Kategori: Böcker

 

Vi fortsätter alltså på Mumintemat. Här ser man mumintrollen i ljuset av Sartre, Heidegger, Kierkegaard etc. Naturligtvis intressant, och en tankeställare- hur filosofiska muminböckerna egentligen är! Tiden då Tove Jansson var verksam var eksistentialismens tid, och i den intellektuella kretsen där hon rörde sig var väl de flesta bevandrade med olika filosofiska riktningar och hade läst ffa eksistentialisternas böcker. Jag tror inte att all filosofi dyker upp i Muminböckerna av en lycklig slump, utan historierna är väl genomtänkta. Ändå känns böckerna så naturliga, som om de var födda alldeles av sig själva!

Att läsa den här boken ger ju ingenting om man inte läst muminböckerna.

Även för dem som tycker att skönlitteratur är tungt och tidsödande kan jag utan omsvep rekommendera varenda muminbok. Det tar inte för en vuxen en lång tid att läsa dem, och alla de är väldigt bra. Ändå får man sig en riktig skönlitterär stund som stannar kvar resten av livet (det har det gjort åtminstone hos mig.)

Läs i kronologisk ordning (även om det inte är ett måste)

Kometen kommer

Trollkarlens hatt

Muminpappans memoarer

Farlig midsommar

Trollvinter

Det osynliga barnet

Pappan och havet

Sent i november

2 sista böckerna är kanske lite mera för vuxna, men nog kan ett litet barn få glädje av dem alla! Mumin hade inte som syfte att uppfostra eller fungera som förebild, något som fick kritik då böckerna kom ut! Och visst var det många tröttsamma uppfostrande barnböcker som kom ut förr i tiden- med kärnfamiljen, traditionella könsrollerna och mycket mera skrot. Men inte vet jag om jag gillar många dagens barnböcker heller. Allt ska vara så ”tokigt”, upp och ner, oförutsägbart, verkligheten helt förvrängd, som om det låg ett egenvärde i att vara knäpp och rörig. (Det kanske är eksistentialism förresten?) Muminböckerna är precis i min smak, de försöker inte imponera på läsaren eller väcka någon reaktion, de bara är. Saker och ting händer, och varje person behåller sin egen unika karaktär på ett trovärdigt sätt. Sen kan man ju tycka att t ex hattifnattarna och Morran är surrealistiska som varelser, men för mig som vuxit upp med dem är de verklighet. Vad vore världen utan dem???

 

 

 

 

Intressant bok som också handlar om lagen om flow mm. Det som jag vänder mig emot är, enligt mina fördomar, amerikanska idealiserandet av att bli rik, we´re talking about money. Som om det nu var allt! Jag vänder mig också emot att man kunde tillfriskna från vilken sjukdom som helst med viljekraft eller positivt tänkande. Jesus eller Buddha kanske hade kunnat men inte vi vanliga människor. Men helt klart läsvärd! Det skadar inte att tänka mer positivt!

 

 

Dan Josefsson- Egil Linge Hemligheten/ Den mörka hemligheten

De här böckerna har blivit kritikerrosade, och inte för intet. De förklarar på ett tydligt, pedagogiskt sätt att vårt mönster att relatera ffa till vår (potentiella) partner härstammar från vårt anknytningsmönster som vi en gång utvecklade i barndomen. Böckerna är så tydliga och konkreta att även den dummaste nöt kan ta till sig vad anknytningsteori är för någonting, och även hur och varför den påverkar våra relationer senare i livet. När man väl identifierat sig själv och sina problem medföljer många värdefulla ”verktyg” hur man ska komma tillrätta med dem. Allt är baserat på kognitiv beteendeterapi. Dessa verktyg går att använda även på andra områden i livet, om man är motiverad. Böckerna, åtminstone den första, har blivit översatta till flera olika språk.

Författarna utgår ifrån att tvåsamhet är ett naturligt tillstånd för människan och många som lever (ofrivilligt) ensamma gör det inte pga att de inte hittat ”den rätta” som de tror, utan att det är vår egen störda anknytningsmodell som står i vägen för ”lyckan”. Naturligtvis fortsätter man att upprepa detta mönster även när man redan har en stadig relation, i relationen. Den blåa boken fördjupar sig i den värsta av anknytningsmönster, den sk desorienterade anknytningen, och trauma. Jag tyckte att det var en bra komplettering eftersom många av oss är drabbade av åtminstone trauma i viss grad.

Det som böckerna fokuserar på är just inledandet av ett förhållande. Författarna tycks nästan påstå att när ett förhållande väl har etablerats har alla problem lämnats bakom. Och såklart, det har ju en poäng för dessa många människor som aldrig kommer någon vart överhuvudtaget i jakten på en partner. Men, jag personligen känner mig övertygad om att relationsmönstren fortsätter upprepas, lika mycket, i ett stadigt och etablerat förhållande. Problemen, läs utmaningar, kan byta skepnad men är fortfarande desamma. Men kanske är det samma verktygslåda som gäller där (kognitiva metoder som presenteras i böckerna.) Det gäller bara att hålla ögonen öppna i vardagen…

Dessa böcker har gjort mig klokare, och det är ju aldrig fel.

 

Jag minns att jag tyckte att Howard C. Cutlers vetenskapliga inlägg var något dryga och torftiga, men när man kom till Dalai Lamas del så lyckades boken ändå förmedla hans otroligt lugna, snälla och älskande filosofi. Ett exempel: I vårt samhälle, om man är arg, kan man bygga ”terapin” på att skrika och slåss (en boxningssäck t ex) och när man rasat och hetsat upp sig till max så tror vi att någon form av läkning sker i vår själ. Dalai Lama var av motsatt åsikt- hans övertygelse är att man inte ska elda upp sig igen utan praktisera vänlighet och lugn istället. Hans övertygelse är att vårt eget bästa går hand i hand med andras bästa, och hög moral.

Vi diskuterade mobbning på jobbet, och jag hade klockrena (?-tycker jag själv) åsikter och synpunkter tack vare den här boken.

Så-rekommenderas!