Häromdagen hade jag en hemsk mardröm. Om en människa som jag kallade för min vän i 25 år.
Vi delade barndomen och ungdomen tillsammans. Hon var vacker som en ängel, älskade barn och djur och visade det. Som en vän var hon den mest älskvärda och generösa man kunde tänka sig. Kanske inte jättesmart, men med bra social intelligens. Hon hade ett underbart sinne för humor, hon kunde se det komiska i vardagen och även skratta åt sig själv. Jag har sällan skrattat med någon så mycket som med henne. Hon var helt enkelt perfekt, om det inte hade varit för den mörka sidan.
Med regelbundna intervaller såg hon fel på människor och i synnerhet på sina vänner. Och då var det verkligen ingen nåder- hela människan förvandlades till ett monster i hennes ögon. Någon alldeles liten grej gjorde att hela dammen svämmade över och plötsligt var man inte vatten värd. Då mobiltelefonerna upptäcktes blev detta alldeles olidligt. I stället för hennes tjocka brev på 20 A4:or där hon detaljerat berättade vad som var fel på en gick hon över till SMS. Då blev man istället bombarderad med hat-SMS dag som natt, ibland under flera veckors perioder när hon väl hade kommit igång.
Jag vet inte vad allt jag har blivit anklagad för. Troligen så gott som allt. En annan kompis till mig fick skulden för att när hennes (egen) farmor dog så sörjde hon inte henne tillräckligt, enligt ”hon-som-vet”. Det värsta med ex-kompisen var att trots hennes eget utsvävande leverne (alkohol, otrohet, elakheter) så ansåg hon sig vara kristen när det passade, och använde både Gud fader och Jesus som slagträ- mången gånger har jag fått en ”tur”-biljett till helvetet, som om vore hon själva Sankte Per som delar ut sådana domar och öden.
Olika anklagelser riktades mot alla i hennes bekantskapskrets, även släktingar, någon gång per år, lite med olika intensitet från gång till gång.
När jag hade fått mitt sista barn fick jag nog, när jag återigen fick höra, helt utan anledning, hur sjuk och förvriden person jag var, hur synd det var om alla i min närhet, hur helvetet väntade på mig. Hon t om hånade mig för att jag hade gett min son modersmjölksersättning, tydligen i brist på bättre anklagelser.
Efter något år gick jag med på Facebook och vem tror ni är bland de första som skickar vänförfrågan! Hon trodde nog att allt skulle vara glömt så som så många gånger innan, men den här gången var jag äldre och klokare.
Ibland ser jag hennes kommentarer på Facebook genom vänners vänner. Hon ångar på om narcissism, och anser sig tydligen vara någon sorts offer för detta fenomen.
Efteråt har jag förstått att hon har alltid ljugit, någonting jag aldrig ville tro om henne då vi var ”vänner”. Jag har också förstått att hon lider av bottenlös avundsjuka, mot mig och mot i stort sett alla i sin närhet.
Hur blind kan man vara, och hur länge?? Jag tror att jag lät henne hållas så länge pga att vi lärde känna varandra som barn, och jag ifrågasatte henne aldrig på samma sätt som man gör i vuxen ålder.
Var rädd om dig, ditt liv och din energi! Jag har fått en värdefull läxa.

Sådana vänner kan såra en väldigt. Det bästa är säkert att bryta kontakten helt o hållet. Som väl är har jag aldrig upplevt något liknande.
Vilken tur att du inte godkände vänförfrågan på Facebook. Sorglig bekantskap. När jag läser detta går tankarna direkt till att hon är sjuk och säkert skulle få en diagnos vid en utredning.
Hoppas hon håller sig ifrån dina drömmar i fortsättningen.
Trevlig helg.
Vilken mardröms "vän"! Ja, ibland förstår man inte hur länge man håller ut. Jag har inte råkat ut för något som du har, men bra nära, men lyckades ta mej ur i tid. Han var psykiskt sjuk, men det finns gränser för hur mycket man kan ta.
Ha en fin helg!
Ojojoj – inte frisk blir min tanke direkt. Ingen egen upplevelse in på skinnet, men väl i omgivningen jag hade för en del år sedan, men många av oss fick en släng av sleven i ytterkanten.
Så trist och svårt för det blir ju ett svek att gå igenom vad än orsak och verkan är! Insikten avlastar hoppas jag!
Det här är inte helt ovanligt, har också haft sådant beteende i mitt liv. Sade upp kontakten efter flera år och förstår idag att det låg en sjukdom bakom. Tror dessa människor har en sådan otrolig smärta inom sig att de vill att alla som är nära känner detsamma….
Kram ♥
Det låter som att det inte finns något tvivel om att hon är sjuk. Din beskrivning skulle kunna handla om en bekants syster som har en borderlinepersonlighet. Det finns inga föräldrar kvar i livet och med vetskapen om hur sjukdomsbilden ser ut vet jag att min bekanta har fått hjälp att hålla ett hälsosamt avstånd till sin syster utan att låta systern styra och ställa över hennes liv. Det är inte helt lätt att hantera psykisk sjukdom, inte ens då man har stor insyn eller till och med professionell kunskap. Sanningen är ju också att de flesta av oss har så fullt upp av vårt "normala" liv att tyngden av att ständigt känna sig utnyttjad, missförstådd och anklagad helt enkelt inte orkas med. Jag tycker det är starkt av dig att ha tagit beslutet att bestämma var dina gränser går. Vårda de goda minnena och ta med dig dem. <3
Aj, sådant gör ont att utsättas för och tar massor av energi. Och man får ett sår i sitt hjärta efter att ha blivit drabbat, precis som du skriver – det finns ju någon god sida som gör att man tycker om den där personen från början. Det bästa är nog oftast att klippa banden helt och hållet, annars kan sådana människor "äta" upp ens energi totalt. Bra att du tackade nej till fb-förfrågan.
Nu hoppas jag att du får njuta av söndagen, det ska jag försöka göra 🙂
Men oj vilken "vän" hon mår nog riktigt dåligt själv. Bra att du bröt den destruktiva kontakten. Kram och njut av söndagen.
Så tråkigt o sorgligt, det låter ju sjukt.
Det måste ju vara något fel när en person vänder om helt och hållet.
Sorgligt när hon kan vara så underbar.
Förstår dig när du inte vill ha henne i ditt liv längre.
Man ska vara rädd om sig själv, det finns många härliga människor att omge sig med.
Ha det jättefint KRAM Primrose ,:)
Det dröjer ju ett tag innan man vill och kan se och inse att något inte är som det ska vara. Det är smrtsamt att upptäcka att en vän från barndomen inte är den vän so man trodde.
man känner sig lurad och kränkt.
Skönt att du till sist förstod att dett var en "mardröm" och kunde vakna och ta dig ur den.
Aldrig mer!
Kram!
Du som är läkare borde väl kunna sätta en diagnos på den där intensiva kvinnan? 😉 Det där måste ju bottna i mer än dålig självkänsla. Jag har också haft tålamod med vissa jag känt länge, tänkt att det är åren man har tillsammans som räknas, som avgör, ungefär som att blod är tjockare än vatten. I mitt trevande efter nya vänner har jag ibland "nöjt" mig med vissa gamla "vänner" just för att vi haft de där åren tillsammans. Trots att tilliten inte funnits där.