Jag är ingen god människa. Jag är mänsklig. Jag kan tänka elaka tankar, vara otålig och snabb på att döma. Jag kan bli riktigt förbannad. Jag är också duktig på att döma mig själv, vilket kan tala för att jag ändå har någon form av samvete. En bra värld för mig ser ut så, att människor lever i fred med varandra och hjälps åt. Jag är beredd att bära mitt strå i stacken för detta. Skulle vi uppnå fred på jorden för gott skulle jag t om kunna överväga ge mitt liv för detta höga ändamål. Det är väl ganska logiskt.
Så länge jag kan minnas har jag avskytt krig. Jag hatar camouflagefärger, camouflagemönster, vapen, smällande saker och ljud, våld, sår och ond bråd död. Jag kan inte se någon som helst spänning ens i stora avgörande historiska krigshändelser, såsom landstigningen i Normandie. Jag undviker krigsfilmer som pest. Jag har aldrig lekt en krigslek frivilligt.
Som ödets nyck har jag fått tre pojkar. De har alla gillat krig, i varierande grad, i stort sett sedan födelsen. Vi har flera leksaksvapen och massor av små gröna/bruna/gråa plastsoldater med tillbehör här hemma. Jag har inte förstått mig på mina barn, men jag förstod tidigt att här fanns det en drift som det inte var lönt att ”kriga” emot. Min besvikelse var enorm, då min favoritkolumnist Erkki Lampen i Finland erkände, att han är krigstokig. Det har han tydligen varit sedan födelsen, han också. Han kunde t om i vuxen ålder drömma att ett krig skulle blossa upp i Finland så att han fick delta i den, med all soldatromantik och spänning som det innebar. Ändå är han en tänkande, kännande och medveten humanist- ovanligt känslosam för att vara man, skulle jag säga.
Det verkar alltså finnas en krigsgen inbyggd i många XY (män), som ändå i grund och botten är hyvens människor med gott hjärta och förmåga till empati, och det är kanske denna egenskap som mörka makter kan utnyttja vid behov.
Min största lycka har alltid varit, att jag har haft lyckan att födas efter krigen. Jag mår dåligt av att läsa historia och veta vad morfar och farfar har varit med om. Jag bär på krigets arv.
Min bästa vän, som inte längre lever, var inblandad i Balkankriget då hon genom en ungdomsorganisation hamnade där som frivilligarbetare på 90-talet, för att göra en lång historia kort. Hon påpekade, att det inte bara var dödsfallen och de fysiska och psykiska skadorna som var krigets tragik. Hon sade att kriget berörde alla framförallt som förlorade möjligheter. Planer som gick upp i rök. Tillfällen som försvann och aldrig kom tillbaka.
Min uppfattning är, att i områden där folk har haft långdragna konflikter, brukar de flesta människor faktiskt lessna och önska fred i stället för krig. Det är kanske därför som västvärlden ”skött sig” såpass länge nu efter de två världskrigen. Men nu finns det tecken att glömskan börjar falla över oss igen.
Jag och säkerligen många med mig har undrat vad Putin håller på med. Vi kan inte förstå vad han vill. Han som med sin makt skulle kunna göra så mycket bra och konstruktiva saker, som verkligen skulle gynna Ryssland med dess många enskilda medborgare.
Jag är rädd för att jag aldrig kommer att förstå Putin, därför att det hemska svaret är nog att han vill kriga. Det sägs att när det uppdagades för Hitler att han skulle förlora kriget, hade han sagt att Tyskland förtjänar att bli förintad eftersom den hade låtit sig besegras! Så rädd var han alltså om sitt land… Han t om gav order att bränna tyska byar och städer, så att fienden inte kunde dra någon nytta av dem vid sin ankomst. Så gör man inte med sitt land, och så gör man inte med sina barn. Kung Salomo avgjorde vem som var barnets riktiga mor genom att se vilken kvinna som inte ville skära barnet mitt itu.
Jag är ingen samhällsvetare, historiker eller profet. Jag vet inte hur världspolitiken kommer att utvecklas, och jag vet inte om jag vill veta heller. Jag vill leva i fred och lösa konflikter på ett konstruktivt sätt. Jag är redo att kompromissa för att uppnå fredliga lösningar. Så vill många med mig ha det här på jorden.
Men ett varningens ord. Vi kan inte utgå från oss själva. Alla tänker och känner inte likadant, bara för att de är människor av kött och blod som vi. Det finns krafter som vill ha krig. För egen nyttas skull, men även bara och endast för krigets skull. Det finns mörka hjärtan så fulla med kaos att det sprider sig och tar sig uttryck i världen runtom dem. Därför måste vi vara medvetna. Den stora massan måste vara medveten, så att de väljer rätt sida då den dagen kommer. Den dagen kan komma oväntat fort.
Jag läste ett inlägg som Du skrivit för någon tid sedan och som handlade om att ständigt erövra livet.
Jag har efter det som hände mig för några år sedan haft gott om tid att fundera över mycket.
Den första tiden efter att jag blivit ansatt kände jag ett enormt hat. Ett hat mot de som brutalt kastat ut mig ur samhällsgemenskapen,ett hat för att de bokstavligt talat tagit brödet ifrån mig.
Jag hade förvandlats från att ha varit en bidragande samhällsmedborgare till att betraktas som samhällets paria och ovärdig medlemskap i samhället.
Min reaktion fick mig att inse att jag på nytt var tvungen att erövra att återigen bli människa,att tänka som en människa och agera som en människa. Vad jag vill komma till är att vi alla måste ständigt erövra att förbli en civiliserad människa och inte låta sitt mörka,kaosfyllda hjärta ta överhand.Det är svårt,i mörka stunder kan jag fortfarande känna ett hat men hatet är skadligt för både mig och samhälle.
Jag är trots allt något lyckligt lottad,skuldfri och så men en totalt meningslös medborgare.Jag vare sig vill eller får lov att bidra med mitt arbete.Jag skulle kunna utveckla mitt företag och på så sätt bidra till samhället,men jag vill inte.Jag investerar inget och har inga planer för framtiden.
Jag är som sagt trots allt lyckligt lottad med mat på bordet och tak över huvudet.
Mina tankar går automatiskt till alla de som känner samma hat som jag men som till det lever under ännu sämre ekonomiska förhållande. Hur reagerar de? med hatiska ord som övergår till gatsten och som slutar med krig?
Jag tror att de allt större klyftorna i samhället,främst ekonomiska och att allt fler av olika anledningar blir utsparkade från samhället utan framtidshopp är oerhört farligt.
Minns att min far alltid pratade om depressionen på trettiotalet.Jag undrade alltid vad som menades,nu vet jag,en depression hos människor och som spreds till hela samhället.I många stycken ser man det idag.Människor i hela Europa har tappat tron och söker sig till starka,politiska alternativ såsom kommunism eller nationalism.Man vill återigen se en stark stat som tar ansvar för dem som av olika anledningar faller ur,inte att dessa skall vara hänvisade till tiggarhörnan vid Coop.
Huruvida detta kan leda till krig,ja kanske.
Länsstyrelserna här i Skåne har en beredskapsplan för social oro.Med social oro menas det som vi ser i Stockholms förorter.Man är klart medveten om att klyftorna blir allt större och med det följer oroligheter.
Jag är uppriktigt sagt förbannad över att man inte skall kunna hålla ihop en så liten befolkning som vi ändå är och förmå folket att dra åt samma håll. Man har satt en heder i att så split mellan människor,grupp mot grupp och på så sätt behålla makten.Härska genom splittring.Då är det naturligt att den nuvarande makten blir rädd för det som nu händer.Något nytt håller på att hända.Makten har utmanats och man har målat in sig i principer som inte går att backa ifrån.
Jag har den största förståelse och respekt för att människor som bott i länder som härjats av krig inte ens vill tala om det. Krig är för djävligt men kanske har alla de som fått sin heder stukad,sitt bröd stulet inget annat val.
Jag hoppas att ingen annan skall behöva gå igenom det jag har fått göra men jag vet att det tyvärr finns tusentals svenskar som står på tur om inte olitikerna tar sitt ansvar och agerar som vuxet folk.
Det är viktigt att de vanliga människorna försöker hålla ihop och göra sitt bästa för varandra.
Man måste varje dag erövra livet och människan i sig!
kram
fd
Mycket tänkvärt! Och jag tror att de som upplevt kriget, blivit påverkad och präglad av det har en stor ödmjukhet inför den fred vi nu haft länge i vårt land. Men jag känner också farorna som lurar runt hörnen och känner en viss oro. Och dagen när allt inte är som vanligt, kan komma väldigt fort.
Mycket tänkvärt inlägg. Tack för det.
Intressant inlägg och ett ämne som tål att funderas på. Jag brottades med liknande funderingar när mina barn var små. Varför handlar så mycket om krig? Och nu plötsligt pratar min vuxna dotter om att göra GMU, därför att hon tycker att det är viktigt att stå upp för sitt land. Jag funderar fram och tillbaka.
Nyligen deltog mina elever i en fredsaffischtävling och en elev vägrade tro på att det kunde bli fred, han envisades med att säga att det kommer alltid att finnas krig.
Ja, det här är onekligen ett intressant ämne…
Önskar dig en fin luciahelg!
Kram Christina
Fin luciahelg tillönskas även dig!
Jag läste ditt inlägg i går kväll, och nu igen! Tänkvärd det du delar med dig. För det svåra/onda löper jämsides med det goda/lätta, även om det onda på något sätt alltid är tyngre! Mer komplext med många bottnar.
Att behålla sig själv i detta liv är inte alltid så lätt, men nödvändigt och att se med klara ögon. Mina grumlas då och då.
Min son lekte krig ofta. Så gör även hans son. Jag leker med honom med för att kunna prata om det. När min son och en kamrat ständigt sköt varann till döds så sa jag nu räcker det … men mamma vi häller vakmedel över oss och det är ju inte på riktigt!
Fin advent önskas du!
Fin advent på dig med!
