En finsk långa vägens politiker, Toimi Kankaanniemi, åkte i veckan fast för att ha skickat talrika fräcka sex-sms till flera olika kvinnor. En besvärande omständighet är att han är gift. En annan besvärande omständighet är att han är pingstvän och fd kristdemokrat. En tredje besvärande omständighet är inte att han numera är sannfinländare, eftersom många sannfinländare har genomgått diverse skandaler varav de flesta har varit värre än denna. Det besvärande är att Toimi Kankaanniemi har moraliserat över sina partikollegors skandaler.
Att se ett grand i sin nästas öga men inte en bjälk i sitt eget är så mänskligt. Det verkar vara lika vanligt oavsett bakgrund, religion, inkomst, utbildningsnivå eller andra yttre faktorer. Toimi Kankaanniemi har erkänt och sjukskrivit sig. Hoppas att han lär sig någonting av detta.
Jag försöker att inte döma människor i första taget för hårt därför att jag sällan har råd med det. Vem vet vad som kan grävas fram vad jag har sagt eller gjort någon gång, eller kanske t om idag. Jag upplever mig inte ha något skelett i garderoben, men jag har säkert gjort fel många gånger, och det enda jag kan hoppas är att jag har blivit klokare med tiden och pga mina misstag.
Vi alla har dock områden där vi har mindre toleransnivå. Där det inte finns några förklaringar eller förmildrande faktorer för andras svagheter. Där vi tar oss rätten att agera domare och är sena med att förlåta. Jag personligen dömer och föraktar, utan tvekan, notoriska hustrumisshandlare och kvinnomördare. Jag befarar att de är rätt så behandlingsresistenta och frågan är om de får en andra chans hos mig. Jag ser rött så fort sådant kommer på tal.
Var ligger din känsliga punkt?
Jag skulle kunna berätta många och helt obegripliga barnmisshandeksfall.Hur föräldrar eller närstående på rent bestialiska sätt misshandlat.Så ja,för dem som grovt misshandlar och dödar barn finns ingen nåd hos mig.Även utstuderat och långvarig misshandel av partner i syfte att psykiskt bryta ner faller väl också in där.
Ja, såklart faller även bestialiska barnmisshandel där, men som tur är är det mycket mera ovanligt, dock inte obefintligt, det vet jag.
Ingen är väl felfri och om den personen skulle finnas tror jag inte den vore så kul att umgås med alltid… 😉
Någon liknande skandal hände väl i svenska Livets Ord tror jag att jag läste om. Jag är inte så insatt och inte så moraliserande i sådana här fall, men just Livets Ord uppmärksammade jag… 😉
Blir inte förvånad alls, det är sällan vi lever som vi lär! 🙂
Kram på dig ♥
Men är man högt uppsatt så borde man förstås sträva efter att leva med gott omdöme! ♥
Dina frågor är vassa och goa, lite att bryna sig på, min ömma punkt varierar från fall till fall, vilka omständigheter. Försöker låta bli att sitta i glashus och kasta sten. .. .
Mina ömma punkter har växlat genom åren… Allt som stör och förstör barn kan jag inte låta bli att reagera på. Jag upprörs både av mental och fysisk misshandel och tror att vi i vårt samhälle skulle vinna mycket på att stötta familjer i konflikthantering och kärleksutövande. Jag vet att vi har "mammagrupper", men kanske skulle fokus skifta lite där? Och det där att man förut stöttade varandra i olika generationer har lite försvunnit eftersom alla ska leva som om de vore 30 fast de är 70… Så mycket otrygghet som tar sig uttryck i koncentrationsstörningar och annat kunde kanske mjukas upp om vi hjälpte varandra mer?
Annars är det för mig jobbigt att vårt samhälle har blivit så "fuskutseendefixerat", vilket du läst om. Jag vill inte heller döma och kan inte säga "fy sjutton, hon har opererat brösten", utan det jag blir så upprörd över är att detta är så ingrott i vårt samhälle att vi accepterar och uppmuntrar det långt ner i åldrarna. Jag gör allt jag kan för att hålla mina tonåringar utanför, för det är jobbigt nog att hantera för mig som är 44!
Som innerlig och sann djurvän så har nolltolerans mot människor som behandlar djur illa. Det är aldrig förhandlingsbart. Aldrig!
Nolltolerans har jag mot fysiskt och psykiskt våld mot barn och kvinnor.
Vad gäller missshandel av djur kan jag inte heller acceptera det.
Jag kan göra fel, säga något ogenomtänkt men jag är snar att be om ursäkt.
Vad gäller att döma någon så, så försöker jag undvika det.
Att politiker "missköter" sig tycker jag illa om, men att de skall kunna "sjukskriva sig" för att de misskött sig tycker jag är helt fel, skulle inte ens vara möjligt, däremot att ta tjänstledigt kunde vara mer förståligt.