Ikväll gör vi en tacogratäng igen, och jämfört med den förra är den här mycket enklare. Jättegod är den!
1 gul lök
500 g köttfärs
1 påse taco kryddmix
1 burk pastasås med vitlök
2-4 skivade tomater
1 liten burk avrunnen majs
1 liten påse nachochips
1-2 dl riven tacoost
smör till stekning
1. Ugn 200 grader
2. Stek färsen och den skalade, hackade löken i fett
3. Tillsätt taco kryddmix
4. Tillsätt pastasåsen och koka upp
5. Skiva tomaterna och lägg ovanpå allt annat i en ugnsform
6. Strö över majs
7. Krossa 1/3 påse nachoschips och strö över
8. Strö över osten sist
9. Gratinera i mitten av ugnen i 15 min.
Servera med resten av nachoschips, tacosås och aioli.
Jag måste erkänna en sak. Jag har varit en dålig bloggare i veckan. När jag nästan för ett år sedan började blogga, så lovade jag mig själv att aldrig stressa över att göra ett inlägg eller klaga över bloggtorka. Då fick det vara. Till min egen förvåning har jag aldrig haft några problem att uppdatera regelbundet, och dessutom med inlägg som jag åtminstone själv har upplevt som meningsfulla.
Allt eftersom jag har fått många nya läsare har situationen förändrats. Jag läser och kommenterar många olika bloggar vars författare i gengäld läser min blogg. Det är faktiskt ingen ide att blogga för sig själv i etern, det är ju utbytet med läsare och andra bloggare som gör det hela meningsfullt. Jag har ”träffat” många fantastiska människor, och det har gått så långt att jag har börjat drömma om personer som jag aldrig någonsin har mött i.r.l!
Men allt eftersom har hela rulijansen börjat ta så mycket tid, att jag inte längre har hunnit ikapp. Kanske 100 olästa inlägg väntar på mig på Bloglovin, många av dem vill jag säkert kommentera också.
Jag har också ifrågasatt mitt bloggande- det finns ju så många bloggar att det räcker och blir över. Många har sina egna blogg-gäng och bloggkompisar, de klarar sig utan mig hur som helst. Är innehållet i min blogg ens relevant? Ger det någon någonting överhuvudtaget? Eller borde jag begränsa mig till bara mat och bak? (Det här är mina känslor och frågor till mig själv, jag är inte ute efter att ni ska känna er förpliktigade att peppa mig.)
Ni som bloggar regelbundet, känner ni så här någon gång? Hur motiverar ni er i så fall att fortsätta, eller har ni slutat? Trevlig fredagkväll till alla!
Tack för ett jättebra och tänkvärt inlägg.
Jag tror att man fastnar för de bloggar som liknar sitt eget tänk om jag säger så. Du skriver ju värkligen från hjärtat utan krusiduller. Från hjärtat skriver jag med känner jag som. Men smaken är som baken.
Önskar dig en fin helg till ärliga dig………det ÄR presis så jag känner det som.
Kramkram från mig!
Tack
Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag har bloggat i drygt fyra år och visst har jag haft dippar. Jag har börjat skriva ner alla idéer till blogginlägg jag får så jag har alltid några i pipeline att ta till ifall inspirationen tryter. Då flyter bloggandet mycket lättare.
Sedan kan jag säga så här: jag hade definitivt saknat dig om du slutade blogga! Men blogga i din egen takt, vi läsare finns här även om det går en vecka eller två mellan inläggen.
Kram
Som läsare är man väl intresserad av allt möjligt. För min egen del så är jag bra mycket mindre intresserad av mat och bak (börjat dock tänka lite mer på detta senaste tiden).
SJälv är jag mycket mer intresserad av det personliga eftersom andras personliga saker får mig att se saker i ett nytt perspektiv.
Sedan skall jag svara att du kanske kan förstå att jag känner så nästan hela tiden. Men i mitt fall så är det alltid slutresultatet jag tänker på. Att även om jag inte är nöjd idag eller imorgon så kommer jag vara glad att jag fortsatt. Det är så lätt att ge upp och börjar jag en gång så blir det lättare nästa gång. Hellre än att ge upp så byter jag ut en sak mot en annan.
Tack! Du kan börja med något av mina recept, som dagens, den klarar du galant☺ Du har en mycket ärlig och fin blogg. Jag känner igen känslorna som du skriver om (ja, hos mig själv) även om jag inte har all fokus på dem. Jag orkar inte ha all fokus på dem helt enkelt, det är så jobbigt. Så jag lagar mat istället.
Jag delar dina tankar kring bloggandet. Jag började blogga 2005 och har nästan dagligen sedan dess skrivet ett inlägg. Jag har tröttnat och pausat (väldigt kort) 🙂 Jag har saknat mina bloggvänner och stannat kvar. Jag tycker det är kul att komma in till nya bloggare och ibland stannar jag kvar om ibland går jag bara tyst vidare. Jag tror det bästa är att besöka de bloggar man vill utan press, "all press ger negativ stress" 🙂 Det skall vara kul att blogga….
Dina matbilder är nästan farliga om man kommer in sent och kanske borstat tänderna och på väg att lägga sig, ja faktiskt så kan de bli rena tortyren, hi hi…
Skriv och ha kul!
Kram ♥
Det måste i första hand kännas relevant och viktigt för Dig,det Du skriver. Ha enfin kväll Du värdefulla vän!
