Feel bad-bok

Hem » Feel bad-bok
Jag har inte läst Jonas Hassen Khemiri förut men då boken Allt jag inte minns vann 2015 Augustipriset och prisades överallt så tänkte jag att det var dags.
Boken sätter fingret på hur vi alla till synes består av skärvor- olika människor kan ha olika uppfattningar (helt motsatta) och lägga fokus på helt olika saker om hur en människa är och vad som egentligen hände. Vad är sanningen? Någonstans djupt inne finns den, men vem förmår fånga den- ingen människa i alla fall.
 
 
Boken handlar om en kille som kör av vägen och dör. Det är mycket möjligt att han gjorde det med avsikt. Författaren intervjuar människor i hans närmaste krets för att få reda på vad som egentligen hände och att skapa en bild om killens personlighet.
Jag har någon gång tänkt göra liknande research om min bästa vän, som ju tog livet av sig. Det har dock stannat på tankens nivå, eftersom jag inte har någon självklar människa att intervjua, och eftersom jag med tiden har gjort en egen syntes av det inträffade som jag kan och vill leva med. Hellre hade jag skrivit en bok om min bästa vän när hon fortfarande var sig själv, men då måste jag mest intervjua mig själv, eftersom jag anser att jag kände henne allra bäst.
Det är inte lätt att vara en människa. Oavsett hur stor kärlek och hur stark vänskap man har med varandra så kommer det jordiska emellan. Det beskriver den här boken riktigt bra.
Men. Huvudpersonerna rör sig i idealistiska vänsterkretsar, allt går snett och alla blir offer. Jag blir bara förtvivlad när jag läser.
Boken gjorde mig inte engagerad eller glad. Den var inte dålig men jag fick inte belöning i form av nya insikter eller berikat känsloliv, mot allt det negativa måendet som den väckte hos mig.

12 reaktioner på ”Feel bad-bok”

  1. Ja den berättelsen om din vän var sannerligen gripande.Vänsterstollar oavsett skepnad är bara alltför deprimerande.De förstörde en halv världsdel och människor lider än idag.

  2. Ensamhet vid psykisk ohälsa! Du som drabbats av psykisk ohälsa eller har diagnoser, är du mycket ensam? Det är väldigt vanligt, många i den situationen är helt eller nästan helt utan vänner och har sämre kontakt med sin familj. När det gäller vänner kanske man haft problem ända sen barndomen med den sociala biten och kanske aldrig format vänskaper. Eller man kanske haft vänner som man förlorat kontakten med på grund av att den psykiska ohälsan kommit emellan. Det dåliga måendet har gjort att man isolerat sig och varit tvungen att tacka nej när vänner och familj vill träffas.

    När det gäller ensamhet som orsakats av att det blivit ett avstånd mellan dig och befintliga vänner och familj rekommenderar jag att du försöker vara öppen med dina problem. Förklara vad ohälsan gör med dig så dom förstår att du gärna vill träffa dom och upprätthålla relationen men att du inte kan just nu. Säg att du hoppas att dom kommer finnas kvar även om du inte orkar träffa dom så ofta. Har du redan förlorat kontakten med personer som du saknar kanske du vill återuppta kontakten? Dom saknar dig säkert också och kanske aldrig förstått varför ni kom ifrån varandra. Kanske en förklaring till varför det blev som det blev är allt som behövs? På grund av det stigma och den tabu som finns kring psykisk ohälsa kanske du inte vågat berätta vad som faktiskt hänt dig och hur du mår. Jag har efter lång tid med ohälsa valt att vara helt öppen med min familj och vänner, mycket genom bloggen. Detta har lett till mycket bättre relationer med nära och kära. Dom förstår när jag tackar nej till att umgås och när vi umgås har jag inte på mig den berömda "masken" och kan vara mig själv. Tack vare det har jag fått en bättre kontakt och känner att omgivning förstår vem jag är på ett djupare plan.

    Lider du annars av ensamhet som orsakas av att du på grund av sociala problem aldrig kunnat skapa närmare relationer? Jag rekommenderar även då att du är öppen med dina problem och hur dom påverkar vem du är som person. Då skapar du en ärlig grund för en relation. Men hur ska man då skapa relationer som vuxen eller ung vuxen om man haft problem med det hela livet? Ett tips är att du hittar andra i samma situation som du då det är lättare att skapa relationer med personer som haft samma eller liknande problem. En bra organisation för personer med psykisk ohälsa är RSMH, Riksförbundet för Social och Mental Hälsa. Det här har jag saxat från deras hemsida: "Här kan den som lever med psykisk ohälsa och ensamhet hitta stöd i umgänget med andra i samma situation. Det kan handla om allt från att ta en pratstund över en fika till att delta i en självhjälpsgrupp, kurser och andra aktiviteter eller engagera sig i själva föreningsarbetet." Källa Har du NPF kan jag rekommendera föreningen Attention: "Vi har 60 lokalföreningar runtom i landet. Där kan du träffa andra som befinner sig i en liknande situation. Lokalföreningarna arrangerar träffar, utbildningar och gruppaktiviteter. Om du vill kan du även engagera dig intressepolitiskt genom din lokalförening." Källa

    Vill du lära känna personer som inte nödvändigtvis har samma problem som du finns det en tjänst som likt en dejtingsajt hjälper dig hitta vänner, tyvärr är den bara för kvinnor och jag har inte hittat någon motsvarighet för män. Den tjänsten heter Tjejkompis och du hittar den här. En annan bra sak som kommunens socialpsykiatri tillhandahåller är något som här i Uppsala kallas "träffpunkter". Det ska finnas något liknande i din kommun. Träffpunkterna, eller vad dom kallas hos er, har olika kurser, matlag, friskvård och andra aktiviteter som naturpromenader, badutflykter och arrangerar resor tillsammans. Man kan också oftast bara gå dit och sitta och umgås. Kontakta dom så får du säkert komma dit och se dig omkring och få information om vad dom har för aktiviteter. Vissa personer med psykisk ohälsa eller diagnoser har också rätt till en kontaktperson eller ledsagare genom kommunen. Den personen fungerar som kombinerad stöd och kompis som man kan bjuda hem, gå på bio, fika med eller

  3. Aj då vilken bok, då ska nog inte jag ihäller läsa den eftersom inlägget här triggar igång en del ledsamma upplevelser jag har i bagaget… av någon märklig anledning blir jag lite nyfiken på boken ändå…men jag kan ju alltid läsa något annat.

    Ha det fint!

  4. När man klickar på min första kommentar kommer man till Inga Magnussons blogg.Det har varit så en gång tidigare vill jag minnas.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *