27/7-25
På morgonen hade planen mognat. Brorsan och Minna skulle till Abisko och vi med förnyade krafter och självförtroende till Nissonvaggi. Jag hade sovit ganska gott och framför allt sammanhängande, hela natten men vaknade ganska tidigt. Jag gick ner till Ballinjohka för att tvätta mig och jag och Greger peppade oss med att det bara handlade om två dagar, eller lite drygt kanske. Det här var vårt sedan länge planerade sommaräventyr och vi försökte ändra ”mindsetet” till någonting extremt positivt. Att se Nissonvaggis fina kanjon och göra triumffärden ut genom Lapporten var väl något att se fram emot, eller hur?!
Vädret var soligt och varmt och visade inga tecken på normalisering av temperaturen. Den ständiga frånvaron av ens ett litet vinddrag var kanske det mest ansträngande. Vi gick från Tältlägret kl 10.15, en lång och ganska brant väg nedför mot Kungsleden.
Strax innan Kungsleden vände jag och Greger till höger, för att gena lite mot Nissonvaggi. Enligt kartan finns det en giltig sommarled över Nissonjohka och vi skulle skippa gå både upp och ner i skogen. Väldigt snabbt uppdagades dock den karga sanningen- vi behövde återigen vada! Av med skorna och hela proceduren med joxet med skorna tog cirka en kvart. Nissonjohkas huvudgren var ganska strid.
Vi hade lite svårt att hitta stigen upp till Nissonvaggi efter vårt vad, men till sist mötte vi den. Stigen var tydlig och stor. Nissonvaggi betyder kvinno- eller hustrudal och har en passpunkt på drygt 1000 möh. Brorsans antagande att den skulle vara ungefär likadan som Ballinvaggi kunde inte ha varit mera felaktig! Nissonvaggi har ju sin berömda kanjon med ca 60 m tvärt fallstup. Därtill är Nissonvaggi alltigenom grön och frodig! Stigningen gick bra, och vi åt nudlar i skogen. Det var varmt men molnen framför oss såg lite hotande ut. Vi vandrade nu bredvid den mäktiga Nissoncorru, som på sin andra sida formar halva Lapporten. På andra sidan Nissonjohka reser sig Pallentjåkka.
Till vänster om oss bredde sig ut underbara gräshedar, och vi hade när som helst kunnat springa ner till Abisko även den vägen. Vi kunde ana Lapporten ”runt hörnet”. Vi såg några enstaka människor uppe på hedarna. När kanjonen hade planat ut en aning gick vi ner till skogen (vid vattenbrynet eller ovanför växtligheten skulle man passera videbältet, stod det i guideboken) bara för att konstatera att vi ville ta höjd- skogen var frodig och snårig ända ner till Nissonjohka. Det var ändå lönt att gå ner, eftersom vi behövde vatten. Vi klättrade tillbaka upp, över videgränsen.
Videt var inte lika jobbigt som i Västra Siellavaggi. För det mesta nådde det oss bara upp till knäna, och gick lätt att forcera, även om stigen så småningom försvann. Under ett par korta sträckor var videt manshögt, men gick även då bra att brottas med. Det bästa var dock att man slapp gå på skrå! Trots växtligheten dök det eftersom upp allt mera stenar, som dolde ett fuktigt underlag. Där under stenarna fanns myggornas hemviste och paradis.
Jag förhåller mig ofta lite föraktfull mot de sk ”myggmössorna” då jag anser att de är alldeles överflödiga, i synnerhet om man använder ett så bra myggmedel som Bushman. Men nu hade jag banne mig nästan kunnat sätta på mig en, så mycket mygg fanns det! I brist på minsta lilla vinddrag kunde de ”arbeta” helt ostört runt oss.
Vi nådde renvaktarstugan till sist, och enligt guideboken finns det goda tältplatser först efter den, då växtligheten avtar. Vid det laget hade vi redan gått 18 km och var rätt så trötta. Det var varmt, luften stod helt stilla och myggorna var störande. Så vi tog en första bästa plats vid flodbanken av Nissonjohka, dock var det en bit att gå till själva jokken som låg bakom ett stenfält. Klockan var 17.40 och vi var helt slut. Antalet myggor var fantastiskt högt och t om att borsta tänderna och kissa var en plåga. Några regndroppar föll på tältduken, men regnet slutade snabbt.
Till min irritation märkte jag att jag hade tappat både min fina rosa sidencrunch (hårsnodd) och min läppbalsam i dalen. Eftersom det är en ”kvinnodal” fanns det säkert någon gammal häxa där som tagit dem som offergåva…
Vi spelade ett parti UNO och somnade.