En djupdykning i modehistoria och lite om mig

Martina Bonniers nyaste modebibel utkom så sent som i höstas. (2014).
 
 
Det som störde mig lite med hennes förra bok, Fashionista, var att där fanns det mycket beskrivande text om hur olika plagg eller stil såg ut, och samtidigt väldigt få bilder, samt att det användes en hel del fackspråk (bussarong, halterneck, slingbacks etc) som inte helt sonika öppnade sig för en lekman utan googling. Sådana här böcker måste ha approachen ”for dummies” för att de ska uppfylla någon funktion alls. Och en bild berättar mera än 100 ord.
Den nya boken är betydligt mera färgglad än Fashionista, och det finns också mycket flera bilder vilket jag välkomnar glatt. Ofta är det så att jag vet precis vilket klädesplagg hon menar ( t ex Ascotdressen!), bara jag får se den på bild!
Martina Bonnier har alltid sagt att för att förstå sig på mode måste man kunna sin modehistoria, och det är det som är poängen med den här boken. Den här boken är en djupdykning i modehistoria. Det tycker jag är en förtjänstfull och vettig approach. Martina Bonnier är mycket kunnig på mode, och har tveklöst ett brinnande intresse och passion för det. Boken var klart allmänbildande för mig, och jag har möjligen blivit ännu mera intresserad av mode efter att ha läst den!
Som skribent har Martina Bonnier några svagheter. Ibland vill hon rymma så mycket mode och information i varenda mening att även bisatserna blir överfulla och i slutändan förstår läsaren ingenting. Jag reagerar också mot hennes ”åsnebryggor” som det heter på finska, dvs till synes smidiga hopp från ett ämne till annat, men som lämnar läsaren som ett frågetecken, vad var sambandet egentligen? (för det finns inget samband.)
Jag har också lite svårt för hennes garderobsregler: ”I din skogarderob BÖR det finnas åtminstone ett par röda skor.” ” En slingback är också nödvändig i en fulländad skogarderob.” Vaddå BÖR? Om jag inte gillar eller använder röda skor då? Vem är garderoben till för egentligen? Och att en slingback är så nödvändig, för vem?
Det känns lite som kejsarens nya kläder- om Miuccia Prada skulle få för sig att vi alla ska gå nakna, och Anna Wintour gav sitt godkännande därtill, skulle Martina Bonnier förmodligen köpa det utan kritik. (Och här har vi just jobbat med att hitta den personliga stilen med Camilla Thulin och nu raseras allt bara för att så är det!)
Nej, det är bra att kunna sin modehistoria, men ingen människa hinner ens prova på all världens mode under en livstid. Det är bäst att utveckla sin egen stil som man trivs med, med ständigt öppna sinnen förstås. Och återigen en liten pekpinne, det finns mycket annat i världen än mode. Man kan lätt bli patetisk om man samlar modeplagg med full intensitet hela livet. Allt har sin tid.
 
Ibland har jag undrat hur det kommer sig att jag alltid har varit så kvinnligt lagd, och i grunden så säker på min egen stil. Jag känner att det är någonting medfött, som finns inuti mig. Min mormor, som kom från extremt fattiga förhållanden, och började arbeta som piga så fort hon lärt sig gå i stort sett, var en färgstark kvinna. Hon fick leva under en turbulent tidsperiod med världskrig och allt, och sin karriär gjorde hon som hemmafru. Hon hade aldrig mycket pengar att röra sig med, och hennes allmänbildning var begränsad till damtidningar. Ändå hade hon en helt osviklig, kvinnlig stil. Rött och vitt, pärlor. Klanderfri handväska. Handskar. Läppstift glömde hon inte. Kjolar och klänningar, stiliga byxor också. Leopardmönstrat föll hon pladask för, vilket överraskade oss alla, eftersom hon inte var någon vän av bruna färgen i övrigt. Hon bar upp allt med finesse, trots ganska betydande övervikt mot slutet. Hon omgavs alltid av ett moln av god (fast kanske inte så dyr) parfym. I sina åsikter var hon mycket sträng, och hon kunde rentav skrika till när hon såg mörkblåa eller bruna kläder, så ”fula” var de! Jag tror att jag har ärvt min kvinnliga sida av henne. Fast hon var faktiskt ännu mera stilren än jag!
 
 
 
 
 

Genomgång av modetips del 1- Kläder

Hej mina kära läsare.
 
