När man börjar gå i terapi tror man ofta att det är någonting nästan magiskt. Att terapeuten kan liksom leverera en insikt som är beyond and over everything. Lika snopet blir det för alla, har jag hört, när det visar sig att den stora insikten är någonting så alldagligt, så basalt, att vi inte ens har trott att det är värt att tas upp eller tänkas på.
Dagens terapiapproach är alltsom oftast kognitiv (KBT), dvs man gräver inte ner sig i orsakerna så mycket, utan riktar blicken framåt, ”gör om, gör rätt.” Jag, som är en kvinna av handling, gillar det.
Uppfostran enligt Jantelagen:
-Om du är bra på någonting, kom ihåg att det finns ändå dem som är ännu bättre än du och dessutom finns det mycket saker som du är dålig på!
-Om du är dålig på någonting, ska det helst understrykas lite extra och berättas för alla.
-Om du blir utsatt för en så kallad normal motgång eller rentav en olycka, så är det viktigt att du känner skuld över det inträffade. Det kan ju vara så att du har bidragit till den. Tröst eller stöd ska ej ges pga detta.
-Om någon är dum mot dig, kom ihåg att felet säkert var ditt.
-Att du mår dåligt eller är kanske sjuk är ingen ursäkt. Ta dig i kragen!
Av världens människor tillhör säkert 90% den människotypen som tar på sig lite för mycket alltjämt, gör sitt bästa i alla lägen, känner regelbundet otillräcklighet eller rentav skuld över saker man inte rår över, går och funderar om man borde ha gjort annorlunda etc etc. Bara en ynka procent är obotliga narcissister som anser sig vara bäst, och felfria i alla lägen, och jag tvivlar på om det ens hade gått att ändra på med all världens uppfostran. Med andra ord: SKROTA JANTE!!!
Jag tror att ännu viktigare än att vi går efter barnen och tvångsmässigt beundrar allt vad de gör, är förutom att behandla dem kärleksfullt förstås, att ge dem ett friskt exempel hur man förhåller sig till livets motgångar.
Motgångar hör till livet.
Att någonting går emot betyder inte att allt är kört.
Motgångar ska sättas i proportioner (”ingen är död”).
Man ska hålla i bakskallen att alla människor har motgångar, och det finns alltid dem som har det värre.
Man ska ta ansvar för sina handlingar, göra så gott man kan, och har man gjort någonting fel med avsikt ska man gottgöra det. Allt kan gottgöras.
I motgången finns alltid en läxa att lära sig.
Ödmjukhet är bra, men det är inte samma som underlägsenhet.
Man ska aldrig, aldrig ge upp!
När mina ögon började öppnas, noterade jag att jag hackade på mig själv hundratals gånger varje dag. Sjukt vad?! Det började med utseendet och vikten (alltid för tjock och på något sätt fel.) För gammal (vem rår över åldern???) För dålig- tacksamma objekt var t ex ridning och mitt jobb. (Att göra mitt bästa räckte inte. Jag skulle vara nästintill perfekt.) För lat- man måste åstadkomma ännu mera. (Upp med tuppen på morgonen och full aktivitet hela dagen! Och att läsa och blogga räknas inte, det ska vara någonting konkret!) Och sist men inte minst- alltid på något sätt dålig och otillräcklig som person, som mamma, som partner. (Hur ska jag vara så att jag duger?)
Är det ens möjligt att vara så dålig som jag har varit???
Så bra skrivet och jag håller så väl med dig. Att grotta för länge i det som hänt skapar inget nytt hopp men att se på var man är idag och vart man vill komma kan ge helt andra förbättringar i livet. Och nej, jag tror ingen och allra minst Du varit så dålig som Du själv känt dig. Kram
Och tänk att jag har känt så utan att veta om det!!! Det är det allra värsta.
Jag gissar att de flesta av oss som har haft och har fullt upp med familj, jobb och fritidsintressen emellanåt grips av prestationsångest.
Man är på sätt och vis alltid steget, stegen före sig själv, nästan aldrig där man är i nuet. Jag har fått jobba mycket med mig själv för att inse att var sak har sin tid. Allt har sin tid och man hinner inte med allt som man vill hinna med utan det bästa är att fokusera i stunden så gott det går. Men som sagt så är det lättare sagt än gjort.
Just nu sitter jag och planerar inkommande vecka med mängder att göra….och jag medger att det känns nästan som oresonligt mycket. Och allt detta finns i min hjärna…tänker jag lite grann annorlunda så tar jag bara i det allra nödvändigaste och så går livet hur bra som helst ändå. Förvånande nog visar det sig när man har facit i hand. Allt finns inom en själv
Ja, det handlar om kapitlet "göra, prestera". Men kapitlet "vara", t ex alltid automatiskt tänka på att man är ful, tjock… det är tyvärr många ungdomar som är fast i det också.
