”Jag blir lika lycklig varje gång jag går in i min walk-in-closet.”
”Jag älskar mitt porslin. Det är så vackert att jag vill ha det i vitrinskåp.”
Jag tar mig friheten att låna meningar av en mode-nätbutiksägare från senaste Elle.
På frågan Vad gör livet värt att leva? Svarar hon ändå: ”Barnen och familjen.”
Fast jag själv verkligen tycker om kläder och är modeintresserad, så kan jag inte låta bli att undra lite grann, när vi egentligen ska börja genomskåda dessa ”kejsarens nya kläder”. Nu kan det ju hända att frågorna i en modetidningsintervju är formade på ett visst sätt, och att man t om förväntas lyfta upp det ytliga. Men ändå. Hur ytlig kan man få låta utan att folk ens höjer på ögonbrynen? Är det dessa rika ytliga människor som vi ska se som våra förebilder och ha som norm? Är det verkligen helt ok att en vuxen människa (40 bast) fyller en hel intervju med babbel om endast materiella ting? Ger inte det lite konstiga, eller åtminstone sorgliga, indicier om var vårt samhälle befinner sig?
Jag har lärt mig att det finns (åtminstone) 4 nivåer av verklighet. Den mest uppenbara och grövsta är den materiella, som är synlig för ögat. Sen finns det känslornas värld, och tankarnas värld. Alltsom oftast kommer tanken före känslan, men i vissa fall kan det även vara tvärtom. Dessa tre nivåer är tätt sammankopplade. Det finns dock en nivå till, nämligen den andliga verkligheten! I andens värld dväljer de riktiga skatterna. Visdom, ödmjukhet, kreativitet, förlåtelse, mänsklig värme och kärlek mot medmänniskor är silver, guld, diamanter, ädelstenar eller för den som vill, kläder och porslin.
Vi vill gärna äga allt detta fina, men pga vår förenklade världsbild gör vi ofta ett ödesdigert misstag. Vi börjar jaga de konkreta diamanterna, eftersom det är enklast och de är mest uppenbara. Vi har inte kunskap, tid för eftertanke, klokhet, tålamod och ork att ge oss ut efter de riktiga skatterna, de som vi faktiskt kan äga på riktigt i vår själ och som ingen någonsin kan ta ifrån oss. Andlig kapital kan man kalla det för.
Jag vill egentligen inte hänga ut någon enskild person här, eftersom detta är ett samhällsproblem! Jag tycker att vi vuxna borde vara tydliga i att värdesätta rätta saker. Dels för vår egen skull, men också för att agera som goda förebilder för de yngre generationerna, så att vi stöttar dem på sin väg till ett hållbart lyckligt liv.
Och ja, man får tycka om kläder och porslin ändå.
Bra intressanta reflektioner; och jag kan säga uppriktigt att de nivåerna du tar upp har jag i mitt liv och jag är väldigt lycklig över det. En liten ironisk tanke dyker upp: Om vi inte köper tidningarna så … men oj så många arbetslösa det skulle bli då osv. och —-
Andligt kapital gillar jag. Häftigt. Sedan gillar jag det visuella med…
kramis
Visst tycker jag om kläder och faller gärna för en snygg handväska men det är mycket annat i livet som jag värderar otroligt mycket högre. Grundläggande saker som om man är utan dem aldrig kan ersättas av materiell flärd!
Jag tänker på den diskussion en vän till mig här återgav. Hon stod i en butik och skulle betala och hörde två väninnor tala om sina juldekorationer och vilken stil och hur många och "oh" och "ah" och hur min väninna tänkte att de faktiskt pratade som att deras liv hängde på dessa juldekorationer.
