Från sandlådan lär vi oss att man inte ska slåss. Man ska prata med varandra, lyssna på varandra, kompromissa vid behov, och samarbeta. Våld löser ingenting. Krig hör verkligen till gårdagen, och att ens prata om kärnvapen vore otänkbart.
I en konflikt finns det alltid två sidor. Det borde rimligen vara helt omöjligt att envist hävda sin rätt om man har hela världen (förutom ca 5 auktörer med tveksamma motiv) emot sig, utan att ta en titt i spegeln.
Klimatet då? Är det rätt läge för krigsföring med fossila bränslen och allt vad det innebär, då hela världen är på väg mot sin undergång? Vi är ju alla i samma båt!
Och slutligen prioriteringar. Är det verkligen rimligt att öka kostnader för FÖRSVARET, medan pengarna kanske hade behövts t ex inom skolan eller vården.
Vladimir Putin är så omodern så det är på riktigt synd om honom. Problemet är väl att han är så hopplöst ”efter” att man inte ens har förstått det! Vi tror ju att mänskliga rättigheter, humanitet och demokrati är så självklara att de inte ens behöver nämnas. Men så är det inte för alla.
Svaret på gåtan hur någon ens vågar göra så mycket ont ligger nog i värderingar. För en person som jag, som mår dåligt och får samvetskval om jag av misstag råkar cykla över en daggmask, är det obegripligt hur någon helt frivilligt kan ta på sig ansvaret att orsaka så mycket lidande och död bland människor (och djur).
Sauli Niinistö (Presidenten i Finland) berättar att Putin är bestämd, ja, besatt. För honom är myten om ”Moder-Ryssland” så viktig att allt annat blir oväsentligt. Putin har enligt Niinistö blivit väldigt bitter, och det äter upp honom inifrån. Hans bitterhet bottnar i att han anser att Ryssland i det förflutna har splittrats, vilket enligt han sätt att tänka är geografiskt och etniskt sett fel, och förnedrats. Åter denna heder.
Är Putin sämre människa än mig? Mina tankar far till Rinkeby, till boken Tills alla dör av Diamant Salihu som jag läste nyss. Till berättelser från skol- och fritidspersonal som berättar hur fina och snälla några av vårt lands allra farligaste brottslingar var som barn. Kanske var Putin också fin som barn, eller i alla fall lite snällare än idag?
Vi är våra värderingar. Dels bygger vi våra värderingar, och där kommer inte bara vår grundläggande personlighet, utan också vår uppväxt- arv och miljö- med i bilden. Kanske kan några inte bli onda, eller goda för den delen, men många kan nog växa både åt det ena och det andra hållet under livets gång.
Men våra värderingar bygger också oss. Det som vid 20-års ålder är rätt harmlöst snack, kan vid 70-årsåldern vara bittert allvar. Om våra värderingar bygger på styrkemätning, konkurrens, yttre attiraljer utan djupare innebörd och bekräftelsebehov (gäller både på lands- eller individnivå) så kommer vi med tiden bli bittra. Och då blir vi arga och farliga. Vi ser inte längre vår egen skuld, eller vårt eget ansvar.
Vi blir bittra eftersom vägen vi valt är så fel, att vi hamnar i återvändsgränd. Då börjar vi skylla på omgivningen, omständigheter, otur, ja, det ena och det andra, utan att se vår egen del i det som händer. Vi är maktlösa, och maktlösheten föder frustration och ilska.
Men i slutändan är det inte alla som fullföljer krig och massaker ändå. Låt dem som gör det hållas ansvariga. Det var inte vem som helst, det var dem. Det är en sak att snacka, och en annan sak att göra. Det är en sak att vara feg och hålla tyst, och en annan sak att verkligen genomföra det själv. Jag har läst om karma, och med tanke på det skulle jag aldrig våga hålla på som vissa gör. Det är inte värt det.
