Etikett: Margaret Atwood

 

Jag har ofta lättare för böcker än för film. Jag hade räknat ut att den här boken måste vara läsvärd, eftersom serien på HBO Nordic är så omtalad, och låter onekligen spännande.

USAs demokrati har störtats, och landet som bildats därefter heter Gilead. Många människor har blivit ofruktsamma och är inte kapabla att få avkomma, bl a pga miljögifter, aborter och sjukdomar. Gilead är ett patriarkat och kvinnorna ägs av män. Kvinnorna får inte läsa, äga någonting, förvärvsarbeta eller bestämma över sina egna liv. De mäktigaste männen i härskande klassen kallas Anförare, och de har vid sidan av sin hustru även en Tjänarinna, som inte är steril, för att kunna få barn med henne. Risken att mänskligheten ska dö ut är överhängande och eftersom det har blivit så svårt att få barn är tjänarinnorna sin underlägsna ställning till trots mycket värdefulla. Andra ”kvinnosorter” som finns i Gilead är bl a Martorna, som utför hushållsarbetet, Tanterna, som utbildar Tjänarinnorna, Okvinnorna, som skickas till kolonierna, och Hustrurna och Budgethustrurna förstås.

I Gilead har olika människor olika rättigheter, och alla kvinnor är underordnade män. Det är dock i mångt och mycket just kvinnorna som kontrollerar och straffar varandra. Någon systerskap är svår att finna, även om den säkert finns.

Rikets ideologi bygger på strikt bokstavlig kristendom där det mesta är syndigt och förbjudet (och straffas med döden) och själva idén om tjänarinnan kommer från den bibliska berättelsen om Jakob, Rakel och Lea och deras tjänarinnor.

Tjänarinnornas liv är kraftigt begränsat men vår berättare Offred kommer att få insyn i många saker så småningom. Allt är, som vanligt, inte bara som det ser ut vid första ögonkastet.

Min reflektion är att det är otroligt att boken skrevs redan på 1980-talet! Den kunde ju ha varit skriven idag. Jag hoppas verkligen att människor kommer till sans innan denna hemska dystopi eller något annat liknande blir verklighet! Men troligen hoppas jag förgäves, för det verkar många gånger som att västvärlden snarare kommer närmare Gilead eftersom tiden går.

Jag reflekterade också över den kusliga stämningen i boken, som gör att man knappt vågar läsa vidare. Insatsen växer dessutom eftersom man lär känna berättaren bättre. Författarinnan ger läsaren info pö om pö, här och där, i förbigående korta meningar och insinuationer, och bit för bit får läsaren mera information om den hemska verkligheten i Gilead. Man måste hela tiden läsa noga och hänga med. Och så sjukt ett samhälle kan man knappt föreställa sig. Ändå är alla hemskheterna i boken inhämtade från verkligheten, från den värld vi nu lever i…  Att ständigt leva under omedelbar rädsla för döden (och tortyr…) är en fruktansvärd upplevelse, bara genom att läsa en bok om det får jag nästan magsår! Så bra vi har det här i Sverige idag, som får tycka och tänka fritt, utan att någon dödar oss eller våra anhöriga för det.

Att bli osynliggjord är ett annat tema som författaren skickligt lyfter fram. Jag har faktiskt fått smaka på det, kanske till viss del oavsiktligt, då jag var au pair i Italien vid 20 års ålder. Jag var ung och ensam, och kunde inte ens språket. Jag placerades bland folk där de flesta var om inte fientliga så åtminstone likgiltiga mot mig. Jag fick sällan någon information och kunde inte styra mitt eget liv och vardag i någon större grad alls. Mobiltelefoner och internet var inte tillgängliga den tiden. Det var en väldigt jobbig upplevelse, och jag klarade mig en dag i taget, utan att veta hur min framtid såg ut på kort eller längre sikt. Nu efteråt förstår jag hur lätt det är att ta ifrån en människa hennes makt och identitet, bara genom isolering.

Dag som denna då Ukraina invaderats och ett krig startats i Europa inser jag, att linjen mellan krig och fred, ett demokratiskt samhälle och diktatur, är hårfin. Demokratin och mänskliga rättigheter kan aldrig tas för givna, utan måste erövras om och om igen, varje dag.