Fd
Enklast är att börja med mattipset. Jag gillar att laga mat men är ibland inte så kreativ, men det varierar. Din gratäng kommer att provas, helt klart.
Sedan det här med bloggandet. Vare sig att själv blogga eller läsa andras bloggar får bli ett "tvång" eller stressmoment. För det tar tid , helt klart, men det ger också impulser, glädje, tankar, skratt, vänner. och mycket annat.
Jag tycker dina inlägg ger mig mycket och jag tittar in ganska ofta. Visserligen finns det många bloggar, men det är du är enav dem jag vill läsa.
Jag hoppas, för min egen del, att det inte blir en mat och bakblogg, även om jag tycker det är jättetrevligt, utan det är variationen som tilltalar mig.
Men du får inte känna en press på att blogga…Utan det skall vara roligt. VI som läser väntar.
Kram och många tankar till dig.
Det jag tycker om med din blogg är att det finns variation mellan de allvarsammare funderingarna, flärd, inredning, vardag och recept…
Och vad roligt att tom drömma om andra bloggare 🙂 det har aldrig jag gjort…
Jag har bloggat i många år, men känner ingen som helst press om att jag måste uppdatera. Jag skriver när jag har lust och om "nästan" vad jag känner för. Allt skriver jag ju inte om speciellt inte med tanke på att jag arbetar som lärare och på det sättet är offentlig. Ibland behövs orden vägas på guldvåg.
För mig har bloggandet nog blivit en livsstil och jag skulle sakna det om jag var tvungen att sluta. Jag har skrivit om bloggande förr men nu inprierade du mig att kanske skriva ett nytt inlägg om bloggande. Tack!
Ha nu en toppenfin helg!
Kram Christina
Jag började blogga i samband med att jag började med min ljustillverkning för ca två år sedan. Älskar att skriva och tyckte det var ett bra sätt att synas på. Så mitt bloggande har jag lite som ett jobb faktiskt, ett väldigt roligt jobb. Inte att jag behöver skriva varje dag men ofta blir det så.
Och så tänker jag att det är ju världens roligaste dagbok för barnen att kunna läsa när de blir större, om de vill.
Svar på din fråga: det är bara roligt att du är nyfiken, så välkommen med fler frågor om du undrar över något.
I samband med att vi fick vårt första barn (-07) så började jag tänka annorlunda och ville absolut inte jobba heltid mer. Hade då en fotvårdsklinik som jag pausade. Var hemma med Vera i 2,5 år och började sedan jobba halvtid med kliniken. Blev sedan gravid med Frans och även med honom var jag hemma i över två år.
Hade sedan ingen större lust att sätta ingång med fotvårdskliniken igen men gjorde det i alla fall för det var ju det jag kunde liksom. I samma veva började jag göra stearinljus och drömde om att öppna en webbutik m m. Sagt och gjort, jag öppnade min butik och deltog på en del marknader och märkte att mina ljus var uppskattade.
När vi då bestämde oss för att köpa gården så bestämde jag mig även för att satsa på min ljusverkstad och lade ner min fotvård.
Nu har jag en mysig verkstad på gården och kan inte ha det bättre.
Bestämmer mina tider själv efter hur barnen är i skola och dagis. Vera behöver aldrig vara på fritids och Frans går bara 15 timmar på dagis vilket inte kostar något, så det är toppen att kunna ha det såhär. Tycker vi.
Förut har jag jobbat 10 år på lokaltidningen, trivdes jättebra där men var oerhört trött på att jobba 8-17 varje dag. Läste sedan till undersköterska och jobbade med det i några år tills jag läste till fotvårdsspecialist och öppnade eget.
När vi fick barn sent i livet gjorde vi en omprioritering helt enkelt. När man får barn vill man ju vara med dem så mycket som möjligt och slippa den där stressen som många har för att få livspusslet att gå ihop.
Ha en skön lördag!
Mums för tacogratäng det har jag aldrig testat.
Jag förstår dina funderingar. Jag bloggar bara när jag hinner och tycker det är kul. Ibland dröjer det med inlägg och jag tänker att så måste det få vara. Men visst tar det tid. Att blogga själv och att läsa hos andra.
Ta dig en fundering och känn efter. Men det ska kännas kul ju och inte som en börda :-).
Kram fina du!
ps. Jag har precis börjat läsa din blogg men jag tycker du har en jättefin blogg och känns kul att komma tillbaka till och TACK för din snälla kommentar om min ålder. Fnissar lite och tänker samtidigt att ja ska ta åt mig hehe. Man får greppa de små strån man får eller hur!
Hej igen;) Nu har jag uppdaterat med det där inlägget om bloggande 🙂
Bloggar gör jag i första hand för min egen skull, dock gillar jag när jag får kommentarer, det blir ju roligare att skriva när man får viss feedback 🙂
Gillar bloggar som skriver lite olika, typ som Din, varierat är bäst 🙂
Jag har skrivit ett inlägg om bloggande på min blogg för en tid sedan.
Skrivlust och meddelandebehov styr mitt skrivande.
Läsa är att få infallsvinklar, påfyll och aha hos de jag besöker, nya som de som jag varit hos en tid.
Skriva och kommentera är upp till var och en tänker jag, när det passar den! Ibland är jag ofta på besök och kommenterar, ibland mindre.
Tror att vi vandrar lite runt. Tid tar det ju för den som är aktiv, som kanske inte alltid finns.
Fortsätt gärna blogga som det känns bra för dig.
Kom på besök då du hinner 🙂