Anders och Jenny kom hit en dag. Tack och lov att vi har alla våra goda vänner som vi kan minnas Yade med. Jag och Jenny gick till Yades grav, hon ligger där borta i skogsbrynet.
Det blev plötsligt otroligt vindstilla och varmt! Småfåglarna kvittrade som aldrig förr, och det var inte storspovens sorgesång utan ett glatt kvitter. Utsikten mot skogen var fantastiskt vacker och det kändes inte alls som att vi var i Vännfors, utan mera söderut.
Här vilar hon, min lilla häst. Hon har det så bra nu. Hon är någon annanstans, och vi möts en dag igen.
<3
En vackert vald plats <3
All ära till gubben. Och kommunen som gav sitt tillstånd…
Fin plats!
Vem vet, kanske kvittrede själen med fåglarna.
Kramen, ❤ Comsi Comsa
Vacker plats!! ………………………………SVAR:….Det var lite kallt på allsången Men vi sjöng så att vi fick upp värmen! 🙂
Har läst igenom din blogg. Förstår din sorg! Man saknar en häst mer än man kan tro! Men tänk på alla fina minnen som du fick!! Kram!
Vacker plats <3 Med både gräs och morötter….och fågelsång!
En plats där man kan minnas.
Kram Christina
<3. Så fint med morötterna! Känner med dig!
Det är inte utan att man fäller en liten tår. Tänker på mina egna sällskapsdjur som alla fått sin efen viloplats här på gården. Jag brukar tänka att de är de enda som för evigt får bo kvar hos mig. Jättefint inlägg och man har blivit riktigt berörd av det hela. Fin midsommar önskas!
Du har valt en vacker plats för Yade och att fåglarna kvittrar tror jag är ett gott teckan. Ni ses igen och Yade finns för alltid hos dig.
Hoppas att du kan finna tröst här och att ni får kontakt med varandra även om hon inte fysiskt finns kvar hos dig.
Så berörande fint!
Tänkte på det hur begraver man en häst, för en grav är ju en plats att mötas!