Jag kan inte låta bli att komplettera med ytterligare några bilder på min fina häst.
Här från sjukhagen sommaren 2014.
Hösten har kommit och hästen är frisk igen, här är du i boxen.
Markarbetsträning!
Och vintern -14/15. Två helt vanliga hästar i vinterhagen.
Julklappshoppningen! Lis-Marie hoppade 2 clear rounds utan någon träning alls! Så duktiga ni var! Lite busig häst visserligen!
Julaftonsritt. Greger bestämde sig att lära sig rida och det här var en bra början. Ritten gick bra och du var inte rädd för någonting! Hade jag suttit på ryggen hade du säkert varit fjantigare med bl a risslan som ni mötte, samt skidåkare. Bilar och maskiner däremot brydde du dig inte om det minsta. Någon gång hade du och Camilla mött en väghyvel, som du inte brydde dig om alls, men du var rädd för vägen, hur den såg ut efter hyvelskrapet. Typiskt dig. Den allra värsta saken var dock skottkärran i ridhusets hörn.
Så fin jul vi fick. Förra året åt Buster upp alla julgodis på natten men denna gång fick du äta upp ditt eget julknäckebröd som Lis-Marie och Celine gjort.
Min brorsdotter Iina kom naturligtvis på besök på jullovet. Hon rider nu på en ridskola i Helsingfors och kunde således rida ut på dig, med Sanna och Buster förstås. Tiden runt nyår var väldigt kall, men ni skrittade och travade en kortare bit.
En dag åkte vi till ridhuset. Iina fick rida er båda, och hoppa Buster! Ni fick vara fria i ridhuset men ni var lugna och behövde inte busa av er.
Vintern var stormig och ni härdade ut.
Och till sist tittade vårsolen fram igen.
Jag hade problem med mina ryggskott men vi tränade alltid vi kunde. Jag var tvungen att rida lätt en del. Jag fick säkert ryggskott eftersom jag ändrade min sits så drastiskt.
Vi provade vinterridbanan någon gång men underlaget var aldrig bra, så det var antingen ridhuset eller uteritter som gällde.
Greger kom igång med ridningen ordentligt! Han lärde sig t om rida lätt i trav till sist. Någon gång gjorde jag er sällskap med Buster, men mest var det Sanna som fick agera ridlärare. Och du förstås Yade. När det var Greger som satt på ryggen blev du alltid extra lugn.
För bara några veckor sedan gjorde vi ordentliga framsteg i dressyren. Jag fick hjälp av en lärare så jag började rida ännu mjukare och vara ännu tydligare med eftergift, och det gav faktiskt resultat! Du var jättefin och mjuk under de senaste veckorna, och vi fick beröm som ekipage från flera håll. Därtill hade vi en fantastiskt rolig hopplektion som senare visade sig bli den sista.
Nu har vi kommit till slutet. Ovan finns sista bilden på min fina friska häst. Hostan du hade de sista veckorna var nog ingenting allvarligt, och var redan på väg bort.
Jag visste att våra dagar var räknade, och jag anade att vi kanske levde på lånad tid.
Nu tänker jag, det var sista gången vi hoppade, det var sista gången vi galopperade, det var sista gången vi red den där vägen. Det var sista gången vi var till ridskolan och åkte transport.
Vi tänker så sällan att det alltid kan vara sista gången. Vi glömmer leva här och nu, och tar för givet livets stora mirakel och den korta tiden vi får rå om varann.
Fast nog känner jag att jag har tagit vara på tiden med dig. När jag ser på alla härliga bilder som är bara en liten bråkdel av vår tid tillsammans. När jag minns allt det fina (någonting dåligt förutom sjukdomarna finns inte att minnas från tiden med dig) så förstår jag att det eller den, han eller hon, som har gett oss den största glädjen ger oss även den största sorgen. Det är kärleken som gör ont.
Och jag är inte ensam i min sorg. Det finns så många andra som du har skänkt så mycket glädje till och som nu sörjer med mig. Vi är så tacksamma över att vi har fått ha dig i våra liv.
Söndagen den 7/6 slog fången åter till med full kraft. Trots att något betessläpp inte hade inträffat i år. Och det som var ifjol var verkligen en liten känning jämfört med detta.
Jag kan inte med ord beskriva hur det kändes att se min fina gyllene häst stappla fram, knappt förmögen att stå på benen, alla muskler darrande av smärta.
Jag minns tiden i sjukhagen från ifjol, och den tanken lockade mig förstås inte. Men ärligt talat, jag funderade inte ens på några alternativ. När jag såg hur dålig hon hade hunnit bli på någon futtig timme sade jag till Greger att ringa hit veterinären akut, och jag visste att det var dags.
