Jag jobbade häromnatten och mitt huvud fylldes av dystra tankar. Jag läste tidningar med matrecept (orkar inte, och har redan provat på det mesta vad gäller matrecept, i mitt liv), trädgårdsskötsel (kan inte), handarbete (kan inte), pyssel (vill inte plus att det skulle bli fult), målning (kan inte). Tänk om man kunde skapa någonting fint med sina händer, eller åtminstone teckna eller måla!
Så här juletider beundrar jag dem som sjunger fint, det kan jag inte heller. Jag är inte tondöv men rösten har somnat bort för länge sen. Jag älskar hästar och djur, men även där är jag, och kommer att förbli, en riktig medelmåtta.
Inredning är jag rätt kass på, och bygga har jag ingen fallenhet för. Jag har ändå många kvinnliga vänner som kan det här med bygget.
Jag är rätt vältränad just nu för att vara mig, höll jag på att säga. Men fortfarande är jag ingen akrobat/toppresterare/iron woman. Jag har inte det minsta lust att börja plåga mig så, och hälsan skulle nog säga stopp innan jag var i mål.
Mitt jobb tycker jag att jag är rätt duktig på, och det är ju ganska naturligt eftersom jag håller på med det så mycket? Men jag är kass på språk, så även matte.
Det jag kan är läsa på, plugga in saker och kanske skriva ner dem.
Jag förstår mig ofta på hur människor fungerar, men kan inte för den skull påverka dem.
Sammanfattningsvis är jag rätt värdelös på det mesta, mycket tack vare att jag inte tar mig för och är bekväm. Det positiva är att jag är duktig på mitt jobb, eftersom det är mitt levebröd och finansierar mycket av vår familjs liv. Med andra ord, jag har blivit vuxen på det mest tråkiga och ändå balanserade viset- jag vet mina styrkor och svagheter och håller mig till mitt bekvämlighetsområde. Inga äventyr här. På samma gång har livet blivit aningen tråkigt. Jag skulle vilja lära mig någonting kreativt där jag kan få utlopp för min känsla för fantasi och estetik. Kanske skulle jag prova på någon form av handarbete? Det nya året får utvisa vad det blir, det lilla kan vara bättre än ingenting.
Keramikalster gjorda av Jeanette Hultdin, Malå, Brakkonart.
God fortsättning på julen!
Jag tror att du kan mycket men har lagt undan det på hyllan ett tag för att du inte håller det vid liv. Jag refererar till mig själv nu och jag tycker inte heller jag kan något särskilt, mer än de områden jag har ideellt och som pågår.
Jag kan tänka ibland, att hur kunde jag ha ett storhushåll, laga mat, baka, sylta, safta, ja allt till oss alla många. Idag? Klarar mest av till mig själv, kommer av mig.
Alla keramik- porslinsmålningskurser mm – var finns den kunskapen idag?
Som jag sydde kläder, stickade tröjor, virkade dukar, gardiner. Idag stickar jag bara raggsockar.
En lång kommentar det här, men jag tänker att var tid har sitt.
Du har ju tagit fram det du är duktig på och sen kan du träna upp annat! Kram, Gerd
Men snälla Annukka!
Självklart kan du också men kanske något helt
annat än allt det du har rabblat upp…eller så har du bara lite onödigt hög prestationsångest? Stora krav på dig själv?
Det är ju inte ens viktigt att kunna laga mat, att hantverka, att måla…
Livet går ju bra ändå. Ta livet med en klackspark och var nöjd med dig själv. Du är ju bra på ditt jobb, du är bra på att cykla, bra på att diskutera, bra på att le och bjuda på dig själv, bra på att skriva…så många bra-saker är du…
Och precis som Gerd skriver här ovan, man kan öva på det som man känner att man inte är bra på om man vill bli bättre på något och det vet jag att du också är bra på. Att träna 🙂
God fortsättning, nu ramlar vi över till mellandagarna. Hälsa med dig !
Karin
Träffade din härliga man och tänkte just då att jag kanske skulle ta med mig cajsa och åka och besöka dig och dina katter, det räcker väl med att vara bra på det du är, att vara läkare, mamma, fru och massa annat, en fin lugn person , som verkar har tillsammans med din man funnit en mysig stuga upp i fjället, NÖJD med oss själva måste vi vara, sluta stirra sig blint på alla andra som verkar så himla mycket bättre än oss själv, nä slut med det ! Jag har fått träffa dig och du är en fin & ödmjuk person räcker inte det KRAM
Åh! Vi är ju så olika som personer! Precis som det i dagens samhälle bara lyfts fram akademiska kunskaper eller de kreativa gåvorna som syns och hörs (musiker, konstnärer) verkar det som att vissa personlighetsdrag och gåvor uppskattas högre av människosläktet. Det är olika vilka dessa är beroende på vilken kultur man tillhör, men också på vilken tid man lever i. Att vara riktigt duktig på något är något som jag alltid drömt om! Klappa dig själv på axeln över att du bemästrat din yrkesroll och att du trivs på din plats. Nog är kreativa sysslor också de viktiga att utöva, men det är själva pysslandet som är viktigt, inte att det blir "proffsigt". Jag hoppas att du kan landa i att acceptera dig själv och känna att du duger och mer därtill. Du är en duktig skribent med fantastisk analytisk förmåga och härligt spännande tankar och jag är så glad att jag snubblade över din blogg den där gången. Ta hand om dig! <3