En investering?

Jag har svårt att se hur en lyxväska till nyköpspris kunde vara en riktig investering.
 
 
Ja, om man köper en Hermes Birkin eller Kelly, som man först väntar på i flera år för att få och sedan betalar en miljon för, kanske.
Men en vanlig Mulberry har ett andrahandsvärde men i begagnat skick är det ju ändå lägre än inköpspriset. 
Handväska är en sak som jag inte klarar mig förutan. Jag har alltid handväska med mig, och det är väldigt viktigt att den är funktionell. Och om den är funktionell eller inte, ja, tyvärr visar det sig ofta först när man har levt med den i några dagar. Det är svårt att veta på förhand!
Oj vad många väskor jag har köpt och sedan fått ge bort pga att de inte har fyllt förväntningarna, eller har nötts sönder i relativt hastig takt. Det räcker bara med en trasig dragkedja och det är kört. Jag hade fått en rejäl kvalitetsväska för alla dessa pengar som jag lagt på skrot! (Och sparat på naturen.)
Lyckligtvis har jag också ”investerat” klokare- inte för att sälja vidare, utan för min egen skull. Jag har under årens lopp köpt några väskor av Mulberry, som ju är ett kvalitetsmärke från England, men inte alls i samma prisklass som t ex Hermes eller Chanel.
Jag har hittills köpt mina väskor i Mulberry-butiker, i rena rädslan att bli lurad av kopior. För de finns det gott om, och en del av dessa är ganska välgjorda.
Därför var jag något förvånad över mig själv när jag nyss köpte en för mig väldigt användbar Mulberryväska från facebookloppis!
Innan dess hade jag gjort rejäl research på nätet angående hur man skiljer en äkta Mulberry från en kopia, och skulle påstå att idag är jag något av en proffs på detta. Det och vetskapen att jag i åratal har burit en äkta Mulberry närmast kroppen varje dag och vet hur den känns gjorde att jag vågade ta steget. Säljaren till min väska hade även kvitton och allt annat tillbehör kvar, så jag hade egentligen ingen anledning att tveka så överdrivet mycket.
När jag kollar på Tradera nu så ser jag redan på bild, utan att ens närmare granska eller känna på väskorna, att de är kopior. Jag tycker att det är sorgligt att många i Sverige luras varje vecka av förfalskningar. Ofta är de ju inte så dyra heller, men när jag googlat så har jag ändå hittat en och annan berättelse om hur någon har lagt alla sina besparingar, flera tusen, på någonting som visat sig vara en fake.
Det finns många klassiska knep att skilja mellan äkta och förfalskad vara, och det viktigaste är förstås priset. Många kopior är trevligt billiga! Men om vi säger att någon har tänkt grundlura en med en dessutom dyr kopia, så är nästa ledord kvalitet och detaljerna. Men man ska veta vad man tittar efter, då är det enklare! Alla märken har sina knep.
När vi var i Turkiet för flera år sedan köpte vi en massa kläder, ffa t-shirts, som jag utgår ifrån var kopior, och då efter typ Adidas, Nike eller Ed Hardy. Och jag måste säga att originalerna hade aldrig kunnat leva upp till den kvalitén som dessa kläder hade. Fortfarande efter hundra tvättar var/är de i toppskick…
Men så är det alltså inte med märkesväskor, och om man vill köpa en äkta så finns det ingenting lika trist som att bli lurad av en kopia. Jag är jättenöjd med mitt nya Mulberry-inköp och anser att jag har gjort ett kap. Nästan en investering.
Om någon annan handväskefantast vill ha tips på ett väldigt bra märke så kan jag även rekommendera Kipling. Relativt förmånliga med alltid 100% bra kvalité, tål användning dagligen halva livet och går bra att tvätta. Inget andrahandsvärde att tala om, (kopior finns ändå) men nu skulle vi ju inte investera utan använda.

Modetips del 3- Väskor

Det här inlägget handlar om väskor. Och att påstå att jag skulle dela ut modetips i det här ämnet vore befängt. Så vi förlitar oss på Martina Bonnier igen.
Att någon är beredd att använda en förmögenhet på kläder kan jag kanske förstå, men att göra det samma på väskor känns på något sätt ännu mera vansinnigt. Dessutom är väskor ännu mycket dyrare än kläder. De är gjorda i exklusivt skinn och kan ha t om diamanter som dekoration. Hos kända väskmärken såsom Hermes och Chanel kan man få köa i åratal för att få sin väska, och därtill är det inte vem som helst som är kvalificerad att ställa sig i en sådan kö. Att det handlar om ett mycket fint hantverk finns det dock ingen tvekan om- alla procedurer kring skinnberedning och sömnad imponerar i alla fall på mig.
Enligt Martina Bonnier behöver en kvinna minst 6 olika typer av väskor.
1. En lyxväska. T ex Chanels 2:55 eller Hermes Birkin eller Kelly.
Jag har investerat i en lyxväska, Mulberrys Bayswater. Jag har inget att klaga på den, förutom att det är svårt att hitta saker i dess stora innandöme med få fickor. Å andra sidan rymmer den en hel del. Det är en väska jag kan ha resten av livet.
 
