Bara elände

Igår skulle vi till och hoppa derbybana. Jag tyckte att Yade kändes extremt trög i skritten och när vi började trava märkte jag genast att hon var halt! Jag hade ju både ridläraren och hovslagaren till hjälp, och frambenshälta var det tydligt. Fång, tänkte jag med fasa, eftersom hon just veckan innan hade stått på kortison. Men hon hade ingen puls. Vi kom hem när Sanna och Lis-Marie hade hoppat färdigt, och jag ställde Yade i boxen med förhoppning om bättre morgondag. Boxdörren lossnade dessutom, säkert efter allt kliande som varit under vintern hade bulten åkt ut, vilken skitdag!

De hade ju varit på grönbetet någon timma per dag under två dagar. Första betessläppet blev för övrigt inte alls som jag hade tänkt mig. Det var kallt och det började regna ordentligt just när vi skulle släppa dem. Jag kunde inte ens fota! Hästarna var förstås ändå glada, och den som busade mest var faktiskt Yade, även om hon också tog det väldigt lugnt.

Jag kollade Yade imorse igen, fång har hon inte och hältan syns inte i skritt så de fick gå ut i hagen och även vara på betet ett par timmar igen. Nu på kvällen har jag undersökt henne ytterligare, och tycker att hon är aningen svullen och värmeökad strax över vänster framkota så jag tror att hon har halkat på betet, blött som det har varit, och sträckt nedre delen av vänster framben.

Och vad annat? Ja, klådan verkar just nu rätt beskedlig och finns bara på halsen. Såren på ryggen har läkt och bara små förhårdnader utan hår finns kvar.

Vilket elände hästägande ändå är! Jag kommer aldrig mera att köpa en egen häst, jag har tillräckligt med bekymmer även utan… Jag orkar inte mer!

Jag ska ge henne några dagar nu och kolla dagligen om hältan i trav blivit mindre. I bästa fall är hon återställd efter några dagar. Jag hoppas verkligen, verkligen på det!