En kollega använde vid ett tillfälle ett uttryck som det ligger en del i. Hon sa: Den som rullar sig i gammal skit blir aldrig ren." Tror också att man ska förändra här och nu och se framåt. Visst, gamla händelser kan förklara varför det blivit som det blivit men man kan inte backa bandet…
Intressant ämne. Jag tror att man väldigt mycket omedvetet påverkas av sin omgivning. Mer som barn än vuxen. Dock tror jag att man alltid behöver känna ett slags bekräftelse utifrån av andra. Hur det ens är möjligt för förståndiga vixna att säga saker som att det alltid finns någon som är bättre är obegripligt.Jag tror att sådana ord är begränsande i hela ens liv. Ditt inlägg påminde mig om just det uttrycket som man som barn fick höra. Man blir minst sagt upprörd över att tänka på det. Föräldrar skall man lämna så fort man bara kan. och gå sin egen väg.
Intressant ämne. Jag tror att man väldigt mycket omedvetet påverkas av sin omgivning. Mer som barn än vuxen. Dock tror jag att man alltid behöver känna ett slags bekräftelse utifrån av andra. Hur det ens är möjligt för förståndiga vixna att säga saker som att det alltid finns någon som är bättre är obegripligt.Jag tror att sådana ord är begränsande i hela ens liv. Ditt inlägg påminde mig om just det uttrycket som man som barn fick höra. Man blir minst sagt upprörd över att tänka på det. Föräldrar skall man lämna så fort man bara kan. och gå sin egen väg.
Intressant ämne. Jag tror att man väldigt mycket omedvetet påverkas av sin omgivning. Mer som barn än vuxen. Dock tror jag att man alltid behöver känna ett slags bekräftelse utifrån av andra. Hur det ens är möjligt för förståndiga vixna att säga saker som att det alltid finns någon som är bättre är obegripligt.Jag tror att sådana ord är begränsande i hela ens liv. Ditt inlägg påminde mig om just det uttrycket som man som barn fick höra. Man blir minst sagt upprörd över att tänka på det. Föräldrar skall man lämna så fort man bara kan. och gå sin egen väg.
Vilket jättebra inlägg! Jag som trodde att jag hade skrotat Jantelagen – oooops det hade jag visst inte!
Ok, jag är bra och jag ska göra så gott jag kan 🙂
Jag behövde ditt inlägg idag känner jag!
Kram Malin
Bra med påminnelse…det är så lätt att köra på i samma spår. Jag försöker att komma ihåg Jante men misslyckas då o då. Huvudsaken är att man försöker och det man gör är roligt och inte kvävande. Peace & Love
Tror alla skulle må bra att gå i terapi och bena upp livsfrågor. Jag skulle inte ha något emot det. Jo kostnaden
Med tanke på att sjukskrivningarna för psykisk utmattning fördubblats till antal mellan 2012 och 2014 så är det samhället som behöver terapi. Människor får lida för ett allt sämre samhälle.
Med tanke på att sjukskrivningarna för psykisk utmattning fördubblats till antal mellan 2012 och 2014 så är det samhället som behöver terapi. Människor får lida för ett allt sämre samhälle.
Med tanke på att sjukskrivningarna för psykisk utmattning fördubblats till antal mellan 2012 och 2014 så är det samhället som behöver terapi. Människor får lida för ett allt sämre samhälle.
Puuuh. Fick dra en suck innan jag kunde skriva. Detta var en text som gick rakt in i själen. Detta var väldigt medvetandegörande. Jag kommer att läsa om denna text flera gånger.
Du som är så begåvad och vacker
kramis
Jag känner igen mig i mycket och kan relatera ett antal år tillbaka då det gällde för mig att prestera och vara "duktig". Något jag tror jag haft med mig sedan barnsben. Jag har alltid varit en tävlingsmänniska, men fick stöd hemma att våga misslyckas och inte vara bäst i skolan , på löparnanan eller i andra sammanhang. Jag dög ändå.
Men livet förändras, ibland genom sjukdom, och duger man inte på flera sätt så är det lätt att kompencera på andra.
Nu har jag funnt en betydligt bättre balans men jag tar till mig det du skriver för jag är den enda som kan ändra på mina värderingar och krav på mig själv. Det liv man haft och levt är historia och har i många fall präglat en, men det "kortet ligger". Nu, är nu och framtiden kan jag och vi tillsammans påverka.
Så nu är det hög tid att vi tillsammans skrotar Jante som får tillhöra historien.
Tack för att du skriver detta!
En mycket bra och tänkvärd text! Sedan är det nog mycket så att idag är vi väldigt medvetna om att vi inte behöver vara bäst eller lyckas jämt, men det är desto svårare att leva efter det…
Vilket klokt inlägg!
Tänk att vi kvinnor så ofta vill vara perfekta, men så så sällan känner att vi lyckats med det. Det är väl känslan av otillräcklighet som drivit oss med utmattningssyndrom dit vi är. Jag tror att du har rätt i att vi måste lägga gammalt bakom oss och hitta nya sätt att leva på. Sätt som är hållbara för framtiden. Tack för ett bra inlägg!
Väldigt bra inlägg som jag tror att många känner igen sig i. Just den där inre negativa dialogen där man hela tiden sågar sig själv är extremt vanlig. Tack och lov så kan man förändra den inre dialogen till en som är positiv och gynnsam för en själv. 🙂
Önskar dig en suverän dag!
You Rock!!!