Nu till några vandringsböcker! Som sagt, vi planerar att vandra en bit av Kungsleden till sommaren. Med tält och Trangiakök och allt. Rakt ut sagt är vi (jag) nybörjare, och därför har jag börjat skaffa kunskap om ämnet.
Boken till vänster, Vandra i fjällen, är skriven av Staffan Ekholm. Den är riktigt bra, och ger en bra bild av vad det innebär att vandra i fjällen, trots att ämnet är stort och boken begränsad. Överhuvudtaget tycker jag att alla friluftsböcker utgivna av Calazo förlaget är mycket bra. Rekommenderas varmt!
Sedan till den högra boken. Jag såg den på bokrean och klickade hem. Jag såg att den var skriven av Angelica Mejstedt som drev Vandringsbloggen, men gick tragiskt bort mars -19, pga att hon tog livet av sig. Angelica verkar ha varit väldigt omtyckt. Det är många som var bestörta och som saknar henne. Hon själv var väldigt chockad över Aviciis självmord, och skrev även ett blogginlägg om det. Mindre än ett år efter gick hon själv samma väg.
Av allt att döma hade Angelica tidigare varit nära av att gå i väggen, och sadlat om. Hon bytte sin framgångsrika karriär och välbetalda jobb mot att vandra, skriva Vandringsbloggen och boken Vandra. Hon fick massor av utmärkelser och erkännanden och blev en riktigt stor kvinnlig influencer. Jag ser det som att hon var lite före sin tid på många sätt.
Vad som hände sen kan nog ingen veta, och allra minst jag, som inte kände eller ens följde henne. Hon nuddar vid psykisk ohälsa på sin blogg många gånger (bloggen kan man fortfarande läsa)- inlägget om Avicii, svårigheterna att komma hem och anpassa sig till vardagslivet efter vandringar, att någonting skavde fast hon var så framgångsrik. Att någonting inte riktigt kändes någonstans, en tomhetskänsla. Men det var nog få som trodde att det var så illa att hon skulle ta sitt liv.
Jag tänker så, att vandring, liksom allt annat som är kul och utmanande, är viktigt. Men inte ens vandring kan med en trollstav befria oss från livets börda, som till och från känns tung. Avicii är ju lika bra exempel på detta. Han kunde väl göra vad han ville, hade obegränsat med pengar och var ung, populär och kroppsligt frisk. Ändå räckte det inte för att rädda honom.
Nej, jag tror att det rentav är livets små bekymmer och inte minst den småjävliga vardagen som gör att vi orkar fortsätta kämpa på. Utan dessa förlorar vi vårt sammanhang och blir lättare vilsna och deprimerade.
Några ord om boken Vandra. Jag tycker att det är onödigt att pressa in alla sorters vandringar såsom dem där man sover på hotell, och även vintervandringar i extrema omständigheter, i en och samma bok. För hotellvandringar behövs ingen bok alls. Och extremvandrare som sover ute på vintern behöver inte, och kommer inte att läsa en sådan här bok.
Men om man nu tar biten som är riktad för en wannabe-tältvandrare som jag, så tycker jag att det var rätt mycket floskler. Om jag inte själv kan räkna ut, att jag ska kolla vilka fickor min ryggsäck har, eller att jag ska ringa 112 om jag är i nöd, eller att jag ska byta blöta strumpor mot torra, så tror jag inte att jag klarar av att läsa boken heller. Ej heller behöver jag läsa i detalj om vartenda djur som jag kan tänkas möta i den svenska naturen, från vildsvin till lodjur. Eller hur jag ska smörja mina vandrinsskor när jag kommit hem. Överhuvudtaget tycker jag att med tanke på hur mycket Angelica hade vandrat, var boken ganska opersonlig. Den hade nog varit mera givande om hon hade bjudit på lite mera av sina egna erfarenheter och upplevelser.
Bilderna är dock fina, och tips på olika vandringar i slutet av boken är bra.
Om det är någon av mina läsare som är intresserad av boken ger jag den gärna vidare! Hojta bara till!
Lästips: Vandringsbloggen.
Och jag rekommenderar ffa en annan blogg som även innehåller fjällvandring, Fantasiresor. Väldigt rolig och innehåller riktig bra tips som bygger på egen erfarenhet.