Den här dagen kom vi iväg först kl 11.30! Det kan hända att det beror på att Greger gjorde plättar till frukost. De smakade gott med lönnsirap. Jag hade en liten känning av ryggskott i ländryggen (ve och fasa) men med lite Ipren och lagom motion gick det till sig. Vi tackade vår fina lägerplats och njöt av vandringen i skogen. Måttligt med ohyra, inga brems i synnerhet, inte olidligt varmt om än varmt fortfarande, och inga större stigningar. Vi njöt av den vackra Tärnasjön även till lunch.
Senare gick leden lite djupare in i skogen, men trots myrmark omkring oss gick det bra med myggorna.
Kungsleden går över Tärnasjöns arkipelago, över 7 broar som Länsstyrelsen håller på att renovera. Tärnasjön har många öar!
Efter brosystemet brantade det till på vägen upp mot Syterstugan. Vyn bakåt var, återigen, storslagen.
Regnet hann ikapp oss 5 minuter före vi nådde Syterstugan, vid 17-tiden. Snabbt var vi upp med vårt tält, men fick pinnbrott på Poppes tält i hällregnet, typiskt nog. En snäll stugvärd lät oss hålla på och reparera detta i hallen i Syterstugan, även om covid-restriktionerna på fjällen är strängare än någon annanstans i hela världen. Tältet blev lagat, men mina skor och knäskydd var genomblöta. Även Greger och Poppe var blöta. Vår lägerplats var fin, bredvid den brusande Svärfarsbäcken, men det var inte lättgånget till stugan därifrån och vi gick inte tillbaka till stugan och dess faciliteter fler gånger.
Regnet lugnade ner sig återigen. Vi sov gott, och alldeles i närheten väntade de dimhöljda Sytertopparna på oss…