Nu kör vi!

Hem » Nu kör vi!
Jag fick mitt första ryggskott 15/12-14 och det var plågsamt, jag gick dubbelvikt. Det gav dock med sig på några dagar. Det som kvarstod var att jag kände att bäckenet satt snett (på samma sätt som 2006, efter en vurpa från en häst) men lagades av en osteopat då och även nu. Livet lekte och jag började rida igen, dessutom sade osteopaten att jag skulle hålla på precis som vanligt med alla mina aktiviteter, inklusive ridning.
På hästryggen känner jag mig som en drottning. Ingen smärta, bara eufori. 10/1-15 galopperade vi rätt långt ute i skogen, och efter det smällde det till igen! Nu andra gången var ryggskottet mycket ilsknare och gav inte med sig lika fort. Senaste veckan har varannan dag har varit mera ok, varannan rätt jobbig. Det känns att vägen till förbättring är seg. Jag sover dåligt och är onormalt trött dagtid. Jag har helt enkelt varit sjuk, hela jag. Även humöret har påverkats. Osteopaten lagade ryggen igen och tyckte att jag kunde visst rida, men ta det lite lugnt. Vad är det för någonting?
Jag provade rida igen igår, första gången efter andra ryggskottet. I början gjorde det lite ont, ilade till i bara skritt, men vänta till vi kom igång! Yade var jättefin (mina medryttare har ridit i skogen hela tiden), i stadig form i skritt och trav, i galoppfattningar tappade vi bort formen lite men det var tillfälligt.
 
 
 
Jag red lätt i trav hela tiden. Jag tordes inte sitta ner.
 
 
Och vi var så glada!
Jag hade kunnat rida idag också men jag vågade inte. Jag vågade verkligen inte. Och det är sällan jag säger så.
Jag har kommit på varför jag har fått detta elände. Ni vet, jag har varit så less på min sits och verkligen gjort om allt för att få till den lodräta sitsen. Och i mångt och mycket har jag lyckats. Men det är väl som det är med själva livet- när vardagslivet rullar på, tacklar vi det på vårt sätt och med de inlärda försvarsmekanismer vi har. Men så fort någonting förändras i grunden, så blir det kris och alla svagheter kommer upp i dagsljuset.

9 reaktioner på ”Nu kör vi!”

  1. Vad skönt och roligt att du kunnat rida igen. Men jag funderar också på vad osteopaten sa; "rida men ta det lugnt". Hur gör man då?
    Bra är säkert att du nu har provat igen och att det ändå gick hyfsat trots att du fick "rida lätt" hela tiden.
    Och jag instämmer i dina sista meningar….Verkligen.
    Hoppas och önskar att du nu blir bättre, men det tar ju tid.

  2. Hej! Yepp, Kyras gamla 🙂 Har haft tre halvsysko, alla med samma mamma (och morfar Edingburg) 🙂 De har varit ganska olika men lika på vissa sätt ändå, fått några av mammans egenskaper.. ;P
    Det med att koppla av och bara njuta av naturen, är liksom inte möjligt med små energiska liv, tyvärr, så njut om du kan!! 🙂

    Hur går de med ryggskottet? Blivit kvitt det eller fått hjälp på ngt sätt?

  3. Vad härligt att få sitta upp igen!!! Men ta det lugnt, hellre få göra det du älskar lite mindre än vanligt ett tag än att bli utan det helt en längre period om du har för bråttom. Fina bilder 🙂

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *