Finns det någonting bättre än 6-7-åringar? Nej! De är tillräckligt stora för att lämna föräldrarna i fred om så behövs, och leker smidigt med sina egna kompisar. Ändå vill de alltid, reservationslöst, vara med de vuxna om så önskas. Det vill inte 11-12-åringar längre alla gånger.
Höstkvällarna mörknar och vi har utvecklat riktigt trevliga kvällsrutiner.
Vi läser ett kapitel från barnversionen av Aleksis Kivis Seitsemän veljestä, Sju bröder. (Den bästa boken jag någonsin läst, ska tilläggas.) Jag läser först på finska och sedan översätter jag fritt till svenska, en rejäl utmaning. Då har både Poppe och Greger chansen att lära sig lite finska. I boken finns bl a ett fruktansvärt troll och självaste satan, och att härma deras röster är en annan utmaning.

Sällskapsspel i ära! De är hur trevliga som helst, det gäller bara att ta fram dem. Vår familjefavorit just nu är Afrikas stjärna, som jag tror liknar den svenska Diamanten.

Kvällen är lång och man kan avsluta med lite film. Gräv fram Albert Barilles pedagogiska serier, ifall ni har några hemma! Vi varierar mellan finska och svenska. Båda är fantastiska, mänsklighetens historia och människokroppen.

Som ni förstår ser jag redan fram emot kvällen. Men jag ska sova innan, efter en sömnlös natt. Utsikt från mitt vardagsrumsfönster.
