Visst skulle det vara skönt om någon eller några andra alltid berättade hur man borde göra och leva sitt liv. Vad är rätt och vad är fel. Vi söker auktoriteter, och det gör jag också när jag är osäker.
Senaste tiden har jag funderat mycket över mitt liv, hur jag vill ha det, vilka värderingar jag har, och hur jag vill förvalta den tid som jag har kvar. Jag har samtidigt vänt mig mera utåt och blivit på ett sätt mindre självupptagen.
Det är ödet eller högre makt som bestämmer de stora dragen i våra liv, men detaljerna och riktningen kan vi påverka otroligt mycket själv. Som till exempel när en alkoholist bestämmer sig att bli nykter- hur stor förändring blir inte det i långa loppet?
Jag har läst att om man medvetet gallrar bort saker som man verkligen hatar från sitt liv, och fyller upp med positiva saker istället- vi säger en timma om dagen, i ur och skur- så ska skillnaden på livskvaliteten bli enorm. Och varför inte? Vi har makten, men vi tror inte fullt ut på det. Men ingen annan än jag själv kan ju berätta vad som känns rätt för mig.
Ofta är det svårt att komma till skott och våga prova. Man vet vad man har men inte vad man får, och åren rullar på och det blir ingen förändring, förutom kanske smygande bitterhet.
Här fyller ju nyårslöften en funktion.
Vad står på min lista för ett bra liv?
En trevlig man och familj. Tid för varandra. Inte för mycket skärmtid. Aktiviteter som vi gör tillsammans. God mat och dryck. Djur. Motion och bra hälsa, tack. Stugan och lite resande. Ett jobb där jag mår bra och får vara mig själv. Goda vänner som jag kan lita på och tillbringa tid med. En möjlighet att utvecklas professionellt, i mina intressen och som människa.
Det gäller att vara väldigt konkret- annars finns det ju en risk att allt rinner ut i sanden…
Vad gäller detta år så ska jag för det första byta jobb. Jag stannar dock inom samma klinik och i samma hus, så förändringen kommer inte att vara så omvälvande som det kanske låter. Min förhoppning är att jag får lite mera tid för mig och min familj då.
Jag vill fortsätta hjälpa dem som behöver min hjälp.
Jag planerar en familjeresa. Lite besvärligt är det, och dyrt såklart, men det måste göras. Och jag försöker minska min konsumtion genom att i första hand använda det jag redan har (vilket är en hel del!!) och undvika köpa nytt.
Senaste lilla guldkant på vardagen som vi bestämt ordnade var att jag och min man var på bio tillsammans- vi hade nämligen aldrig förut varit på bio tillsammans… som tur är så valde vi filmen Solsidan! Jag har sällan skrattat så mycket på bio, underhållning på bästa tänkbara nivå.
Samtidigt är det ju ändå vardagen livet består av. Vi måste låta guldkanten vara just precis guldkant, annars blir det inte lika trevligt. Allt är relativt och man kan inte gå från resa till fest till bio till restaurang…
En sak som stör mig lite grann är, att jag verkar inte bli världsbästa på någonting. Jag behärskar många saker och har lagt ner mycket tid och gjort ganska stora uppoffringar. Ändå är det som att jag blir bara en medelmåtta på allting jag håller på med. Den enda saken jag kommer på att jag är världsbästa på är att vara mig själv… det är kanske det som är meningen!?☺
Jag läste med stor glädje och eftertanke ditt inlägg och även jag skerv, omedveten om ditt, ett li liknande anda häromdagen.
Jag har mer och mer insett att livet inte är oändligt och jag har funderat en hel del på vad jag vill göra, vad jag tirvs bäst med . Men svaren är inte lätta eller okomplicerade. Ibland komme rjag liksom inte till "skott". Ganska olikt den Ditte jag var. Vissa saker känns inte viktigt längre. Kanske är det så.
Kände igen mig i det du skrev och jag är nog också är bäst på att vara mig själv.
Låter spännand emed nytt jobb och hoppas du kan få lite mer tid över. Önskar dig all lycka till.
Kram!
Åh, så fint skrivet!
Världsbäst på att vara sig själv!
I hela livet har jag strävat för andra. För mina barn och för familjen i första hand. Jag har fostrat barnen, lärt dem vett och ekonomi, gett dem förutsättningar, försakat för mig själv.
.
Nu är den min tid. Bara vara jag. Naturligtvis finns min familj! Men det är mig, som jag unnar.
Lycka till med ditt nya jobb! Och alla bra förutsättningar! Varm kram!
Men det låter väl som en bra plan för livet tycker jag!
Kram