Om man har en väldigt hopprädd person så visst är det helt logiskt att man ska utmana denna genom att tvinga ut henne på en derbybana? Tydligen, eftersom det inte var så farligt. Det gick faktiskt mycket bättre än banhoppningen för 2 veckor sedan.
Först hoppade vi 4 hinder inne på stora utebanan, sedan ut från banan genom utgången där man även byggt ett räcke. Ett till hinder (sockerbit bara) ute i det fria bredvid lilla utebanan och sedan in till lilla utebanan genom öppningen med räcke igen. Ett skutt till på lilla utebanan och slutligen tillbaka till stora banan över samma räcke som förut. Hinderhöjden var kring 50 cm.
Jag släppte lite kraven på mig själv och försökte bara slappna av, tog i trav om det kändes så. Yade undrade förstås vad vi skulle dit ut och springa för, men hoppade snällt som vanligt. Hon gillar allt nytt ändå. Hon var riktigt trevlig och pigg på ett bra sätt. Såren på ryggen har nu läkt även om håret inte växer där för fullt ännu. Och idag fick hon sista dosen kortison. Det kliar lite på henne, men i nuläget är situationen acceptabel. Min fotograf var inte på plats då han är upptagen med vårbruket. Och det regnade så jag kunde inte heller fota Yade efteråt.
I morse fick jag göra i ordning allt själv pga att vårbruksgubben gick tidigt ut. (Bortskämda mig!) Pojkarna skulle åka ”den sena bussen” eftersom den tydligen inte är fullsatt heller, lika skönt att få kliva upp en kvart senare på morgonen. Jag frågade Poppe vilken buss han skulle åka, och då sade han: ”Doktor Kanin åker samma buss som Doktor Elefant” och tittade kärleksfullt på Tommi…