Den som blir less på mina coronatankar behöver inte läsa!
Här är jag, fortfarande frisk och kry så det sjunger om det. Trots att jag bor i Sverige, världens mest coronafarliga land som det ofta låter. Tänka sig, vi hade t om en majbrasa! Vi var ute i kylan med minst 5 meters avstånd till varandra!
Hälften av finska mediers coronarapportering har handlat om Sveriges hårresande våghalsig coronastrategi. Men vad är det som skiljer Sverige och Finland så hemskt mycket åt egentligen? Att grundskolorna har varit öppna här, ja, och det har ju varit bra och mig veterligen inte heller något större problem vare sig gällande sjuklighet eller smittospridning. Att restaurangerna har varit öppna- nu öppnar Finland dem också- därtill öppnar Finland även t ex muséer som ju fortfarande är stängda här i Sverige. Att Finland stängde Nyland en period tror jag var en helt onödig panikåtgärd som inte hade någon större effekt på spridningen. Och visst, jag blir provocerad när jag ser bilder på svenskar som sitter och trängs på uteserveringar och restauranger. Men ungeför liknande bilder kablades också ut från Finland under helgen som var- det var ju skolavslutning. Sådant beteende förekommer överallt och är onödigt och motverkar de uppoffringar som vi gör varje dag med social distansering.
Min slutsats är att Sveriges coronastrategi inte skiljer sig särskilt mycket från övriga länders, när allt kommer omkring. Det är fortfarande i slutändan enskilda individer, inklusive jag själv, som bestämmer hur vi ska ha det.
Vi har misslyckats med att skydda de äldre, heter det. Och ja, visst är det störande med äldrevårdens låga status som vi haft så länge som jag kan minnas. De äldre är, oavsett skick, levande människor, och bör behandlas individuellt, med yttersta respekt. Ordet besparning rimmar illa när det gäller grundläggande mänskliga behov- ändå sparas det så fruktansvärt både vad gäller omsorgen av de äldre och sjuka och barn, hela tiden. Det blir bara värre trots att det finns gott om pengar till allt annat!
Men på samma sätt som corona sprider sig i äldreomsorgen nu, gör influensa det varje år. Man tar ingen speciell hänsyn till om det är influensasäsong, och att äldre som bor på boenden dör av flunsan, anses vara naturligt. Jag vet faktiskt inte om man ens influensavaccinerar inom långvården? Det här är en diskussion som få har varit intresserade av hittills.
Jag har jobbat inom långvården, flera somrar. Inom klientelet fanns det gamlingar som fortfarande hade lite förstånd kvar- dagsformen kunde förstås variera. Jag hade gärna haft lite mera tid att lägga ner på dem. Att kunna gå ut en halvtimma när det är fint väder. Prata bara. Fixa håret. Ja ni vet, allt det där med livet, inte bara förvaring. Men på min avdelning fanns också dem som hade förlorat sin kontakt med omvärlden för flera år sedan. Inget talat språk, ingen ögonkontakt. Upp i rullstolen med lyft. Duschas på en brits en gång per vecka. Blöjor. Patékost, matning såklart. Inte ens att ha avföring går längre på egen maskin, utan det ska till med droppar och lavemang, kanske handplockning, en bestämd veckodag. Några kunde skratta, några kunde gråta- de flesta sade ingenting, någonsin.
Jag har aldrig hört att någon skulle ha haft önskan att hamna på långvården i slutet av sitt liv! Och måtte jag inte göra det själv heller. De flesta på långvården verkade i och för sig inte lida, men oavsett hur det är med den saken hoppas jag att jag slipper, eller att min tid där blir så kort som möjligt.
Jag tycker att det är viktigt att man i diskussionen skiljer på människor och människor. Bara ålder är ingen argument i sig. Om det finns en pigg 100-åring som fortfarande har utbyte av livet, så anser jag att man måste göra allt för att skydda vederbörande mot corona, precis som man gör och vaccinerar mot influensa. Men en pigg äldre människa kan välja och behöver inte ha random folk upp i sig hela tiden, som det blir på långvården. Man behöver ju inte söka sig till restauranger, muséer och badhus i första hand heller.
