Livet 2025

Efter att jag skapade mig fritid och började leva har jag konstigt nog mindre att blogga om. Visst, någon tanke swischar förbi då och då, men aldrig så att jag hinner teckna ner den. Mina tanker och därmed även inlägg går runt i en rätt så förutsägbar bana.

Det vill säga: Våren har kommit igen. Härligt. Vad tiden går fort. Snart är det fjällvandring igen. Jag är tacksam för det goda. Jag funderar på meningen med livet. Tänk om vi gjorde världen till en bättre plats, till vad den är ämnad att vara. Så hemskt med allt krig, kan vi inte bara vara vänner med varandra. Frustration över världsläget, och nästan dåligt samvete över att vårt liv är så bra häruppe (än så länge). Förtvivlan men också hopp.

Katter, hundar, träning, vänner, jobb, böcker. Fullt upp, som att vara pensionär. Ibland känns det att jag far till mina jobbveckor för att vila upp mig. Har 2 böcker kvar av Matti Rämö att läsa just nu, därefter blir det tomt och ensamt! Matti är en god vän i jourrummet.

Jag har ju länge velat lära mig handarbeta och har slutligen fått tummen ur och börjat virka bläckfiskar. Otroligt trevligt och rogivande aktivitet, bättre än att scrolla i telefon vilket lär vara alternativet.

När jag blivit bekväm med bläckfiskarna kommer jag förhoppningsvis att vidga horisonterna även med andra alster.

Jag har ju en konstig crush mot Himalaya och bergsklättring, med tanke på att jag aldrig skulle kunna tänka tanken att hålla på med den aktiviteten själv. Jag kunde inte få nog av Jon Krakauers bok Tunn Luft, och nu har jag hittat en guldgruva, nämligen den berömda bergsklättraren Ed Viesturs böcker. Dessbättre är de också på engelska så jag får träna på språket. Det är någonting i deras grej som tilltalar mig, och påminner mig om våra fjällvandringar. Den storslagna naturen. Oro, kanske inte rädsla, men att behöva acceptera att vara på obekvämlighetsområdet. Ovisshet, att gå utanför sin comfort zone, att tänja gränserna. Nördighet, förberedelserna. Och slutligen- att efter avslutad expedition är tanken genast vid nästa strapatsen! Cykel av planering, genomförande och planering tar aldrig slut.