Jag fick lära mig häromveckan att man får bara säga en sak ifall den uppfyller minst två av följande tre kriterier: snällt, sant och nödvändigt. Jag tror att det kan stämma! Vad tror ni?
Hmm, där fick jag tänka till för att fatta vad du menar, Men Jo det låter mest logiskt som du säger….för inte vill vi höra sådant som är falskt, dumt och onödigt? Skämt åsido, men Snällt, sant eller nödvändigt låter betydligt trevligare 😉
Jag vet inte ,-))
Det låter ju smart, men är så "grötig " i huvudet ,-)
Men tror vi alla skulle tänka mer på "hur" vi säger saker ,-)
Ett riktigt Gott Nytt År till dig med familj!
KRAM Primrose ,-)
Jag är inne på samma linje som Primrose. Tror nog att det mesta kan sägas om det kommer från hjärtat, men det beror på HUR det sägs. Sedan ska självklart inte dumheter, osanningar m.m framföras….
Jag och min man har väldigt olika personligheter. Han är alltid "snäll" i personliga sammanhang, men han har svårt att hålla tyst i politiska sammanhang och då han ser samhälleliga galenskaper som fortgår med de flestas välsignelse. Då säger han det som är "sant och nödvändigt", vilket upplevs som elakt/empatilöst av vissa. Jag har dock lärt mig några viktiga principer genom honom. Jag sväljer inte längre allt som är Politiskt Korrekt och vågar också stå för min åsikt då den anses helt åt fanders. Exempelvis har vi varit hemma längre än vanligt med våra barn. Jag blev väldigt ifrågasatt då äldste sonen aldrig fick börja på förskola, utan var hemma med mig tills han var fem år. Då fick han börja förskola ett år tidigare och gick ett år extra där innan vanlig skolstart. Funkade utmärkt för oss och som mamma (och pedagog) ansåg jag mig och maken vara de som kände honom bättre än alla runt omkring oss. Det var dock väldigt svårt för mig att stå stark i de attacker som jag upplevde mot det beslutet. Andra tyckte sig vara nödda att tala om för oss att det var SANT och NÖDVÄNDIGT att alla barn behöver utbildade pedagoger och "kompisar" från ett års ålder, något som jag som mamma OCH utbildad pedagog tyckte var befängt.
Ursäkta den långa texten… Jag tycker att två av tre (sant, nödvändigt och snällt) låter helt rätt. Det kommer dock ändå att såra och ibland skada både mottagare och leverantörer av budskapet. Kommunikation mellan människor består av historia, situation, känslor, förutfattade meningar… Om en mamma säger något om sitt vuxna barns uppfostran av sina egna barn kan det hon säger, även om det både är snällt, sant och nödvändigt, kännas som en tagg i hjärtat. Så komplicerade är förhållanden. 😀
Jag är väldigt förtjust i sådana resonemang. Därför tog jag bort mina fingrar från tangentbordet en stund och lät alla fem hjärncellerna tänka till. Jag köper det rakt av känns det som för jag har inte på denna stund kunnat skjuta sönder det.
Hmm, där fick jag tänka till för att fatta vad du menar, Men Jo det låter mest logiskt som du säger….för inte vill vi höra sådant som är falskt, dumt och onödigt? Skämt åsido, men Snällt, sant eller nödvändigt låter betydligt trevligare 😉
Ja, detta stämmer nog….. 🙂
Kram på dig ♥
Jag vet inte ,-))
Det låter ju smart, men är så "grötig " i huvudet ,-)
Men tror vi alla skulle tänka mer på "hur" vi säger saker ,-)
Ett riktigt Gott Nytt År till dig med familj!
KRAM Primrose ,-)
Det var en väldigt BRA sammanfattning!
Jag skriver under på det ♥
Vettigt och sak-ligt … .Kan hänga i hop med att vi har två öron och en mun … det lär bli lite eftertänk här …
Jag är inne på samma linje som Primrose. Tror nog att det mesta kan sägas om det kommer från hjärtat, men det beror på HUR det sägs. Sedan ska självklart inte dumheter, osanningar m.m framföras….
Jag funderade ett tag….Men jag är med. En god tanke!
Haha, det låter bra! Och så kanske det blir lite mindre babbligt runtom… 😉
Snällt sagt och sant låter väl bra.
Fick tänka "till" ordentligt hur du menade.
Ha det gott och kram.
Det verkar var en bra förklaring. Det stämmer säkert. Ha det bra.
Tycker det låter smart. Ska tänka på det!
Jag och min man har väldigt olika personligheter. Han är alltid "snäll" i personliga sammanhang, men han har svårt att hålla tyst i politiska sammanhang och då han ser samhälleliga galenskaper som fortgår med de flestas välsignelse. Då säger han det som är "sant och nödvändigt", vilket upplevs som elakt/empatilöst av vissa. Jag har dock lärt mig några viktiga principer genom honom. Jag sväljer inte längre allt som är Politiskt Korrekt och vågar också stå för min åsikt då den anses helt åt fanders. Exempelvis har vi varit hemma längre än vanligt med våra barn. Jag blev väldigt ifrågasatt då äldste sonen aldrig fick börja på förskola, utan var hemma med mig tills han var fem år. Då fick han börja förskola ett år tidigare och gick ett år extra där innan vanlig skolstart. Funkade utmärkt för oss och som mamma (och pedagog) ansåg jag mig och maken vara de som kände honom bättre än alla runt omkring oss. Det var dock väldigt svårt för mig att stå stark i de attacker som jag upplevde mot det beslutet. Andra tyckte sig vara nödda att tala om för oss att det var SANT och NÖDVÄNDIGT att alla barn behöver utbildade pedagoger och "kompisar" från ett års ålder, något som jag som mamma OCH utbildad pedagog tyckte var befängt.
Ursäkta den långa texten… Jag tycker att två av tre (sant, nödvändigt och snällt) låter helt rätt. Det kommer dock ändå att såra och ibland skada både mottagare och leverantörer av budskapet. Kommunikation mellan människor består av historia, situation, känslor, förutfattade meningar… Om en mamma säger något om sitt vuxna barns uppfostran av sina egna barn kan det hon säger, även om det både är snällt, sant och nödvändigt, kännas som en tagg i hjärtat. Så komplicerade är förhållanden. 😀
Jag är väldigt förtjust i sådana resonemang. Därför tog jag bort mina fingrar från tangentbordet en stund och lät alla fem hjärncellerna tänka till. Jag köper det rakt av känns det som för jag har inte på denna stund kunnat skjuta sönder det.