Jag har sett en hel del dokumentärfilmer som finns på youtube och det är helt otroligt hur man kunde besegra en till synes överlägsen krrigsmaskin. Vi r sannlikt här i Sverige anledning att vara tacksamma över att Finland fortfarande är ett självständigt land. Hade finnarna inte lyckats att försvara sig hade vi i Sverige hRyssland som granne längs med hela östkusten.
Du är kanske närmare sanningen än Du tror när Du undrar om det finns en speciell krigsgen hos xy. Det är nog inte så välkänt men dock ett faktum att män i strid upplever ofta en stark sexuell upphetsning. Psykologer har förklarat det med att man i strid är så nära döden att det skulle kunna förklaras med det. Jag tror dessutom att det handlar om en känsla av makt och en känsla av erövring. Så ja,det är nog skillnad på män och kvinnor i också viljan att kriga.
Vad gäller Ryssland så är det sorgligt att det gått så långt att både Nato och Putin målar in sig i hörn som det kan vara svårt att ta sig ur utan att förlora ansiktet. Det är ju sorgligt att ett folk som levde under kommunismen inte kan få utveckla både sig själv och sitt land.
Jag blir
Jag tror att den krigshets som hela tiden eskalerar och tonläget blir bara högre och högre från Putin,NATO och EU. är oerhört farlig. Nu senast har Ukraina fått militärt bistånd från NATO och det är nog naturligt att Putin känner sig hotad. NATO har ju numera kringränt gränsen mot Ryssland med robotar som är riktade mot Ryssland.Det har under lång tid varit en militär upptrappning från båda sidor som blivit direkt synlig under Ukrainakrisen.
Ja,jag har funderat på att berätta min historia i blogg men jag vet inte riktigt. Det är viktigt att för mig försöka behålla förståndet och inte bli någon rättshaverist. Tyvärr är det många i min situation som går ner sig,tar till flaskan eller blir rättshaveristet. Jag har till och med funderat på att sälja det jag har och ge mig härifrån.
Ja,god hälsa är en förutsättning för god ekonomi och i övrigt rikt liv. Jag är frisk fortfarande och kämpar på med gården,jag hoppas på ett bättre politiskt klimat i Sverige så att jag och alla andra kan få fortsätta att arbeta och utvecklas.
Jag avslutar med att tacka Dig för ett väldigt intressant inlägg,ett inlägg med många intressanta tankar.
Dagen väntar och vi får väl ut och "kriga" lite i vår vardag.
Ha en fin dag!
Kram
Fd
Jag ber om ursäkt för några missade bokstäver i min kommentar. Det är lite svårt att skrivafråntelefonen
Fd
Du lyfter katten på bordet med det här inlägget. Vi är många som tänker likadant, funderar över hur världen "förondskas" allt mera.
Putin kan man inte lita på. Maktgalenskap är förgörande, det har vi sett många gånger rent historiskt. Jag tänker på det du skriver om Hitler, att han inte ville att Tyskland skulle finnas bevarat när det blev besegrat. Sist och slutligen handlade det nog bara om honom själv, hans totala galenskap. Älskar man ett land som han påstod sig göra så förstör man inte. Så fungerar inte kärlek till någonting. Galenskap och maktfullkomlighet har förstört och förstör överallt i vår värld. Och tyvärr så har vi Putin som också tycks vilja visa sin makt på det mest befängda sätt. Att han också tillåter kränkningar i luftrummet över oss i Norden säger någonting. Igår berättade man i tv-nyheterna om hur nära passagerarplanet från Köpenhamn till Stockholm var det mörklagda ryska planet…lyckligtvis så kunde man avstyra från marken att en olycka hände. Jag känner tacksamhet och också förtvivlan. Min son var med ombord på passagerarplanet från Köpenhamn och plötsligt så känns verkligheten väldigt nära. Själv känner jag det så att jag vill ta Putin i hampan och ge honom en lektion i vanligt sunt folkvett men hans hjärna är nog inte funtad så att han förstår vidden av vad han egentligen utsätter folk för. Ukraina är ett bra exempel på det. Ändå kan man inte annat än att försöka vika undan det onda med godhet i den mån det är möjligt.
Ha en fin tredje advent och tack för intressanta, välskrivna inlägg. Jag har inte hunnit in till dig på ett tag, så jag ska läsa fast mig lite grann. Vill ju inte missa det du skriver.
Man blir alldeles kall i hjärtat när man får veta om dessa svarta flygplan, som äventyrar livet på så många oskyldiga människor, någons barn, mammor, pappor, systrar och bröder. Som väntas hem av någon. Allt bara pga dumheter, ingenting annat.
Krig skrämmer mig, det verkar ta fram det värsta i människan. Har vid några tillfällen kikat på #isis på Instagram, vilka grymheter som pågår. Läste idag om något så fasansfullt som dessa isis-medlemmar gjort mot en liten oskyldig 5-åring. Mår illa bara jag tänker på det och ska inte skriva ner det här. Men jag förstår inte var all denna ondska kommer ifrån.
Över till något mer lättsamt…. Tack för din kommentar om mina barns ögon 🙂 Sonen är väldigt stolt över sina mörkbruna ögon som han ärvt efter sin morfar (via mig :p) 🙂