 
Nr 2 måste-ha är en aftonväska. Jag är en väldigt praktisk kvinna och tycker därmed inte om att behöva flytta grejer från min ordinarie handväska till någon opraktisk aftonväska, som man dessutom måste hålla i handen hela kvällen. Och rätt som det är så märker man att man glömt någonting viktigt, såsom körkortet, som ligger kvar i ordinarie väskan. Känner ni igen det här? Dessutom är det svårt att ha en aftonväska som färg- och stilmässigt passar alla outfits. Det närmaste jag kan komma är den här lilla svarta påsen med rosa siden inuti, till höger. Väskan till vänster är från Victorias Secret, inte en aftonväska precis, men jag använder den som så. Den vanligaste och trendigaste modellen för aftonväska lär vara en kuvertväska (typ Bottega Venetas Knot).
 
 
Nr 3 must have är en sk tote som även kallas shoppingbag. Tänk dig en tygkasse, helst rymlig, och där har du den. Min variant på denna är just precis en tygkasse. ICA-plastpåse är även under mitt värde. Men kanske borde man spana in någonting riktigt hållbart.
Nummer 4 som behövs är en sommarväska. Jag har en från Oilily, som gör fantastiskt vackra och kvinnliga saker. Jag älskar deras små detaljer. Tyvärr så håller inte kvaliten riktigt hela vägen, det är alltid någon söm som går upp. Hade man varit en riktig lady hade man kanske haft en sommarväska av beige skinn.
 
 
Nummer 5 är en sportbag som man behöver för dess funktion. Jag antar att jag får godkänt eftersom jag har en väska i stallet dit jag stoppar in lite borstar och tränset, samt min hjälm och vattenflaska, innan vi ska iväg på träningen med Yade. Till allas besvikelse har jag inte fotat denna stiliga väska.
Nåja, vi fortsätter. Nr 6 är den sportiga lyxväskan, en sk hobo. Lyxväskan bärs i handen men hobo bärs över axeln, och den ska vara lite mjukare i skinnet och säcka ihop lite på mitten. Ultimata hobon, om man vill ha en märkesvara, hörs komma från Fendi. Det här är närmaste jag kommer en hobo, Kipling. Fast den blåa är kanske en tote, haha.
 
 
Mitt absoluta favoritväskmärke är just Kipling. Det är belgiska väskor med mycket bra kvalitet, ofta gjorda av vattenavvisande tyg (modeller i skinn finns också), och det hänger alltid med en liten apa/apansikte. De är inte helt billiga, men passar ändå till en vanlig medborgares plånbok, och kan i bästa fall användas livet ut i alla fall.
 
 
Kipling säljs inte i Umeå så jag köper den i större städer. Deras svarta handväska, till vänster, passar till nästan alla sammanhang, och i synnerhet till dagligt bruk. Jag har lyckats få sönder, eller snarast lite i olag, en dragkedja på en Kipling på ca 15 års dagligt användande, varför jag köpte en ny i Prag. Väskan till höger är en sommarvariant på samma tema.
 
 
Jag har även en rymligare variant på Kiplinghandväska (till höger), samt en liten hobo (till vänster).
 
 
Om jag så blev en societetsdam, vilket jag har inga ambitioner på, ska tilläggas, så skulle jag ha det väldigt svårt att avstå från mina Kiplingväskor.
Någonting roligt hittade jag förstås när jag grävde i garderoben. Vad tros om detta? Är det en tote?
 
 
Och dessa väskor kunde väl motsvara en lyxväska och aftonväska. Vintriga färger, ska tänka på att ta dem i bruk!
 
 
Jag skrev om smink igår, och ombads lägga ut en bild på mig  före och efter sminkningen. Osminkade bilder finns det gott om här på bloggen. Jag ville se ut som mig själv på mitt eget bröllop, varför jag lade min vanliga make up. Naturligtvis var jag noggrann och lade på kanske lite extra rouge. Samt att jag hade lösögonfransar.
Fotografen heter Maria Westling och på hennes hemsida WMArtphoto finns det mera bilder på bl a vårt bröllop. Jag var mycket nöjd med hennes arbete. Frisören är Ulrika Eriksson, ägaren till Qlip4you i Vännäsby, tillika min goda vän.
 
 
Den som får mig le så tjusigt är förstås min häst, som var med på bröllopsfotograferingen. Men jag är nöjd med gubben också!