Måndag och markarbetsträning igen. På söndag hade jag för första gången travat och galopperat några varv i sträck, för att nu måste vi även så småningom börja få upp konditionen. Jag hade då på känn att jag hade en fin häst under mig…
Hon var så glad igen när hon fick följa med till Norrmalm på måndag kväll. Vi red i mörkret, på en belyst ridbana, bara 2 ekipage. Yade var SÅÅÅ taggad. Vi skulle bara trava över några bommar och hon for ivär som ett kanonskott! Och så fin hon var! I rund, låg form (synd att jag inte har en film!), hela hästen kom verkligen till sin rätt.
Magdalena, som ändå har tränat oss i ett helt år, kommenterade: ”Vad kul att få se henne så här! Som en annan häst. Hon är så HÖGREST!”- och ja, det kände jag också. Jag överdriver förstås, men hade det varit dressyrtävling hade vi inte bara fått godkänt för formen, utan 7or och 8or för schwung och lösgjordhet. Jag dansade fram på en grand prix-häst som jag plötsligt fått någonstans ifrån, berätta mig varifrån.
Även ifjol, 2013, då hon helvilade drygt en månad på betet med hudinfektionen, var hon mycket mjukare och mera lättriden efter pausen. Och Bissan kommenterade detta: ”Jag har sett det SÅ många gånger!” Men då var hon ju frisk och gick fritt på betet. Hur i himmelens namn kan man bli såhär fin av att stå 3 månader i en sjukhage??? (Ok, med 5 veckors igångsättning först men ändå.) En häst som tappat alla muskler och kondition. Är det som jag tror att hon bara tycker att det är så himmelens roligt att vara igång och få röra på sig igen att hon får en helt annan utstrålning??

Då kvarstår det några utmaningar- inne eller ute, täcke eller ej. Klåda??? Ingen farlig klåda nu, men återkommer den vid installning? Hur mycket kan maten ökas, ta hänsyn till att det blir kallare samt fångvarning (och hon var inte överviktig när hon fick sin fång). Samt upptrappning av träning och återuppbyggnaden av alla muskler. Hon är hungrig. Återigen mat. Och mitt i allt njuta av henne just här och nu.