Trots mitt något aviga reportage om ”Fashionista” så har jag varit väldigt modeintresserad en gång i tiden, och det är inte så sällan jag blir tillfrågad angående tips om kläder. Så, inspirerad av Martina Bonnier, tänkte jag nu slå två flugor i en smäll och dela med mig av mina bästa tips, OCH samtidigt gå genom, läs rensa, min garderob. Så här blev resultatet, och då har vi inte talat om mitt sinnestillstånd ännu!!
 
 
Nåja, det som inte dödar en, det stärker en, säger vi i Finland.
Tips nummer ett. Gallra din garderob regelbundet. Annars vet du inte ens vad du har. Det som du inte använt på 5 år, ge bort. Ingen blir gladare av oanvända kläder som ligger och ruttnar i din garderob.
Allt som är trasigt- laga eller släng. Man kan idag lämna sina kläder t ex till H&M så de återvinns.
Och det som är helt och används ej, ska du sälja eller ge bort. Tänk aldrig ”den här vill ingen ha”- jag har så många gånger blivit glatt överraskad då någon fått jättemycket användning för någonting som jag aldrig skulle ha trott! (Så länge det är helt och inte slitet på ett fult sätt förstås!)
Det här med vikten är ett problem. Jag går lite upp och ner, och allt sitter mycket bättre då jag väger 2 kg mindre. Det har hänt att jag har åter fått börja använda mina mindre kläder också, men någon gräns får ju finnas, spara inte 10 år sådant som är på tok för litet. Den värsta katastrofen som kan hända vid gallring är att du får köpa nytt sen.
Ett par undantag.
Vad ska jag göra med det här elefantnattlinnet?? Det är helt och passar mig. Ingen är SÅ galen att han/hon skulle vilja ha den, och att kasta bort dessa sympatiska elefanter är helt otänkbart. Och nej, jag vill inte använda den själv… Någon klokare än mig, ett tips??
 
 
 Andra undantaget. Gör dig inte av med klassiker som denna kjol, om du inte tänkt genom det noga. Du kan väl ha den om 15 år igen.
 
 
Alla människor har sin egen kroppsform och sin egen stil. Jag kan i och för sig tycka att vi kunde experimentera lite mera, men man kan inte bli någon annan. Jag har använt jeans i mina dagar men aldrig riktigt gillat dem. De passar inte min kroppsform. Jag är ingen rockbrud, utan snarare åt spets- rosa- roshållet. Det tror jag är viktigt att tänka på, att inte försöka bli någon annan. Det som ser fint ut på en liten och nätt person kan se smaklöst ut på en som har grövre proportioner och tvärtom. Samma gäller färger, alla passar inte i allt. Man kan göra en färganalys, men det går ju att se i spegeln också vad som passar.
Martina Bonnier poängterar att garderobens basfärger är svart, vitt, grått och beige, och allt annat är bonus. Men visst finns det personer som alltid klär sig i färgglatt, typ Gudrun Sjöden, och ser lysande ut. Det är som deras varumärke.
Vi börjar med underkläder. Jag är inte specialist på detta område, men vi säger att jag har allt i vitt och svart. Martina Bonnier hade lagt till hudfärgat. Även om man är ryttare behöver man inte ha trasiga trosor, så dyra är de inte! Satsa på en bra BH som passar dig. Det ger ett lyft till hela din figur, inte att tala om att det är skönt och hälsosamt.
En gång i London gick jag in på Victorias Secret. Bling bling! Men inte ens med hjälp av en guide med måttband kunde jag hitta mer än en BH-modell som passade mig något sådär i denna affär med 4 våningar och underkläder som specialitet! Jag antar att orsaken är att de flesta ungdomar (som VS riktar sig till) med större byst nuförtiden har silikonbröst, och dessa har en annan ”mekanik” än de naturliga. Små underklädesaffärer är ofta de bästa, och här i Umeå har vi Ingrids och Helens Under. Personlig och sakkunnig service, jag rekommenderar!
Efter underkläderna har varje kvinnogarderob som min en bas med toppar. De ger en annan frihet att använda övriga kläder.
 
 
Ungefär på samma sätt fungerar underklänningar. Allt ska finnas i svart och vitt. Båda Isay.
 
 
Ett exempel på vad som passar med en underklänning är Odd Molly-tröjan till höger. Den vänstra är en helt vanlig sommarklänning, också Odd Molly.
 
