Hösten 2017 gick jag genom hela huset enligt Konmari-städmetoden. När jag nu ser på serien Städa med Marie Kondo (inspelad i USA) från Netflix kan jag bara konstatera att den magiska sluteffekten var mycket större i de hushåll som visades i programmet än hos oss. Orsaken är, förutom att jag har alltid varit ganska ordningsam av mig, att de hade ännu mycket mera grejer från början än vi, och det vill inte säga lite. Det är sannolikt så att USA är ett konsumtionssamhälle och att prylberg av olika slag är vanliga därborta. Men nog hade man kunnat spara mycket pengar genom att inte handla allt det där som visades i programmet, och som dessvärre aldrig ens hade kommit till användning. Det hade kanske varit bättre att att betala skatt i stället, och bygga upp ett fungerande sjukvårdssystem för pengarna.
Mitt problem 2017 var huvudsakligen barnens legoslott och liknande grejer, som jag inte kunde vare sig förvara eller göra oss av med på ett vettigt sätt. Jag kom fram till någon form av kompromiss, och gick dessutom genom hela huset bara av farten. Inte minst fick jag skärpa till mig gällande kläder, då jag hade på tok för mycket vilket blev väldigt tydligt när jag tog fram allt på en gång.
Nu har 3 år gått, vi har även skaffat stugan som har blandat om kortleken. Barnen har vuxit ytterligare. Hur vill vi ha det?
Jag har definitivt rensat eftersom även under dessa 3 år. Ordningen är fortfarande mycket bättre än innan Konmari. Men visst finns det fortfarande grejer som bara ”sover”, och kommer nog att göra det i all evighet.
Jag gick alltså varv nr 2. I källaren märkte jag att jag måste ha blivit mentalt utmattad förra gången. Jag kunde nu rensa ut ytterligare hälften av det ”emotionella”. Många lådor i sin helhet har forsvunnit nu. Och inte minst gjorde jag mig av med gamla papper! Kubikmetervis elräkningar från huset där jag inte bott på 10 år, och min ex-sambos gamla räkningar därtill. Varför, liksom?
Konmari-metoden har fått kritik för att den speglar nutiden, egoismen, att man går runt hemma i doften av ett doftljus och pillar på sina ägodelar och lyssnar efter vilka av dem ”spark joy to me”. Men det kan likväl vara kritikerns tolkning som avspeglar den nutida livsandan. I Konmarimetoden ingår ju ingenting av ovannämnda i sig. Metoden är vad vi gör den till! Metodens syfte är helt enkelt att hålla ordning i hemmet i det dagliga livet, och de facto är det svårt därför att många av oss har alldeles för mycket grejer. Vi vet inte vad vi har, och var.
Om man inte vill använda sig av Konmari-metoden, eller någon annan metod för den delen, så behöver man inte göra det.
Att rensa och sortera grejer rensar dock även själen, det säger Marie Kondo och det säger jag. Många mår dåligt av oreda och kaos, därmed inte sagt att alla gör det.
Jamen, eller hur? Varför ska man spara på sig? Det gjorde man förr i tiden och man ärvde, just pga att man inte hade pengar att köpa nytt alltid. Det sitter i en.
Men, så gott, att kunna rensa ut och det kvittar vad det heter, bara rensa!
Jag har gjort det länge, men slås alltid av det inre, som säger, vill barnen ha detta?? Vilket jag inte tror, men ändå.
Jag kanske rensar lite mer i morgon.
Kram!
Man kan andas på ett helt annat sätt när man får mera ordning i "grejerna" som man har alldeles för mycket av . Vi har ägnat vår Covid-19 sommar åt det, städat så det blir mera ostädat än tidigare men vi vet att det är tillfälligt, säljer bort och får pengar över till senarelagda resor. Många fördelar får vi på en och samma gång.
Ha det bra Annukka !