Slutligen om konsten att vara eniga. Som jag har skrivit tidigare så är jag väldigt irriterad över domedagsprofeter och rättshaverister som inte låter Folkhälsomyndigheten arbeta i fred. Vi rår inte för denna pandemi. Vi ville inte ha den. Vi är alla dess offer. Vi vet inte riktigt vad som är rätt och vad är fel att göra i nuvarande situationen. Vi kanske får veta det efteråt, om några år. Nu kan vi bara göra så gott vi kan. Varför skulle FHM ha en dold agenda, för att handlägga det här dåligt?? Ge mig en enda anledning till det! Om vi börjar misstro och klanka ner på våra ansvariga nu, tror vi att det blir bättre då? Nu om någonsin måste vi vara eniga, men förstås med ödmjukhet och beredskap att ändra kurs om fakta talar för det. (Det gör det redan, säger många. Men jag är inte övertygad. Och vad är det ni vill att vi ska göra nu då?) Och det är inte bara det som VI gör som har betydelse. Sverige är Sverige. Stockholm är Stockholm. Umeå är Umeå. Det som gäller på ett ställe, behöver inte gälla på ett annat. Vi kan fortfarande inte alls förklara varför corona har varit så extremt destruktiv på en del ställen i världen och mycket lindrigare på andra. Fast människor och samhällen har gjort i stort sett lika. Det finns många andra faktorer än det vad vi människor gör eller inte gör, som påverkar scenarion.
Det är inte rätt läge att bråka och ungergräva folks förtroende till myndigheterna just nu. Att börja med eftertvätt med en tvättmaskin som inte ens har avslutat förtvätten. Så dumt!
Jag tycker det är intressant att läsa dina tankar. Själv har jag bara andrahandskunskap om vård och hälsa, dvs jag har jobbat i hemtjänst och åldringsvård för en himla massa år sedan. Något som jag kommit att tänka på är hur de olika scenarier som utspelat sig, utspelar sig och kommer att utspela sig inte kommer att vara den där färdigtvättade maskinen du talar om förrän om kanske flera år. Antal döda är en del i helheten, ekonomi en annan, hälsa en tredje. Då menar jag att folkhälsan med all sannolikhet kommer att påverkas till det negativa inte bara pga smittan, utan för att vi kommer att må dåligt av arbetslöshet, hälsoångest och annan ovisshet. Dessutom tror jag att många förhållanden stärks eller slås isär i sådana här tider. Jag vill påminna om KASAM
https://www.vgregion.se/ov/ism/arbetsliv/organisatorisk-arbetsmiljo/kansla-av-sammanhang/
Det hade varit så roligt att jämföra hur alla påverkats utifrån sitt förhållningssätt till livet när corona gått över till "något annat".
Hej
Jag läste din blogg för första gången nu.
Tänker på det du beskriver om äldreomsorgen så likt som jag och säkert många andra tänkt.
Jag jobbar inom intensivvård men med mitt vårdlag som start i äldreomsorg och inomhuspass även senaste åren ibland.
De äldre blir deprimerade av isoleringen… jag tycker nog att många redan är deprimerade…
De äter dåligt och det kan bero på eller leda till depression… demens… sänkt immunförsvar… hur ska man veta?
Så många som bara sitter av sin tid… de sommarjobbare som kommer och kan pigga upp får inte gå ut och gå med dem osv OM det är för farlig o h backig miljö ute… de kan bli förkylda…
men vilken livskvalitet har de av att var vara…?
Självklart ska dessa äldre människor hållas skyddade från Corona men även för sösongsinfluensor, vinterkräksjuka, uttorkande somrar mm
OM alla använde förnuftet så skulle ju inte världen behöva förbuden…
Tänk om vi kunde göra äldreomsorgen mer attraktiv och lite mera i ur och skur…
Barnen och de äldre levde närmare varandra och lärde av varandra…
Barnomsorg och äldreomsorg… vägg i vägg… äta hembakade bullar tillsammans i lekparken… ge barnen respekt för äldre… osv…?
Men då kanske vi smittar de äldre med barnsjukdomar??? Så får vi på moppe för det?
Anledningen till de stora dödstalen bland våra äldre kan ju oxå vara att vi är så
Duktiga att ta hand om dem så de blir så gamla så därför finns det fler äldre som kan smittas och dö tillfälle av Corona… och andra virus och basselusker…
Himla bra skrivet tycker jag 👌🏼🙏🏼
Vilken lisa för själen att läsa ditt inlägg med kommentarer! Tänkta tankar möter andras tänkta.
Kasam, boken av Aaron Antonovsky, Hälsans Mysterium som finns i min bokhylla, undrar om den kom dit av bara intresse eller om den kom dit då jag läste några kvällskurser här på universitet då det begav sig. För sådär 2o – 26 år sedan?
