Här sitter jag och har väldigt ont. Träningsvärk, samt att kroppens alla muskler liksom smådarrar av trötthet och totalt tömda energidepåer. Tack och lov att dagens pass för Ann-Margret bara var 30 minuter.
Redan vid uppvärmningen kände jag att min häst var mycket mjukare än igår. Dressyr är bra!!! Även jag själv hade annan kläm på ridningen, skänklarna hade hittat sitt rätta läge och handställningen var bättre.
Vi fortsatte utan stigbyglar. Jag kan säga att jag inte kände mig så duktig, men jag vet att det är en bedrift att sitta ner på Yade överhuvudtaget.
Vänster varv är ju mycket lättare, Yade är en uttalat ensidig häst (vilket ju alla hästar och även människor är mer eller mindre) och kräver lite olika knep i olika varv.
Jag märker att jag får ont i vänster höft när jag skjuter fram vänster sida av bäckenet i vänster galopp, frågan är om det är orsak eller verkan.
Och höger varv är ju rena plågan. Så otroligt svårt att få henne rak på raka spår. Och så lockande att hänga i höger tygel och tro sig rida hästen i form. Det blev mest resande på hästrygg i höger galopp kändes det som, men det ser faktiskt inte SÅ tokigt ut på film ändå!
Några löften för framtiden:
-jag fortsätter rida utan stigbyglar när jag rider dressyr
-när jag kör ett dressyrpass, låter jag hästen och mig själv pusta ut regelbundet, kanske t om var 5:e minut, bara en kort stund, ett halvt varv, för att slappna av, utvärdera och låta det som vi gjort sjunka in
-jag försöker få henne känslig för mina hjälper, det är hon ju egentligen i grund och botten! Gör övergångar skritt-trav med bara sitsen, vid behov förstärkning med skänkeln. Om inte en hjälp hjälper, så ändrar jag hjälpen, eller går jag över till en annan hjälp. Inget ”nötande”!
-jag lovar heligt att jag slutar rida ständigt på en stor volt! Då missar jag alla hörnen och rakriktningar.
-jag tänker på min tyngdpunkt, att den ligger på innersidan. I synnerhet i höger varv kompenserar jag hästens krokighet (eller åker bara med?) genom att ha vikten på vänster sittben.
Något att bita i!