Cathrines lille Solon bor i en hage som gränsar till havet, och dit skulle vi rida idag.
Tyvärr så var Hrokur (Gregers trotjänare) upptagen, så han fick ta Haustikka istället, och Cathrine fortsatte med Vidbot. Jag fick en lånehäst som inte bor jämt i Skalakot, som hette Straymur. Cathrine har inte sett honom in action förut, han hördes inte vara någon nybörjarhäst, men ändå fin och känslig, en töltare.
Jag märkte redan från början att han var pigg, på gränsen till stressad, och försökte man med hjälper så blev det bara värre, han for iväg i ojämn takt. Haustikka kom snabbt på att det var roligare att äta än att bära Greger, så Greger fick byta mot Vidbot. Vidbot är det ju inget fel på förutom att hon inte är någon töltare, hon är ”passare”.
Snart började jag hitta min häst- ju mindre jag gjorde desto bättre. Han var snäll och framåt och enda rätta -och möjliga- sättet att styra honom var med tanken.
Min häst ville vara först, egentligen brydde han sig inte om de andra som kom bakom. Greger och Vidbot kom alldeles utmärkt överens, dock tyckte Greger att tölt är behagligare än pass. Men Greger var inget hinder eller ens bromskloss på vår tur, han hängde med precis som vi andra som ju ändå är vana ryttare.
Här börjar vi hitta varandra!
Vi hittade inte Solon i hagen. Men vi fick efter oss en hel flock (ca 10 st) unghästar! Floden som ni ser bakom oss gick vi över med hästarna gånger två, unghästarna i släptåget!
Greger och Vidbot, vänner i vått och torrt (bokstavligen).
Sen bar det av hemåt. Min häst var pigg men lyssnade på minsta lilla vinken.
Väl hemma skyndade vi till Eyjafjallajökull-museet som ju ligger här alldeles nära. Vi såg en film om vulkanutbrottet och den mest drabbade gården, och handlade ett fint foto och några tvål gjorda av vulkanaska.
Det har varit en fin dag, nästan utan regn, och solen har varit framme för det mesta. Om det är det eller den långa ridturen som gör mig så här trött vet jag inte, men jag kommer att sova som en stock inatt!