Jag har tidigare skrivit om stress och självkänsla.
Men vad ska man göra om man är helt enkelt heligt förbannad, och dessvärre utan bra orsak. Eftersom, om man ska vara riktigt förbannad, anser i alla fall jag att man ska ha en giltig anledning.
Orsakerna kan kanske hittas i stress och trötthet ändå- när en lång krävande period har kommit till sin ände och jag till sist får andas ut, är jag nog fortfarande innerst inne trött. Det är samtidigt svårt att tillåta sig varva ner. (Och vad ska jag göra nu då? Storstäda här hemma eller? Hellre går jag till jobbet!) Eller sen har jag blivit en sk klimakteriekärring, vem vet.
Och det hela blir faktiskt inte alltid bättre av att vara gift med världens godmodigaste man.
Komiskt nog, finns det en sak som alltid hjälper. Alltid, alltid. Det tog emot att fara till ridlektionen på kvällen, men efteråt var livet ljuvligt igen och långvariga ilskan som bortblåst. ”Förlåt att jag var så sur!”
När jag var gravid med mitt tredje barn, var jag så illamående och trött utan avbrott i flera veckor att jag bröts ner och blev deprimerad. Då minns att jag först blev väldigt arg, på allt och alla, inklusive mig själv. Om jag inte hade haft kvar ilskan hade jag varit alldeles under isen. Ilskan var mitt sista försvar och min själs sista livstecken.
Ilskan kan ge kraft lika mycket som den kan trötta ut. Det viktigaste är väl ändå att man inte går runt och är förbaskad hela tiden. Befogad ilska måste man få utlopp för ibland, annars tror jag man blir sjuk. Kram
Ja, ilskan kan nog fylla sin funktion ibland. Vad skönt att du kan kanalisera den genom ridning! Mina barn brukar säga "Har inte du yoga snart?" då de känner att allt inte är ok… (Och nu gick det ju bra att kommentera!)
Först får du en kommentar på vänta på själen inlägget som jag 100% anammar och ja! Det är inte mycket tid i vårt samhälle för det! Det gick inte att kommentera i går.
Att vara arg och inte helt veta varför just då är kanske ett tecken på något djupare – en nedstämdhet, något är fel … det kan vara PMS utlöpare mm. Ilska utan orsak bekymrar oss ju – men varar den kommer det säkert fram vad – eller så blir du varse då det släpper …
Att vara arg är i mina ögon en sund känsla och bör inte undertryckas, vi vill ha orsak och vi vill inte visa för andra i vår överpositiviserade nutid så är det liksom lite förbjudet … såklart ska den hanteras … men möt den, låt den vara och acceptera, tiden visar vägen. Godmodiga på vår väg är en utmaning …. egentligen blev det här lite som råd, vilket du inte bett …men ta det som du vill!
Jag tar alltid emot råd av medlemmar i tantarmen. Nästa gång ska jag stanna kvar i känslan och inte försöka mota bort den, då kanske får jag veta vad den står för.
Det är ändå lycka att ha en partner som rätt kan ta emot ilska.Det är inte alls bra om båda samtidigt blir arga.Det senare har jag haft och då har det förutom ord också flugit pelargonier och tallrikar genom luften.Visst är det livat men ack så förödande där ilska möts med oförstående.Ibland måste man få bli arg.
Det har du rätt i. För mig är enda alternativet (som det funkar med) min egen motsats. Annars blir det inte bra.
Vet inte hur gammal du är – men kan du vara gravid igen? Men med tanke på ditt yrke så är det en dum fråga… 😉 Ilska kan vara sund, den kan också vara jobbig och sluta med frustration och ledsenhet för mig.
Du vet i alla fall vad som hjälper dig! Gött!
Mycket bra fråga men jag tror inte det, hoppas verkligen att inte! (Jag är 41).
Det är säkert bra att känna ilska. Man måste odla sitt känsloliv. Idag har jag skrivit ner och skickat iväg mina tankar och yttranden till första sjukhuset. De gav mig frustration och nu kan jag läka detta.
Så skönt att du kommit underfund med dig själv! Jag har också jobbat på min bit med detta. Det går!
En arg tiger som ryter till är inte att leka med, 🙂
Kramen ♥
Min man instämmer☺kram
Jag blir alltid sur och otrevlig när jag är superstressad. Kanske är det det som spökar för dig ändå? :/
Ja, det är nog så.
Befogad ilska måste man få utlopp för ibland, annars blir man sjuk. Förr när jag var irriterad så gjorde jag som du Red ut i skogen ,och när jag kom hem var allt bra igen. Bland det bästa som jag visste var att gå upp tidigt mycket tidigt och ta en ridtur i skogen . Att få se naturen vakna se solen genom ett spindelnät gav mej lugnet. Kram!
Ja, visst är det konstigt. Vilken fördel att ha egen häst.
Du måste få ut din stress ,-)
Då kommer en massa känslor upp, och när dom krockar blir det värre ett tag innan det blir bra igen.
Ilska kan hjälpa till att få ro i själen ,-)
Ha det jättefint nu! KRAM Primrose ,-)
Jag tror också att det är stress. På något sätt ska den ut.
Min första tanke är att du ska prova meditation! Och om du inte kan ta dig tiden eller lugnet till det så sök på medveten andning, som jag också skrivit om igår på min blogg, med instruktioner. Andningen kan göra underverk på både ilska, frustration, smärta. Just upptäckt det själv!! Lycka till <3
Det hadeväl varit roligt om ni hade fått ett barn? Dumheter,inte är 41 någon ålder!!
Verkligen inte! Det är det sista jag vill, och eftersom jag är emot abort i mitt eget fall så vore det synd att behöva svika sina principer i denna ålder.
Känner igen mig! Kan också bli läskigt arg när jag är för trött…. Man blir nästan rädd för sig själv.
Låter som du också behöver ta det lite lugnt. Vi får peppa varandra – det är inte helt lätt!
Kram Malin
"En godmodig man" hjälper kanske inte i stunden utan kan kanske nästan framstå som provocerande i stället. Men i det långa loppet är det nog en lisa för själen.
Jag känner samma sak efter en riktigt lång runda med hundarna. Att umgås med djur slätar befriar…
Jag vågar inte ifrågasätta ett sådant bestämt nej men jag undrar ändå i mitt stilla sinne varför. Enligt mig är det en av de finaste sakerna en människa kan göra, att frambära nytt liv.
Jag har redan 3 och vet vad det innebär. Man måste ta hand om dem man har också. Det är inte bara romantiskt och vackert alla gånger. Fruktansvärd fysisk påfrestning och sedan flera blöjbarnsår med nattvak mm, man kan inte rida på ett bra tag, mitt nattjobb etc etc, nej tack, jag har gjort mitt.
Stress kan framkalla ilska men att sedan veta var stressen kommer ifrån är klurigare. Den yttre stressen är en ganska medveten om , men det är den inre stressen som ställer till det och det är svårt att kanalisera den. Och även trötthet av olika slag framkallar ilska. DEt är kroppen som markerar.
Men skönt att ridningen hjälper dig att känna mindre av stressen och då har du jobbat med kroppen, vilket är bra.
Jag tänkte lite som Tove, Geddfish och flera andra att se vad som händer om du är kvar i känslan av ilska och inte skyndar från den.
Och jag känner igen mig. Kan bli riktigt arg om jag är stressad, hungrig eller trött….
Joo,det är väl mycket jobb med spädbarn. De är ju inte direkt datorstyrda. Jodå,tre är väl mer än väl godkänt:-)