Följande inlägg kan tänkas intressera mina medryttare, Yades förra ägare, och kanske Pia.
I alla fall, imorse hade vi träning för Ann-Margret Andersson, som genom mellanhänder påverkat det faktum att min häst blev min häst!
Jag har i mitt liv haft många tränare, och ridlärare, och jag har gillat dem alla, förutom dem som varit oengagerade. I de flesta fall har jag fått med mig någonting. Denna gång var inte ett undantag. Skulle väl kunna tänka mig att rida för Ann-Margret en gång i veckan, då kanske skulle det verkligen hända någonting med min ridning.
Vi koncentrerade oss ganska mycket på min ridning, för att när jag gör rätt och slappnar av så brukar Yade göra precis rätt. Jag red utan stigbyglar hela passet på 45 min och kan tänkas få träningsvärk imorgon. Det som gör mig glad är att min sits ändå någonstans i grunden håller- resultat av min hårda finska ridskoletid då vi, 10 år gamla, red storhäst och alltid utan stigbyglar. Såklart finns det alltid en hel del att bättra på även där, och framför allt då med händerna och underskänkeln.
Vi gjorde någonting så enkelt som att rida rakt på spåret och ställa hästen och vända i hörnen! Och det var så svårt att jag nästan inte hann med innan det var dags för nästa hörn…
Hon ställer sig ogärna till vänster, och det får man jobba med även på raka spår i vänster varv. I höger varv kan man hellre rida henne rak på raka spår. Vad gäller hörnen, så ska man i vänster varv ställa henne tydligt åt vänster, och ge efter med höger tygel samtidigt, annars kommer hon inte runt. På raka spår (åt båda håll men ffa höger) ska man titta på spegeln, att hon är rak. Oftast är hon ju som en ostkrok åt höger. Om hon inte är rak, så rättar man framdelen efter bakdelen, dvs med vänster tygel och skänkel.
Det var mycket fint väder ute, men vi höll till inne i stora ridhuset. Och lika bra det, annars hade det nog blivit för varmt.
Imorgon är planen att släppa ut hästarna i det fria en stund. Det blir härligt att se, och jag skulle gissa att Buster bjuder på en del bus, och Yade hakar nog på!