Trött

Vaken. Jobba. Slumra. Somna. Vakna. Bråttom. Liv och död. Aldrig pigg. Aldrig vaken. Till slut aldrig riktigt trött heller. Zombie.
Jag förstår hur man blir sinnessjuk. Att berövas sömnen. Tankarna förvrids, blir konstiga. Alltid negativa, tyvärr. Små saker blåses upp till jättestora.
Ständig känsla av otillräcklighet. Det spelat ingen roll om jag gör mitt bästa, jag räcker inte till.
Jag gråter i tid och otid. Det går ganska bra på jobbet, men hemma funkar ingenting. Kan och vill inte vara ensam. Men orkar inte prata. Har inget att säga. Allt blir bara fel. Det här är inte jag.
 
 
 
Det tröstar lite grann att se de här små eller stora figurerna då. De är ju som de är. Med eller utan munkorg.

Författare: TIMEOFTIGER

Jag är en medelålders kvinna, lyckligt gift, mamma och bonusmamma. Vi bor på landet och jag jobbar som läkare. Jag är intresserad av det mesta, bl a matlagning, böcker och resor. Jag har haft egen ridhäst och har dessutom lång historia som ridskoleelev. Just nu är jag hästlös men vårt hus håller på att invaderas av andra djur, såsom katter, akvariefiskar och en hund. Som nyaste intressen har träning, fjällvandring och stugliv dykt upp. Livet förändras hela tiden. Jag delar bara ut recept som jag har lagat själv och som är riktigt goda, dvs smakgaranti finns!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *