Dagens bok är 
Mia Törnblom: Så dumt!
Jag har läst hennes böcker om självkänsla och tycker att de är bra, om än lite sega.
Det här är hennes självbiografi. Hon är en fd knarkare och heroinist som blivit fri med 12-stegsmetoden. Boken beskriver missbrukarvärlden, vilket är intressant eftersom jag inte har rört mig i sådana kretsar själv. Den berättar också om en kris, och tillfrisknande. Den berättar om hur och varför Minnesotametoden fungerar. Hela missbruksbeteendet bygger på lögn. Man urskuldar alltid sig själv och skyller på alla andra, plus att man börjar själv tro på sina lögner. De som man har sårat mest hittar man mest fel på. Visst är det konstigt?
Men det är alltid möjligt att få förlåtelse och börja om, om man verkligen vill. Därför är det här en bok om hopp. Boken lyfter hur viktigt det är att GOTTGÖRA konkret och ställa till rätta det man har gjort orätt. Det kan vi alla människor tillämpa.
Jag har under helgen också läst en självbiografi av en släkting, som beskriver en svår uppväxt med psykiskt sjuk förälder. Den gjorde mig ledsen, även om författaren blickar framåt och inte har blivit alltför bitter. Det är en stor styrka att finna glädje och tacksamhet i det man har, även om man hade önskat sig att man fått mera. Det är svårt att vara utsatt barn, då man inte har någon chans att försvara sig.
I övrigt en fin vårdag, har umgåtts med min kära häst och berättat för henne att jag älskar henne också. Ikväll kommer pojkarna hem och sportlovsveckan är över. I veckan har jag inte en endaste jour så det känns nästan som att jag är ledig!