I spegeln

När jag var på Island, närmare bestämt i Reykjavik, träffade jag på en ny människoras. Vid första ögonkastet ser de ut nästan som de flesta andra människor, men vid närmare granskning fastnar blicken eftersom hjärnan inte får ihop bilden riktigt. Det är i regel kvinnor, 40+, som har mycket stora ögon och världens pussmun. Ansiktet är onaturligt stelt och de ser ut att vara stöpta i ungefär samma form. När jag såg tillräckligt många sådana förstod jag mönstret, de alla var välbärgade amerikaner som hade mellanlandat i Reykjavik på sin shoppingresa till Europa.
De kvittar väl egentligen om gamlingar väljer att se ut som groteska hybrider från en annan planet med hjälp av skönhetsoperationer eller injektioner, eller bli vardagliga homo sapiens-russin på ett helt naturligt sätt. Men det i mitt tycke fruktansvärda är att även många vackra 20-åringar (alla 20-åringar är vackra hävdar jag bestämt), och t om i Sverige, väljer alienutseendet. Värst drabbas ansiktet, men även brösten kan se hemska ut om man tar för mycket fyllning.
Min kompis, en fantastisk kvinna ska jag tillägga, bjöd mig att gilla hennes företag på facebook. Till min fasa såg jag att företagsidén gick ut på botox och fillers! Vad som helst, men inte detta. Nej, inte för mig. Ogilla, det gör jag!
Samtidigt undrar jag, om jag hade levt för 100 år sedan, hur jag som är inbiten konservativ hade förhållit mig till t ex kontaktlinser eller hårfärgning. Linser kan man kanske försvara på något desperat sätt med immande glasögon, men hårfärgen är nog en helt kosmetisk sak. Och då hade man gått omkring här som en 40-årig häxa, då det tidigare så mörkbruna håret redan har helt grånat. Jag kan knappast komma på en effektivare metod att åldras minst 15 år!
Jag vill inte heller se gammal ut. Kanske har jag försonats med saken då jag är 60 år, men i 40 års ålder vill man helst inte se nya ålderstecken så fort man tar en blick i spegeln. Jag vill ha min naturliga hårfärg (som bestämt inte är grå!) Jag hade även gärna gjort fettsugning på magen, eftersom några mänskliga bantningsmetoder inte biter på bilringen (men jag vågar inte pga att då måste jag sövas, och det fixar jag bara inte för en sådan sak.) Om mina ögonlock börjar hänga så att jag inte ser någonting, låter jag dem såklart opereras. Skulle jag bli brännskadad skulle jag skynda mig med att försöka återställa mitt utseende så gott som det gick operativ väg.
Men två saker har jag emot, och den första av dem är att unga människor ska behöva operera/injicera sig för att duga. Och den andra är att kanske jag snart inte längre får åldras i fred i min egen takt utan att se konstig ut, när alla andra omkring mig sakteligen förvandlas till hybrider.

Författare: TIMEOFTIGER

Jag är en medelålders kvinna, lyckligt gift, mamma och bonusmamma. Vi bor på landet och jag jobbar som läkare. Jag är intresserad av det mesta, bl a matlagning, böcker och resor. Jag har haft egen ridhäst och har dessutom lång historia som ridskoleelev. Just nu är jag hästlös men vårt hus håller på att invaderas av andra djur, såsom katter, akvariefiskar och en hund. Som nyaste intressen har träning, fjällvandring och stugliv dykt upp. Livet förändras hela tiden. Jag delar bara ut recept som jag har lagat själv och som är riktigt goda, dvs smakgaranti finns!

3 reaktioner till “I spegeln”

  1. Jag vill inte ens tänka på hur dessa implantat eller injektioner läcker ut gifter i kroppen.Jag får obehagskänslor enbart av att tänka på hur en silikonklump skulle kännas att ta på.
    Tråkigt att det ska behöva gå så långt att unga människor väljer att kanske förstöra sin kropp enbart för att uppleva sig duga. Fy säger jag.
    Fd

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *