Vi alla vet att vi lever i en enormt orättvis värld. I U-länderna dör folk av hunger medans vi har överflöd så det räcker och blir över. Problemen är komplexa och även om vi i vår tur bidrar till eländet i U-länderna genom att köpa billigt deras resurser så är det minst lika ofta bristande infrastruktur, krig och korruption i dessa länder som står för eländet och gör det omöjligt att bedriva någon positiv utveckling.
Tiggare har synliggjort fattigdomens dilemma framför våra ögon. Så nära som i Europa finns det uppenbar ovilja att tillse att alla medborgare har ett människovärdigt liv. Jag upplever att inte så få här i Sverige är nästan skadeglada. Inte mot tiggare, utan mot dem i samhället som har det bättre ställt. Där ser ni, kom ut ur er bubbla, alla har det inte så bra som ni tror. Och om man skulle vilja komma med någon konstruktiv lösning, som inte innebär att ha folk sittande på kalla marken i ur och skur och tiggandes ihop små slantar för att överleva dagen, så får man närmast utstå förakt: du kan aldrig göra någonting ändå, fattigdomen kan inte förbjudas, sluta ha det bra själv, först då kan du säga någonting. Och ändå borde ju en som betalar skatt ha någonting att säga till om socialpolitik. T om att diskutera tiggeri som problem kan vara för mycket för vissa pretton. Jag undrar vad vi var för människor om inte vi såg tiggarnas situation som ett problem och reagerade på det?
I Madventures-reseguiden uppskattar de beresta författare välfärdssamhället väldigt högt. De har sett så många länder där samhällets skyddsnät inte finns, och allt elände som följer därav. Det vi har skapat här i Norden är faktiskt rätt unikt. Inte för att vi är lyckligare för det, verkligen inte, men ingen här behöver dö av hunger i alla fall, och alla har åtminstone en teoretisk möjlighet att få ett tak över huvudet. Barnen prioriteras på många sätt.
Jag läste idag om en finsk originell (Ville-Veikko Hirvelä), som lever endast för att hjälpa andra. Han är emot all konsumtion. Han gräver sin mat från soporna och klär sig i kläder som inte duger till second hand. Just nu bor han hos sina föräldrar och tar hand om dem, men har även sommartid bott i skogen, inlindad i plasfolie på nätterna. Barn har han naturligtvis inte, eftersom de ökar naturförstörelsen och konsumtionen. Flickvänner har han tagit avstånd ifrån. Han äger en dator men hans frustration var enorm då den började krångla och han behövde köpa nya delar till den. Är det han som kan titta Gud i ögonen när det väl är dags?
Tillbaka till naturen-rörelsen blomstrar, även om de flesta inte går så långt som Ville-Veikko. Helst ska man bosätta sig mitt i skogen och försöka vara så självförsörjande som möjligt. Och omge sig med en flock av diverse djur. Tillverka själv hushållets små nödvändigheter. Men hur lyxigt är det inte att ha en massa djur?? Bara för nöjes skull. Koldioxidfotavtryck per år måste bli större än flera utlandsresor med flygplan.
Så vi återkommer till frågan, får vi finnas här på jorden? Får djuren finnas? Får vi äta gott? Får vi köpa en bil, resa utomlands eller använda hudkräm om vi har torr hud, och i så fall vilket märke eller pris? Ska vi köpa dyrt och sällan, eller billigt och ofta? Eller ska vi göra som finska mannen ovan och inte ens köpa det nödvändigaste? Får vi vara lyckliga? Eller ständigt plågas av dåligt samvete och veta varken in eller ut? Får vi försöka påverka samhället och världen? Eller ska vi nöja oss med att se snett på alla andra än oss själva?

Jag tänker så här, att vi får äta och leva i lyx utan att skämmas, men när vi kommer till girighet och frosseri då är det dags att tänka om….
Kramen ♥
Svåra frågor, och jag är inte den som har några lösningar, tyvärr.
Men jag försöker tänka att om jag gör NÅGONTING så är det bra! Om alla hjälper till på sitt sätt, ha ett fadderbarn eller vad det kan vara, så blir världen i alla fall lite mindre hemsk!
Oerhört intressanta frågeställningar. Konsumtion i överflöd gillar jag inte. Köper det jag behöver och har alltid gjort så. Jag blir inte glad över prylar,prylar fjättrar och gör en ofri. Nästa fråga jag förstås bör ställa mig är vad jag då behöver? Mat,tak över huvudet och det utöver är kanske lyx?
Man måste nog också diskutera vad för slags hjälp man skall ge. Är det till exempel bra med pengagåvor? Riskerar man inte att dessa fattiga människor fastnar i närmast apati och håglöshet. För det är inte enbart materiell fatigdom vi pratar om. Det är ett annat slags fattigdom som orsakar materiell nöd.
