Profeten

Plågad av tacksamhetens gåta tog jag till Profeten, boken som hamnade i min hand av en annan anledning ungefär samtidigt. Till min förvåning konstaterade jag att jag aldrig hade läst boken i sin helhet, fast jag anser att den är en av de allra bästa böckerna i min bokhylla. Bättre sent än aldrig!

I Profeter avhandlar Kahlil Gibran:

Kärleken

Äktenskapet

Barnen

Att ge (hur vi behandlar varandra)

Äta och dricka (människans grundläggande behov)

Arbetet

Glädje och sorg

Hus (vår fysiska ”egendom”, skydd och bekvämlighet)

Kläder (att skyla sig)

Köpenskap (en spegling av samhället och dess funktion)

Brott och straff (Karma)

Lagar (hur vi dömer varandra)

Friheten (vår illusion, och vad är en människas lott här på jorden)

Förnuft och passion (vår dualitet)

Smärtan (det oundvikliga lidandet som ingår i att vara en människa)

Självkännedom (att försöka förstå sig själv och livet)

Undervisning (att dela med sin kunskap)

Vänskapen

Att tala (att uttrycka sig)

Tiden (livets flöde)

Gott och ont

Bönen (vår kontakt med högre makt och med oss själva)

Njutningen (att vara en människa i en kropp, sinnlighet)

Skönheten (livets underbara sång)

Religionen (vår relation till högre makt, andlighet)

Döden

Ingenting om tacksamhet alltså! Men jag tror att jag hittade tacksamheten också, lite överallt, men mest i kapitlet bönen. Och jag förstod att ordet tacksamhet ofta genomsyras för mycket av det som handlar om ”mitt”. Det handlar ju faktiskt om allt annat. Jag har märkt att jag kan komma närmare äkta tacksamhet genom att möta människor på riktigt och släppa in mera medkänsla. Något som är lätt att tappa bort i den hektiska och ofta till synes repetitiva vardagen.

Jag saknar djupt ett kapitel, nämligen ett om djuren och husdjuren. Men Kahlil Gibran är död sedan länge. Måhända får jag försöka knåpa ihop ett själv..?

Det hade också varit intressant att läsa vad Gibran hade skrivit om dagens modeord stress. Eller missbruk. Eller krig. Generellt är Profeten ganska förlåtande mot oss människor och våra tillkortakommanden, men det kanske ändå är den enda rätta vägen.