Det var ett ovanligt lugnt arbetspass på 25 h och jag kom ihåg att byta blad i min Pope-kalender som jag köpte från Rom. Från första början har jag gillat den nya påven Franciscus, redan innan jag läst allt som skrivits om honom. Det jag lade märke till först var att han hade så snälla ögon, fulla med ljus.
Jag är ju inte den enda i världen som gillar honom. Under året som gått har det skrivits mycket (gott) om honom och han har fått i princip alla utmärkelser som går att få (bl a årets bäst klädda man- pga att han vägrar använda de röda påveskorna och därmed anses som så stilmedveten att han är värd priset).
Han har alltså tagit ställning för homosexuella och lyft fram problemet med fattigdomen. Han har också genom att poängtera sin egen mänsklighet gjort sig ännu mera gudalik i människors ögon. Vi var i Rom och Vatikan i slutet av oktober-13, och aldrig har det varit sådan trängsel i Vatikanen enligt dem jag pratade med. Den nya påven drar dit folk från världen över, inte att tala om de italienska och europeiska katoliker.
Jag har hans kalender på skrivbordet på jobbet. Försöker titta på honom varje dag och komma ihåg hur viktigt det är med människor som orkar göra det som de tror på, och även göra fel, men ändå fortsätta framåt och inspirera andra.
Ikväll börjar min nya efterlängtade(?) serie om böcker här på bloggen. Häng med!