Vi hade tur och det var min favoritveterinär. Att bli kliad och äta gröngräs in i döden, det kan man tydligen njuta av till max, hur ont man än har i hovarna.
Buster var bakom gallret, alldeles bredvid, när kanylen sattes på plats. Och där var veterinären, som Yade inte noterade alls. Och där var Greger, och han har ju alltid funnits och kommer alltid att finnas enligt Yade.
Och sen var det jag, Annukka, som var där. Det var bara mig hon tittade på, hon kastade på mig en vänlig blick: ”Vad gråter du för?”
<3 Å vad sorgligt och svårt att skiljas från en av sina bästa vänner!
Underbara fina häst.
Styrkekram till dig<3
Åh nu gråter jag. Det är tungt att förlora en vän sådär.
Fint skrivet.
Kram
♥ Dom är så kloka, hon visste att den skulle vandra vidare till en annan plats och tackade för att du varit med henne och gett henne det hon behövde. ♥
Stor tröstekram till dig fina ♥♥♥
Så sorgligt, så sorgligt men ändå så vackert allt tack vare dina ord
och dina handlingar. Din kära häst hade det så bra hon kunde ha det medan hon levde och du tog det rätta beslutet. Man vill inte se sina käraste lida. Varm styrkekram!
Jag beklagar <3 så vackert skrivet och så fint ni tog hand om din älskade fina häst <3
Djur blir som familjemedlemmar och vänner. Att skiljas från dem är en stor sorg men ibland har man inget val.
Min svägerskas häst fick också fång och det slutade på samma vis…
Kram
Nä nu fick du mig att gråta. Din fina häst. Din underbara vän. En riktig vän i alla lägen.
Det är jobbigt att skiljas.
Förstår dina kännslor.
Kram.
Jag ska fundera ut några fina sorgesånger till dig. Så länge ger jag mina två bästa: "I den stora sorgens famn" med Ted Gärdestad och "Jag är fattig bonddräng" från Emil i Lönneberga… (En av dem fanns med i gråtlistan, men jag ska försöka hitta några som kan hjälpa dig.) Åsa Jinder har gett ut ett helt album som heter Tröst med makalöst vackra texter som du kanske tycker om. Kram!
Mycket vackert och stämningsfullt skriver du om det sorgliga, när jag läst hela så dyker bilden av den mjuka hästmulen upp för mitt inre, samt sista bilden på ditt ansikte när jag skriver här i kommentaren, blir det stilla här inne hos mig, berörd.
Skatt att minnas! Hon hade det bästa i livet där hon bodde, hon hade det bästa då hon fick sluta … äta gröngräs och bli kliad …
Varm tröstekram
Så många fina bilder och minnen du har av din häst. Ett djur, det spelar ingen roll vad slags djur det är, saknas precis lika mycket som en människa när det inte finns längre. Det är ju en familjemedlem. Jag saknar min lille Santos oerhört mycket, men man vill inte att de ska lida. Kram
Jag vet inte varför jag blev anonym här. Tyckte jag fyllde i överallt. Kram Gunnel
Vackra minnen och vackra bilder! Jag blir så ledsen när jag läser dina vackra ord och vet att Yade betyder så mycket för dig. Hon kommer för alltid att vara en del av dig.
Stor kram!
Så mycket fint ni verkar ha haft tillsammans… Och därför… så mycket sorg och saknad… Som sagt, varma tankar och beklagar sorgen…
Usch, så hemskt… Jag fick tips av Ditte om din blogg, eftersom min häst fick fång för en vecka sedan och hon kom ihåg att du och din häst gått igenom samma sak. Jag beklagar verkligen sorgen…
Min häst fick antagligen fångkänning det här året på grund av för kraftigt gräs i hagen när det varit så varmt och solen lyst så starkt. Förra året fick hon också fångkänning, då var det troligtvis på grund av att det var frostnätter. Av vad jag läst är vissa hästar insulinresistenta och tål inte sockret i så kallat stressat gräs. Det verkar gälla min häst. Nu går hon med munkorg i en liten jordhage utan gräs för att hon inte skall komma åt gräset i kanterna runt hagen. Så jobbigt att se, men det enda jag kan göra just nu. Förutom en hel del annat som man måste ta itu med, du vet ju själv som gått igenom alltsammans.
Jag skrev ett inlägg om det i min blogg i dag, du får gärna titta in och läsa och ge mig tips vad jag bör tänka på om du vet något som jag missat.
Nu skall jag läsa igenom fler inlägg hos dig. Ha det fint.