Bra skrivet! Klart att vi får finnas, köpa ny bil och mycket annat… men självklart ska vi inte överdriva och gapa efter mer än vi behöver. Det här är en intressant frågeställning och vi har diskuterat detta ämne en hel del här hemma. Vet inte hur ni har det i norr men här hos oss sitter tiggare utanför varenda affär numera, till och med vid p-automaterna och jag börjar få nog.
Något måste göras, klart att jag har medlidande med människor och vill hjälpa om jag kan, men att de reser hit för att tigga löser inte det grundläggande problemet.
Ja, som sagt det finns mycket att ventilera i denna fråga. Får vi finnas, frågar du… och Ja, det kan man visst fråga sig ibland, tänker jag. Får vi finnas?
Klart att vi får!
Ha det fint! Kramar
Hm…vem sitter på dina axlar just nu Annukka? Varför ha dåligt samvete för att du har det bra?
Att vi har tiggare i alla knutar och vrår utanför alla butiker behöver inte betyda att vi ska gå omkring med dåligt samvete.
Att världen är upp och ner har mera med regeringarna i respektive land att göra. Vi har rätt många tiggare här också mot vad vi har haft tidigare. De byts ut med jämna mellanrum av sina "chefer" Vi är många som har sett det…..De som har invandrat hit från samma land som tiggarna, har uttryckt sin önskan om att folk inte ska sätta slantar i muggarna åt dem, för att det inte hjälper deras situation alls…ofta får de inte behålla slantarna för egen del, bara en bråkdel. Ibland har de hundar med sig, hundar som kan få vem som helst att baxna när man ser deras ögon….
I det här fallet tror jag på de redan etablerade hjälp- organisationer som finns och på de skattemedel som vi redan är med och hjälper till att betala dem med. Varje land ger en stor del till hjälp varje år till olika behjärtansvärda ändamål. I lag inskrivet.
Det är förstås upp till var och en att dela med sig av sitt överflöd på olika sätt och vis, men att gå omkring och ha dåligt samvete för att man har det bra…nej, nej.
Det lilla man kan och vill göra är inte förgäves och det är inte fel att resa till olika länder, att köpa bilar och båtar. Någon har nytta av det också.
Ett intressant ämne som vanligt och som man kunde skriva hur mycket som helst om.
Jag gillar dina tankar. Vi har ju en höna och två ankor varav bara den ena lägger ägg, så vi bidrar helt klart till luftförsurningen! 😀 Den här diskussionen är synnerligen intressant. Ett totalt misslyckande för Sverige då jag ser vad som hänt sedan vi flyttade till USA för 2,5 år sedan. Det är inte människovärdigt att leva det liv som dessa tiggare lever och framförallt är det inte nödvändigt. Kanske i Calcutta, men inte i Rödeby, två mil norr om Karlskrona. Varje liten håla med en ICA-affär har en tiggare. Jag ser tiggarna här också. I gathörnen har vi dels samma militärveteraner som alltid står med sina skyltar även om de byter lokalitet med varandra. Sedan har vi ett gäng ungdomar som delar samma skyltar (de är alltid nyblivna föräldrar och behöver pengar till blöjor och välling, och det har de behövt i minst två år). Det ständigt dåliga samvetet är påfrestande, men jag har inte sett det lösa några problem så här långt. Tack för dina tankar.
Intressanta frågor! Vi bidrar till luftförsurningen med vår höna och våra två ankor. 😀 Två bilar har vi också, och ett hus som är för stort…
Jag har tänkt mycket på det här och vi i vår familj funderar mycket på balans och hur man egentligen är en god medmänniska På Riktigt. Är det försvarbart att ta in tusentals unga killar med stora trauman och tillåta en miljonindustri som varken hjälper killarna eller samhället växa upp runt omkring dem? Är det okej att ha tiggare sittande i varje liten håla i Sverige? Är DET människovärdigt? Är det att underblåsa det svenska världssamvetet? Hur räddar vi varandra på riktigt? Vi försöker lära våra barn att om vi börjar med att vara trevliga mot familjen och grannarna och hjälper varandra lokalt så bidrar vi till att världen blir bättre rent känslomässigt. Jag tycker Kalla Fakta i går var spännande och intressant. Inte för att det gav några nya lösningar, men det visar väl på en verklighet som faktiskt inte är okej, en verklighet som kryper in i varje liten vrå…
Du har ännu ett viktigt och intressant inlägg, mycket svårt, mycket svårt. Inte så lätt ta ställning till hur det blir bäst och mest rättvist. Komplext är det för det finns så många vinklar och vrår i politiken, i det sociala, i juridiken, natur och miljö.
En period i mitt liv hade jag många sådan tankar, uj så hemskt att jag hade det så bra! Som när det sades att ät upp din mat, tänk på din som ingen har.
