Största delen av fjällvandring består av planering av nästa års tur, och redan i fjol bestämde jag mig för att det var dags att kartlägga fjällen runt Abisko i år, 2025. Vi hade nämligen inte ens varit till Låktatjåkko fjällstation eller Kårsavagge, ej heller kartlagt närmare de sk ”Abiskoalperna”- Giron, Tjåmuhas, Pallentjåkka mm. Jag brinner inte för dessa fjäll på samma sätt som t ex för fjällen i Unna Räita, men en så stor lucka i svenska fjällkunskap kunde ej förbises.
Som extra bonus lyckades vi locka med min bror med fru från Finland. Såhär i backspegeln var det nog tur att det var just dessa två, som är snäppet yngre än oss och har lysande fysik med bl a flera maratonlopp i bagaget. Årets tur blev nämligen den tuffaste någonsin, dels pga allt klättrande, dels mestadels oledad färdväg och inte att tala om den aktuella värmeböljan. Brorsans kunskap att läsa karta och kompass kom till användning. Därtill behövdes det en del nerver pga att det blev flera vad, varav några var medelsvåra.
Pga allt flängande under sommaren hade jag haft träningspaus på 1 månad, om man bortser från en snabb tur till Murtsertoppen i Hemavan på 1413 möh, även den i värmeböljan. Jag kunde bara hoppas att all tid och möda som jag lagt ner på träningen under gångna året ändå skulle ge utdelning.
Vårt äventyr började såklart på Abisko Mountain Lodge, vårt eget smultronställe. Vi hade hyrt en stuga en natt, och vänligt skjutsade personalen oss till Björkliden morgonen efter, så att vi slapp gå dit landsvägen. Vi hade nog med promenadsträckan i själva fjällen!
Planen såg ut så här: Från Björkliden till Låktatjåkko fjällstation via Rakkaslahku. Från Låkta till Kårsavagge via Guoblavaggi. Från Kårsavagge till Abiskojaure över fjällryggen. Därefter någon kilometer på Kungsleden till Västra Siellavaggi, Ballinvaggi, Nissonvaggi och slutligen tillbaka till Abisko genom Cuonjavaggi (Lapporten). En ambitiös färdväg med andra ord!
Det var så trevligt att återvända till Abisko Mountain Lodge i sommarens oväntat stekande värme! Lapporten syns i bakgrunden. Vi åt en sen middag på världens bästa restaurang som personalen snällt hållit öppen lite extra länge för att vi skulle hinna äta.
Här är vårt glada gäng på morgonen 22/7-25.
Håll i er, äventyret fortsätter!