Jag tror att du har rätt i så mycket av vad du skriver och det är sådant som trängs i min skalle. Samtidigt tror jag att de flesta av oss har lite svårt att inte bli påverkade av allt det artificiella och ytliga som finns runt omkring oss precis hela tiden! Man kan inte bli lycklig av en särskild sorts soffa, men små stunder kan livet kännas bättre om vi har just den soffan istället för en annan. Och jag kan uppriktigt säga att jag efter vår köksrenovering för ett antal år sedan gick in i köket och tänkte "åh, vad glad och tacksam jag är", inte bara för att det hade blivit väldigt mycket mer lättarbetat, utan också för att det var så mycket mer estetiskt tilltalande… Googla på TED radio pod beauty och lyssna på avsnittet som handlar om hur vi människor faktiskt behöver skönhet runt omkring oss för att må bra! Som vanligt kommer tanken på "balans" till mig.
Så sant. Jag tänker mer och mer på det där. Och hur ytlighet har tagit över på många sätt. Dock uppstår ju lätt de "materiella och inbillade behoven" när man ser saker t.ex. i tidningar och affärer. Försöker själv undvika det numera, för då är jag nöjdare med de kläder och porslin jag redan har 🙂 Vet att det ytliga lätt lockar mig men vill inte låta det ta överhanden….
Det är bättre med "andlig rikedom" . Det finns ett bra ordspråk "träfracken" har inga fickor!…………………………………………..Jag gillade filmen! Gå och se den!!Den tar upp lite av vad du har skrivit! Kram!
Oh, din bild! Väldigt vacker! Den säger så mycket! Jag tittar på den, njuter och kan känna ett lugn komma över/till mig och minnen.
Tänk att du lever i detta!
Jag läser, funderar och klyvs mellan olika tankar. Vad är viktigt? Ja, det vet jag i och för sig. Och inte blir jag lyckligare för en massa saker. Men du ska veta att den blå koftan jag köpte i Umeå och den svarta kofta kah fick av dig, de är nog mina mest använda plagg. De hör ihop med mig och påminner om ett par så lycklga dagar i mitt liv. Om du bara visste…
Att äga något med själebn, ja det är eftersträvansvärt.
Tack Annukka för dina tankar för de sätter fart på mina.
Ja, nog är det en komplicerad mix det här som kallas livet. Det jag uppskattar mest är alltid mina barn, min man och vår hälsa…sen finns det förstås mycket annat man vill ha i sitt liv…men kärleken är onekligen mest betydelsefull. Och det mest dyrbara är sådant som inte går att köpa för pengar….
God fortsättning!
Om man upplevt sjukdom och annat elände på nära håll omvärderar man mycket, och då kommer materiella ting helt säkert sist på listan. Men ytliga saker kan vara så olika från person till person. Det jag anser vara ytligt känns kanske väldigt viktigt för någon annan. Men det får aldrig handla om att bara jaga nya saker och tvunget köpa allt som grannen skaffar sig. Det tycker jag är ytligt. Kram
Kloka tankar! Verkligen!
Jag brukar dock trösta mig med när jag upplever all denna konsumtionshysteri och materiella ytlighet att allt har sin tid för varje människa.
Vi har ju alla våra individuella utvecklingsfaser som vi ska gå igenom
Som yngre tror jag att man också tänker mera materialistiskt än som medelålders och äldre.
Livet lär eller liven lär, kanske är mera rätt. 🙂
Man blir smått bedrövad nästan varje gång man tittar in i en genomsnittlig barnfamiljs förråd.Jag överdriver nog inte om jag påstår att det finns skräp där för fem-sexsiffriga belopp.Jag tror att ungarna bättre hade haft nytta av en rejäl slant på banken när de blir lite äldre.Lycka är inte en massa materiella ting.
Vårt öga vill se skönhet, så mycket som det går. Det behöver inte alltid kosta så mycket, man kan vara kreativ, sy om, tillverka, välja bra och färgrika ingredienser i maten, snyggt upplagt.
Vårda sig själv.
Jag gillar det du skrev om det andliga, för det är A och O, hur vi tänker och är mot varandra.
Och tacksamhet.
Så fina reflektioner och jag måste nog säga att jag varit i alla fyra nivåer men uppskattar den sista bäst… ♥
Kram fina du ♥