 
Och en som trivs med klänningar och tunikor måste ha leggings av olika längd och färg. Jag kör med svart och vitt. Oftast har jag stödstrumpor till. Då man för första gången märker, oavsett åldern, att benen verkar aningen svullna, är det dags att börja med stödstrumpor. Förstörda uttänjda vener i benen reparerar sig ALDRIG. Jag själv var alldeles för sen att börja med stödstrumpor, men bättre sent än aldrig. Ibland, till fest, har jag förstås strumpbyxor, oftast av lite tjockare material.
Här är ett urval av mina tunikor. En kofta ger variation och möjlighet att använda kortärmad överdel även på vintern. På övre bilden kommer allt från ett av mina favoritmärken, Rabalder. På nedre bilden är koftan till vänster Mariedal design, till höger Ester Elenora.
 
 
 
Nackdelen med leggings är att det blir omöjligt att använda korta överdelar. Jag har några par svarta åtsittande jerseybyxor från Meandi som jag har korta överdelar till. Dessutom går de in i mina Primeboots. Här är ett exempel på en överdel som kräver både topp och byxor. Märket är Odd Molly, min andra favorit. 
 
 
Några korta kjolar ska man också ha i garderoben. Här är en rolig en från Meandi som jag köpte i höst. Överdelen till den måste vara något enklare. Gråa klänningen bredvid har jag köpt i Rom.
 
 
Det är ändå viktigt att skilja mellan sommar- och vintergarderob, och helst placera kläderna på olika ställen i garderoben för att lättare hitta rätt. Här i norr har vi ofta alldeles för mycket rena sommarkläder! Visst är de fina och lockande att köpa, men säsongen är så kort.
Här är ett exempel på Odd Molly-klänning som med svarta leggings täcker även en del av höst- och vårsäsongen vid behov.
 
 
Men den här underbara klänningen av ren ylle blir svår att använda om det inte är en riktigt kall vinter. Odd Molly.
 
 
Det Odd Molly-plagg som alltid är mjuk och skön, och fungerar alla årstider bortsett från högsommaren är velourdressen. Om det här plagget blir omodernt någon gång är jag säker på att det kommer tillbaka, så skönt är det! Den här färgen passar ypperligt till juletid!
 
 
Man ska alltid ha lite högtidligare och mörka kläder i garderoben, om det t ex dyker upp en begravning. Rabalder.
 
 
Jag tycker att vi nordbor har råd att klä upp oss lite, oavsett tillfälle. Det är roligt! När jag är på kurser och konferenser brukar jag spana upp människor som klär sig snyggt. De brukar ha någonting nytt och spännande på sig varje dag. Jag blir på så gott humör av det!
I min garderob finns enstaka riktiga klipp. Den här klänningen är av Ida Sjöstedt och jag köpte den på rea! Älskar den.
 
 
Den här klänningen är av Karin Rodebjer och heter Satellite. Den hade jag spanat in och slog till när det var rea. Jag tycker att den beskriver fenomenet kvinna så väl, tyvärr är inte bilden optimal. Jag har inte använt den ännu, men räknar med att den är tidlös.
 
 
Och klipp eller ej, ett par riktiga cocktailblåsor måste man ha, och våga använda också! H&M/ vintage.
 
 
Det finns roliga accessoarer som piffar upp outfiten, och de är bra hålla i minnet.
Handledsvärmare använder man sällan, men en kall vinter har jag haft mycket glädje av både knästrumpor av ylle och, utomhus, benvärmare. I varje garderob bör även finnas en underkjol.
 
 
Scarfs är trevliga accessoarer. Hästmotiv är så ovanligt överhuvudtaget att jag köpte den här på en gång när jag såg den! Syster P.
 
 
Dödskallar är inte ovanliga, men extra coola när de kombineras med siden och rosa spets! Ester Elenora.
 
 
En gång på flygplatsen köpte jag mig en Hermes-scarf. Jag kunde bara inte motstå. Men jag har inte vågat använda den, skulle bli så ledsen om jag tappade bort den.
 
 
Nu kvarstår det bara att röja upp i röran! Just nu har jag på mig några kläder som jag inte visste att jag ägde samt har blivit av med ett par påsar sådant som någon annan får mera glädje av!
Sedan fortsätter vi med mina skönhetstips, ytterkläder, skor, väskor och smycken.