Jag började rida vid 10 års ålder och det var det roligaste jag visste. Ridningen var veckans höjdpunkt och umgänget med hästarna präglade min barndom och min ungdom och hjälpte mig att växa som människa. Jag behövde hästarna verkligen!
Jag hade 10 års paus i hästeriet mellan 20 och 30 års ålder då jag studerade (hade inte råd) och fick barn. Tröskeln att börja igen var hög, fast jag identifierade mig som hästmänniska hela tiden. Som tur var så lurade en vän mig till stallet och jag var fast igen! Till min glädje satt ridningen kvar i ryggmärgen och jag började ungefär där jag hade slutat 10 år tidigare. Dock insåg jag att ridningen inte var så enkelt, och att jag hade visserligen ridit en hel del men hade väldigt mycket kvar att lära mig. Jag läste på och utvecklades, och ridningen blev återigen veckans höjdpunkt, och jag upplevde precis samma (oftast positiva!) pirret i magen innan ridlektionen som jag hade gjort som barn.
Åren gick och det fantastiska hände, jag utvecklades som ryttare och hästmänniska. Det är nämligen inte alls åldersberoende, och det är jag glad för! Min naturliga feghet uppvägdes av min naturliga jävlar anamma samt att jag hade ändå ridit så pass mycket sedan barndomen. Efter några år blev det dock uppenbart att min ridning inte längre utvecklades så mycket på ridskolan. Jag bytte mot en ridskola där de hade flera och högre utbildade hästar, och började dessutom rida 2 gånger per vecka. Det hjälpte ett tag. I samma veva hade jag mina första egna hyres- och foderhästarna och drömmen om en egen häst växte fram.
Yade kom till mitt liv nästan med en gång. Hon var snäll och rätt så förutsägbar, varför vi trots vissa problem alltid kom bra överens. Vi hade dock några stora problem som inte hade med oss att göra, och dessa var 1. Yades hälsa! Mest var hon sjuk sommartid, som är bästa ridtiden. Många är de timmarna då jag oroat mig för henne. 2. Min hälsa- Yades stora steg gav mig ryggskott som jag sannolikt får dras med resten av livet och som jag omedelbart känner av om jag rider en häst med större rörelse… och 3. TIDSBRIST! Denna blev ännu värre av mörkret samt att jag inte hade någon ridbana, någonting som berodde på de taskiga blaskiga vintrarna då underlaget blev helt oridbart. Jag hade ju bra medryttare som räddade mig, men har jag en häst så vill jag hinna rida den själv också… Utan att för den skull alltid vara stressad och pressad och uppe halva nätterna.
Red Excellence sålde jag pga att han började bocka, om än bara enstaka gånger. Jag kände att om det skulle utvecklas till ett större problem så var jag helt hjälplös då jag inte hade någon ridbana, och att fara till ridhuset flera gånger varje vecka var otänkbart. Efter att jag sålde honom har jag bara njutit av att vara utan egen häst. Jag njuter av varje morgon då jag får vakna i fred och planera vad jag vill (nej, jag ligger ändå inte på sofflocket…) Jag njuter av varenda kväll då jag trött stapplar hem från jobbet och inte behöver skynda mig till stallet eller offra halva natten för att åka till ridhuset. Av nätterna då jag sover gott då jag vet att jag kan bara koncentrera mig på min familj, mitt jobb, mina vänner och mig själv utan dåligt samvete.
Ändå kan jag inte låta bli att snegla på hästannonser. Jag minns min intensiva längtan efter en häst under förra sommaren. Jag minns alla min och Yades goda stunder- nej, jag hade inte varit samma människa idag utan henne. Hon har gett mig så mycket. Visst finns det hästar som jag skulle få rida häromkring, men jag är ganska kräsen. Ridskola kanske? Jag måste återigen börja fundera på hur jag vill ha det. Kanske är det så att nu är det återigen dags för någonting annat i mitt liv…
Jag förstår din kluvenhet, verkligen. Och jag vet och förstår att Yade betydde mycket för dig och på många sätt. Din nya häst var ett bra försök men det kan heller inte vara hållbart att stressa för att hinna med allt, även om hästar och ridning är viktigt för dig.
Och att fundera vidare på "vart du är på väg" kan leda dig i rätt riktining. Vad som nu är rätt….
Tankar till dig och jag saknar dig.
Jag förstår också att du är kluven och ibland är det inte lätt att väga för-och nackdelar mot varandra. Jag skulle gärna gå någon en ridkurs för vuxna men problemet är att jag är rädd för hästar. Den ekvationen går inte heller ihop…
Hoppas du finner vad du söker, vi har svaret inom oss men det gäller att gräva och gräva. Själv brukar jag ta fram papper och penna skiva ner vad jag söker eller önskar, det brukar ha en god effekt…
Kram till dig ♥
Det är inte lätt det där när man både vill och inte vill. Det gäller att väga för och nackdelar mot varandra mycket noga, och framför allt ge det tid och tänka efter. Jag har samma tankar kring att skaffa hund igen. Jag är inte överens med mig själv än. Kram
Det är inte lätt att veta 1 Men börja på ridskola ,om intresset då finns så kan du ju bli fodervärd eller "hjälprytttare" till någon som behöver hjälp. Alltså börja så sakta! ………………………………Jag hade två inlägg på bloggen om ridläger som vi hade i 8 år för länge sen.Vi hade hästar i många år! Nu har jag inga hästar utan tar det lugnt! Kram!.
Förlåt glömde sätta in vem jag var ..
Det är inte lätt att veta 1 Men börja på ridskola ,om intresset då finns så kan du ju bli fodervärd eller "hjälprytttare" till någon som behöver hjälp. Alltså börja så sakta! ………………………………Jag hade två inlägg på bloggen om ridläger som vi hade i 8 år för länge sen.Vi hade hästar i många år! Nu har jag inga hästar utan tar det lugnt! Kram!.
Jag upplever att du mår så bra just nu, så varför inte bara vara utan häst ett tag och låta tiden gå och visa hur det vill bli?
Antingen häst eller inte häst.
Mitt i allt så sitter allt precis som handen i handsken
Ibland är det allra bäst att "vila" på saken och i all synnerhet när
man känner att man både vill och inte vill.
Ha en skön adventshelg!
Luciakram!
Du hittar rätt! Ingen häst?
Du vet bäst!
Nu är inte alltid …
Ibland är besluten vi måste ta, svåra. Förstår din kluvenhet. Allt har sina för och nackdelar… Hoppas att du finner rätt beslut och känner dig bekväm med det oavsett vad det blir, sen kan man ju alltid ändra sig, det är ok.
Ha det gott!
Nu känns det som jag missat något.
Tror att man känner om något är rätt, du är en hästmänniska (vet ju inte om du har din häst kvar)
Men ibland kan det vara så att just nu är det något annat som gäller.
Ska försöka hitta tillbaka bland dina inlägg just nu går det inte!
Har haft så mycket så jag inte hunnit med bloggen, då blir det så här, ,-)
Ha det fint KRAM Primrose ,-)
Förstår att längtan är stor, men att det ändå känns som att tankarna mellan förnuft och känsla kanske krockar lite. Vår ena dotter älskar ju allt som har med hästar att göra, men just nu är det rätt skönt att hon bara har den där lektionen en gång i veckan…