talas om det. Jag känner igen mig så när du skriver om skjutsandet av barn hit och dit. Det gick av bara farten när man var mitt uppe i det, och nu kan jag faktiskt sakna det lite. Men var tid har sin tjusning. Nu får jag den äran att skjutsa mitt barnbarn i stället lite då och då. Kram

  6. Ler igenkännande när jag läser "Hur fasen tänkte jag….?"
    Jo, det är väl så det blir när man vill mycket, när man har lust på livet, man tar på sig en massa grejer…aktiviteter, bokar in och rumstrerar och sen undrar man förvånat,…. hur fasen tänkte jag?
    Ha det fint! och ta en sak i taget så kommer tiden säkert att räcka till det mesta 😉
    Kram

  7. Kommenterar här. Men läste ditt föregående inlägg om ensamhet. Har man inte själv valt sin ensammhet, så måste det ju vara fruktansvärt att inte ha någon. Det måste ju plåga en annan människa dagligen skulle jag tro.
    Nätet är väl en ytlig kommunikation….Men alltid nåt för den ensamma.

    Tittade in för att önska dig en trevlig lördag, men ser ju så mycket intressant du har skrivet.

    En lördagskram från mig.

  8. Jag är alltid avis på alla som har ynnesten att ha en katt! Mysigt. Administration av "livet" är nödvändigt, men ibland vore det skönt att förenkla vissa saker. Jag lyssnade på ett inspirerande tal häromveckan. "Simplify" var ledordet och jag har tänkt mycket på det eftersom det är något som jag och maken pratar mycket om själva.

    Lycka till med det fortsatta hanterandet av häst, stall, liv och hem! Vardagen är lite stressig ibland, men det är ändå sådana dagar jag uppskattar mest.

  9. Så fin Suísu är! När jag såg honom var han så liten men fin redan då och nu är han hos er. Härligt!
    Och du, det här med att vara administratör av sitt liv, det anammar jag också.

  10. Vilken fin kisse, kan ju vara bra att ha i stallet oxå och hålla råttorna i schack🙈 Hösten är en lite upp o ner period i humör och ork men hur kul vore livet om det var platt och rakt?

  11. Mitt namn är Mia, och jag är född 1970, bor i ett hus på landet tillsammans med min man, våra barn, våra hundar m.m. Jag driver en blogg om psykisk ohälsa.

    Min blogg skiljer sig från andra bloggar inom ämnet genom att jag på ett öppet och ärligt sätt berättar om psykiska svårigheter utan att läsningen blir allt för tung och ledsam.

    Vill gärna blogga om det här!

    Jag med Aspergers syndrom, Autism, utvecklingstöning osv.

    Jag har kämpat med mitt dåliga mående i hela livet och kommer förmodligen tampas med det så länge jag lever. Men i dag hanterar jag det på ett bättre sätt än jag någonsin gjort tidigare.

    Tyvärr tar inte mina motgångar slut där. Utan 2003 dog min mamma.

    Mammas död kom väldigt plötsligt och helt utan förvarning vilket försatte hela vår familj i chock och sorg som är väldigt svår att hantera. Jag har fortsatt att kämpa på så gått det går. Jag har svackor som kommer och går i bland mer och i bland mindre.

    Men jag kämpar fortfarande på. För jag har trots allt detta fortfarande livskraft kvar. Jag tänker inte ge upp!

    Jag försöker hålla en trivsam och positiv ton i livet trots att det är svårt.

    Men jag har mina guldkorn i min familj, mina hundar och mina intressen m.m.

    Bloggen handlar ju främst om mig och vad som händer i mitt liv, både positivt och negativt. Jag är alltid öppen och ärlig i bloggen.

    Jag skulle aldrig medvetet skriva någonting för att skada någon!

    Jag tjänar inte heller pengar på min blogg så allt ni läser är mina personliga åsikter.

    I min blogg skriver jag också mycket om attityder gentemot psykisk ohälsa och jag bloggar om psykiska olikheter för att minska tabun och sprida vetskapen om hur det är att leva med psykisk ohälsa.

    Jag vill att skammen som ligger i att vara psykiskt sjuk ska försvinna och det samma gäller alla fördomar som finns kring psykiska olikheter.

    För kontakt:

    // mia2@home.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *