Precis som jag gissade så fick jag till sist psykbryt mitt i lådhavet. Det var dammigt och jag nös hela tiden, döda flugor överallt, och kulmen nåddes då Greger påstod att ett par jättefula svarta fladdriga gummistövlar storlek minst 45 kom från Vännäsby (då jag flyttade in)!!! Never, säger jag, never!
Jag försökte höja upp kvällen med god mat
Gjorde potatisgratäng och laxsida, saltad och pepprad med en röra mosad fetaost blandat med creme fraiche ovanpå. Och citronskivor.
Idag avslutade jag en bok skriven om Tove Jansson, till ära av att det i år gått 100 år sedan hon föddes.
Tuula Karjalainen- Tove Jansson Arbeta och älska
Jag var inte helt nöjd med översättningen som den rikssvenska jag blivit, ställvis klumpig text i mina ögon.
Boken var av och till lite svår att följa med i och med att den inte var helt kronologisk utan i många avseenden ”parallell”, det gick dock bättre och bättre mot slutet.
Jag tycker att det borde vara förbjudet att beskriva konstverk i text utan att ha en bild på dem!!! Det fanns mycket bilder i boken, men ännu flera hade inte skadat.
Jag hörde av min moster att boken kritiserats i Finland för att man hade avhandlat Tove Janssons lesbiskhet/bisexualitet för mycket. Jag håller inte med om det. Dels är alla nära förhållanden väldigt viktiga i beskrivningen när man vill skapa en levande bild av en människa. Och naturligvis finns det också en poäng att vara lesbisk, så länge sen i tiden, då det var allt annat än okontroversiellt. Även om Tove Jansson verkade ha klarat just den här biten i livet rätt komplikationsfritt.
Jag var lite överraskad över hur mångsidig konstnär hon var, fast jag visste om det innan. Jag har alltid varit misstänksam mot författare som producerar prompt en bok om året då det känns som ett beställningsjobb och inte som att det kommer från ”hjärtat”, ingen äkta konst. Sådana saker kan vi inte beskylla Tove Jansson för- hon producerade just så mycket och just den konstarten som hon kände för just då. Ibland blev det illustrationer, ibland grafik, ibland måleri, ibland serier, ibland vuxen- och ibland barnböcker. Ibland blev det ingenting alls även om hon i det stora hela var oerhört, otroligt produktiv.
Det hade naturligtvis funnits beställning för flera muminböcker, men så blev det inte. Det blev vuxenböcker istället, och måleriet återupptogs.
Man påpekar i boken att muminserierna som hon gjorde under 7 års tid för The Evening News (i England) på 50-talet är precis lika aktuella och slagkraftiga nu som då, och man har undrat hur det ens är möjligt. Och man har kommit fram till att det sannolikt till syvende och sist handlar om kvalitet.
Mycket inspirerande människa som även hade en mycket inspirerande bekantskapskrets. Hon brottades precis med samma saker som vi alla andra, och det gjorde hon med kvalitet. Och glans.
Jag har boken om någon vill låna den.