Det är lättare att njuta av livet när man har en nästan ledig höstvecka framför sig. Jag har återigen jobbat för mycket natt och behöver komma i gängorna.
Det är så fantastickt roligt att min häst är med i spelet igen. Det gör mig ingenting att vi bara skrittar. Även om jag aldrig mera fick trava eller galoppera skulle jag ändå ha kvar henne. Stillsamma promenader i skogen är så sköna och värdefulla. Och att böja och töja henne på ridbanan går ju i skritt också, det är faktiskt en utmaning i sig.
Jag och Greger är lyckligt lottade som har så goda vänner. Har tillbringat en avslappnad helg med familjen Strandberg samt Anders och Jenny. A och J har naturligtvis pysslat med Yade och jag promenerade med och njöt av höstskogen.
Idag hade jag förmågan att både se och uppskatta de små sakerna i livet.
Det är underligt att jag har hamnat i norra Sverige, i Vännfors. Jag hör egentligen inte hemma här och kommer nog aldrig att göra det. Men mitt hem är där jag har mina älskade människor, så nu är det alltså här.