Jag är den typen av människa som alltid måste snöa in sig på någonting, annars blir det väl tråkigt. Jag strävar efter ett liv där jag så lite som möjligt behöver åka runt och fixa saker, köpa grejer och göra minneslistor. Men på något sätt hamnar jag ändå alltid där! Och nu, hösten 2022, har vi kommit till akvarium. Nu är ju akvarium ett ganska harmlöst och litet (och billigt) hobby när man jämför t ex med hästsport. Och förstås är det mest fix, inköp och kunskapsletande just i början.
När jag var barn fick jag ett akvarium i julklapp under tidiga 80-talet, och den hade jag i många år. Jag tog nog en hel del ansvar för dess skötsel också, trots att jag var ett barn. Vad jag minns, förlorade jag inte intresset utan följde fiskarnas liv dagligen i flera år. Fortfarande har jag många favorit-fiskarter sedan dess.
Mycket har hänt med akvaristik under årens lopp, såklart. På 80-talet köpte man akvariet och fiskarna i ett och samma svep, och släppte in fiskarna i stort sett på en gång. Någon doppvärmare hade man inte (dock hade man en termometer) så fiskarnas vatten var alltid rumstempererat. Däremot så hade vi ett filter, och levande växter. Plastinredning var inte uppfunnen än (eller hade inte landat på den lilla orten i Finland där jag bodde, snarare sagt). Vattenberedningsmedel och balteriekulturer fanns inte, och ingen gjorde vattentester vad jag vet. Men man kunde visst ge fiskarna medicin, om de drabbades t ex av vita prick-sjukdomen.
Många gånger var jag ledsen då mina favoritfiskar blev sjuka och dog. De fiskar jag älskade mest var mina guldfiskar. Även om mitt akvarium inte var det allra minsta (skulle säga att det var typ 80 liter) så måste det ha varit för litet för guldfisk enligt dagens normer. Å andra sidan fanns det även guldfiskar som levde i en skål den tiden… Dessutom ska guldfiskarna enligt dagens kunskap visst ha betydligt kallare vatten än många tropiska fiskar, som jag också hade.
Men vad hände nu då? Det började troligen med att min bonusdotter skaffade ett akvarium. Utan att vara medveten om det blev jag nog inspirerad. Och sedan köpte jag ett 54 liters akvarium på Blocket. Allt ingick, så även några fiskar.
Väldigt fort blev det klart för mig, att jag ville att mina fiskar skulle ha det så bra som möjligt, och så bra var det inte i det lilla karet.
Så efter att ha ökat mina kunskaper i betydande grad investerade vi i en 180 liters Juwel Vision-akvariepaket. Där ingår ett akvarium med välvd framruta och pump, doppvärmare, ljuskälla och en stadig möbel! Sanden köpte jag från Jula och akvarieväxter har jag spenderat en mindre förmögenhet på under senaste månaden.
Just nu har vi 5 kardinaltetror, vilka är vackra och robusta. De skulle ha varit fler, ett stim på åtminstone 20 individer, men det är inte rätt läge att köpa en massa nya fiskar då akvariet är såpass nystartat. Därtill har vi 3 pansarmalar, dvs corydoras. Det är en av mina favoritarter- de är robusta, fredliga och älskvärda varelser som det är ett nöje att följa. Sådana ska jag ha många av i framtiden, i olika färguppsättningar! Och sedan har vi en stor algätare, en ancistrus vid namn Gorgeous, som verkligen inte passade i en 54 liters.
Eftersom vi hade fått in oönskade snäckor som kommit med akvarieväxterna, köpte jag också en helenasnäcka som äter andra snäckor, som döptes till Jason. Han är också effektiv som mördare (vilket han ju är anställd som), då jag snart började hitta tomma snäckskal i akvariet.
När det i fredags var dags att flytta över fiskarna till det nya akvariet, hittade jag inte Jason. Allt eftersom jag flyttade över allt annat, gick jag noga igenom inredningen, växterna, sanden- ja, till sist även golvet för att se om han på något sätt tagit sig ut ur akvariet… men ingen Jason. Vi tänkte att Greger måste ha dammsugit upp honom från golvet, och flyttade över de övriga fiskarna med håv. Jag skådade mitt nya akvarium men min glädje grumlades av att Jason var borta. Men vad gled in i mitt synfält då, på insidan av glaset i det nya akvariet? -Jason hade tydligen flyttat över på egen hand. Fortfarande har han en förmåga att försvinna i flera dagar, och sedan dyker han upp någonstans när man minst anar. Han är överraskande snabb för att vara ett snigelliknande blötdjur…
Nu har det nya karet varit igång i några dagar, och igår köpte jag de sista växterna. Efter att ha köpt dem var jag och sonen på många olika ställen och handlade. När vi slutligen gick på gymmet tog jag dock in växtpåsarna till mitt skåp för att växterna inte skulle förfrysa i bilen. Väl hemma skulle jag bara skölja växterna, men när jag öppnade påse nr 2 och tog ut växten började det sprattla våldsamt i mina händer. Mitt blod stannade och jag skrek rakt ut. Jag hade fått med en tjuvåkare, en livs levande röd ancistrus som tydligen hade gömt sig i växten! Den hoppade ut i handfatet men jag kunde fånga den med håven som jag numera tack och lov äger, och kasta in i akvariet. Med tanke på vad den hade varit med om, är den överraskande opåverkad, pigg och aktiv från första stunden! Den döptes till Miracle. (Ligger längst fram på bilden.)
Så nu vet ni vad jag har pysslat med hela november månad. Fortsättning följer…
(På bilden nedan, till höger om stenen, intill pumpen, finns Jason som återigen har dykt upp idag.)
Men vad spännande!