Spelar roll, den står där och jag har den kasamen med mig. Till och från. Nu dyker ännu ett minne upp från hösten 2013 då jag gick i väggen senast och fick möjlighet att gå Spira Anställningskompetens, ett EU- projekt på Medlefors Folkhögskola under ett antal månader för att orientera mig vidare under sjukskrivningens gång. Kommunen betalade för mig.
Där hade vi dubbeltimme Arbetspsykolgi, mycket bra verklighetsförankrat psykologkvinna som var närvarande på golvet och i sin akademiska skola. En dag kom begreppet Kasam upp – det klingade till i mig. Hoppsan, där var den ju den där "livlinan" som jag kunde "hänga mig i" – fundera och se ett sammanhang i det liv jag själv levde" och inte fann någon sammanhang just i utmattningens brända hörn.
Begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.
Kling klong.
Om äldrevården kan jag säga mycket eftersom jag i stort tillbringade 38 år av min yrkestid där.
Om kasam, om hygienen och dess brister under tider då det kom nya perspektiv på hemlik miljö/ta vara på det friska, det mentala mående, värdighet, respekt och självbestämmande. Och det där sterila kontra rena tänket fick sig en duvning. Inga arbetskläder. Knappt med skyddsrockar, då är vi på början 90 talet.Var ett åldrande sjukt? Multisjuka, demensens steg klapprade. Kost, rehab osv osv…
Ett steg, flera steg i viktig utveckling, vi visste inte, men vi "litade" på forskningen, det fanns humanism och respekt i "trenden".
Så ja, jag tänker också på siffrorna antal döda och på de siffror/människor som fanns bakom som dog innan coronadöden.
Att hygienen är ett eftersatt kapitel, att kommunens pengar styr ja, visst där finns en sanningshalt.
Noterar att du använder ordet långvården, där jag en gång började jobba. Jan. 1977, den 21.
Så glad få ett jobb och snart var längtar efter utbildning ett måste.
Långvårdsavdelningen på sjukhuset.
Gamla sjuka var pasienter.
Så föll det begreppet bort mer eller mindre, men visst är det lång tids vård fortfarande.
Tack för ordet, detta blev en sån där dag då ett blogginlägg fängslar och tankarna blir liksom lyft upp i ljuset – med en nära nog personlig terapeutisk verkan!
Jag lever ju nu nyinflyttat här i stan, så det sociala är så gott som nollad, jag hann inte knyta så många kontakter innan jag valde att strikt följa de rekommendationer som FHM och som jag har full tillit till. Jag åker inte kollektivt, bil finns inte som bekant och min familj bor på annan ort. Övrig familj på norska sidan, dit tar jag mig inte. Övriga vänner o bekant är spridda här och var
Utomhus mycket, tar pratkontakter med förbipasserande med avståndet intakt. Två av tre bekanta jag fått här träffar jag vid tillfälle utomhus.
Om jag skulle ändra mitt förhållningssätt? Inte än, sjukvården, samhället behöver sin funktion så jag känner att det gamla begreppet solidaritet får vara mitt kasam ett tag till.
Rätt eller fel?
Förmodligen vill jag nån gång råka ut för denna sjukdommen eller en annan känd, men också en ny virus/bakterie som kommer dyka om – om jorden består. För jag vill ju så gärna leva länge.
Jag pratar med Elaine som du träffade hos mig – på telefon med jämna och ojämna mellanrum, nästa gång ska jag nämna detta och ditt inägg.
Tack Annukka. Resan uppåt landet i sommar eller höst blir inte av.
Ps. Muminmuggen jag fick av dig kom till användning till kaffedrickandet som steg i höjden samtidigt med corona . Muggens höjd fortsätter.
Kram från farmor
Hej! Så trevligt att höra av dig. Du har ju ett långt och gediget perspektiv på äldrevården, jag gjorde mina inhopp på 90-talet. Jag läste en artikel där man jämförde de nordiska ländernas äldrevård med varandra (pga corona). Allas (Sverige, Finland, Norge, Danmark) äldrevård var väldigt nedbantade, Norge hade mest pengar per klient, Finland hade minst. Men Finlands äldrevård var mest "medicinskt inriktad".Du gör rätt som tar det försiktigt med corona! Rätt som det är så får vi ett vaccin som åtminstone kan lindra sjukdomsförloppet. Kramar från oss till farmor!