Dåligt samvete är ingen bra ingredients … tänkte så mycket men ….
Jag blir ändå glad över varje gång jag ser någon ge en tiggare. En mycket grov överslagsberäkning visar att tiggarbranschen omsätter tiotalet miljarder varje år. Här finns resurser för rejäla skattehöjningar. Välfärd är inte ngt självklart och det åstadkommer man bara med håry och disciplinerat arbete. För den intressrade kan jag rekommendera "kunskapens dag" med föreläsaren Fredrik Hären. (finns på tuben) vi hållet på att rejält bli akterseglade oi mycket skulle man kunna sammanfatta den föreläsningen. Vi måste vara rädda om det vi ff har.
Verkligen inga lätta frågor att svara på och jag tycker att jag själv pendlar lite i mina åsikter. Kanske just för att det är en sådan komplex fråga.
Men jag tycker att man kan få ha det bra – såklart, men jag tycker också att man kan försöka hjälpa andra så gott man kan. Om alla gör lite gott hela tiden, bidrar ju det till något gott i alla fall!
Kram och ha en härlig fredag (ja det får du :-)).
Malin
Så intressant och väldigt spännande, dessa tankar har jag också. Men jag tycker många gånger att Sverige är en ankdamm. Vi simmar runt i dammen och kommer ingenstans. Jag har i Indien sett tiggare och då talar vi om en helt annan dimension än den svenska, men just då , just där kan jag inte göra något. Indien har oerhörda rikedomar och oerhörd fattigdom och som gäst i ett land kan jag tycka och tänka. Mat gav jag ofta och helst till barn, kläder likså. Men där snubblar man över tragiken.
Rikedomar finns, ofantliga, menlandet prioriterar inte sina fattiga.
Här ger jag aldrig pengar till tiggare, men ibland mat och frukt och det tas inte alltid emot på ett positivt sätt. Min önskan är att de egna länderna skall ta ansvar för alla sina medborgare och att EU måste ställa krav på sina medlemsländer att uppfylla sina åtaganden för att tigga är aldrig människovärdigt.
Jag tänker inte ha dåligt samvete och har det inte för jag inser att många länder med stor fattigdom också har ofantliga rikedomar som tillhör några få och det är där man måste börja.
Men visst bidrar jag på de sätt jag kan och det är mer på den mänskliga nivån.
Vilka intressanta tankar! Ja, jag tänker också mycket på klasskillnaderna som blivit. Inte bara tiggarna, utan det är stora klyftor mellan fattiga och rika. Finns Medel-Svensson längre?
Många "vanliga" reser lätt som en plätt till Kuba, ja världshavslångtifrån liggande öar, som en självklarhet, medan andra inte kommer ur lägenheten knappt.
Jag gör det jag kan och vill utan att skämmas, men med stor eftertanke, skulle aldrig sänka mig till futtighet. Jag har ett liv, och det vill jag fylla med kärlek.
Stora frågor men viktiga tankar. Läste precis en ungdomsbok av Per Nilsson som heter Otopia som gav mig precis samma funderingar. Har tyvärr inga svar i dagsläget.
Ville-Veikko Hirvelä gör inte mig lycklig, och knappast någon annan heller. Jag tror man ska göra klart för sig att livet är inte rättvist och kommer aldrig att bli. Åtminstone är jag väldigt glad över att få leva mitt liv i Västeuropa. Här finns det tillochmed lösgodis till hunden. Det är en högvinst i livets tombola. Intressant inlägg!
En gång i livet vann jag en större summa pengar.Någon större vare sig lycka eller inte kände jag inte.Det finns däremot mycket blygsammare ögonblick i mitt liv som gett mig verklig lycka.Pengar är ingenting mer än ett verktyg.
Ja, pengar ger inte lycka, men att vare sig ha pengar, mat eller tak över huvudet (eller någon sysselsättning alls) omöjliggör lyckan helt.
Det händer ibland att jag dristar mig till att tala med någon "udda" människa. Jag kan lova er att stoltare och friare människor finns nog inte. Jag känner detas själ och vet att VV är lycklig och nöjd i sin tillvaro. Det skulle inte förvåna mig ifall han har ett iq skyhögt över den genomsnittlige därtill. Tyck aldrig synd om dem,de vill ha det så. Starka människor.
Du ser ner på hans sätt att leva och det gillar inte jag.
Tänkvärda och djupa tankar du fick till dig. Ja, ibland funderar jag också över detta. Kram till dig!
Jag har läst ditt inlägg och samtliga kommentarer med stort intresse. Det här är också frågor jag funderar på allt som oftast, men är för trött för att tillföra något nytt till ämnet.
Bra livsvillkor för alla är lätt att önska sig, men hur genomförs det?