Igår var det dags för kompveckans höjdpunkt, jag skulle till frissan. Hos min frissa blir man fin till både kropp och själ. De andra som jobbar där är också trevliga, och alltid har man med sig en massa nödvändiga grejer, då det är dags att gå därifrån… Nu blev det bara färg och fin frilla, men innan födelsedagen får jag satsa ännu mer.
Födelsedagsinbjudningarna har kommit, är otroligt nöjd med designen.
Sen var det dags för 40-årssamtalet och tack ock lov verkar det som att jag i det här fallet har ärvt rätta saker av rätta föräldrar.
Sedan var det måndagskvällsnöjet markarbetsträning. Jag känner varenda gång ett motstånd att åka dit men varje gång då jag kommer tillbaka därifrån är jag enormt upplyft och lycklig. Att det ska vara så roligt att skumpa runt på en häst i min ålder.
Förra gången red vi uppvärmningen med bara en hand, det var bra för då fick man lov att använda skänklar och sitsen medvetet på ett annat sätt för att få runt hästen på en volt t ex. Det var faktiskt lättare än att bara använda händerna för att styra, vilket vi också har provat på tidigare.
Igår hoppade vi små hinder på en åtta, viktigt med ställning, hästen svarade bra. Sedan fortsatte vi med 2 hinder med 21 meter emellan. Min häst hade bra galopp men ändå blev det 7 galoppsteg emellan, och det mest skrämmande jag vet är att öka till max. Det blir nästan lite studskänsla av det hela, hästen går i full fart och ett hinder närmar sig. Vi lyckades att öka upp till 6 steg emellan i båda varven i alla fall, det gick undan och kändes bra! Enskilda små hinder på banan gick bara fint, som sagt så hade hästen fin bjudning och därmed blev det trevliga skutt. Hästen är inte så stark numera heller, vet inte om det beror på att jag har pessoabett (tyglarna i stora ringarna dock) eller att Lis-Marie hoppar henne regelbundet så det blir inte så överroligt, eller att jag själv rider henne på ett bättre sätt. Kanske en kombination av allt.
