Igår kom då Salomo, Sisus nya, och enda, kompis. Sisu burrade upp sig lite från början men det blev inget slagsmål, bara två kattkillar som spanade och observerade på varandra… idag är stämningen ännu mera avslappnad!
Salomo är en stilig och ganska stor kattpojke, nyligen kastrerad. Han är vänlig och allmänt cool. Åldersmässigt är han sannolikt fortfarande under ett år gammal.
Han hade snurrat runt i Stöcksjön i flera månader tills djurskyddet för 6 veckor sedan tog fast honom med en fälla, och då tog det bara några dagar tills han var tam igen och visade sig vara världens mest älskvärda kattpojke.
Kvinnan från Djurskyddet berättade för mig att de tar hand om 200-300 katter varje år bara här i Västerbotten! Människor tar en kattunge och när den vuxit upp och barnen kanske lessnat lite, och det börjar bli dags att kastrera, registrera och andra tråkiga utgifter så tar man katten och kör bil till någon by där man helt enkelt kastar ut katten från bilen!
Mig veterligen känner jag ingen människa som gör sådant, men med tanke på hur vanligt det verkar vara borde man ha mött någon sådan någon gång…
Människor tror att någon annan tar hand om katten (så kan det ju bli också men är det inte lite fegt att räkna med det?), eller att katten klarar sig på egen tass ute i naturen (det gör de inte, och det blir ett plågsamt slut!)
Jag har i alla fall blivit medlem i Djurskyddet Västerbotten, och vill påminna alla om att jourhem för djur behövs överallt. Det kan vara en bra lösning om man vill njuta av sällskap av t ex en katt men inte binda sig livslångt. Jag var ”fodervärd” till katter när jag var student, och de var älskvärda katter allihopa, rumsrena och snälla. Det är inte deras fel att de blir övergivna.
Jag är övertygad om att både Sisu och Salomo trivs med en kompis och kommer att hitta varandra fullt ut inom kort. Jag är så glad att vi har hittat två så fina katter!
Det är rent bedrövligt att behandla djuren som skräp…..
Kram ♥
Helt ofattbart att sunda människor kan bete sig så.
I vissa fall kan det finnas en annorlunda historia bakom, det vet jag ganska säkert. Men visst överger folk djuren emellanåt, det har man ju hört så länge jag kan minnas.
Tröttnar barn på djuren? Jag vet inte, tror det är de vuxna som tröttnar i så fall. Eller kan det vara så att barn har så mycket prylar och aktiviteter idag att djuren inte är värdefulla? När jag var barn var våra katter oss väldigt kära i alla fall.
Du har ett stort och rymligt hjärta tror jag och de här kattkillarna kommer säkert att trivas tillsammans och tillsammans med er!
Absolut, det finns lika många historier som det finns katter! Men trots alla ursäkter är man alltid ansvarig för sina djur. Det här med kastreringen är en viktig poäng då bortsprungna och förvildade katter blir fler och fler.Det som bevisar att folk överger sina djur är vittnesmål, att kattungar hittas i låda, att så många katter som hittas är just ca 6 månader gamla dvs inte kattungar längre. Samt den stora toppen av övergivna katter under sommaren då folk reser bort och har ingen kattvakt… Katten är inte värd någonting medan en hund som kostar 10 000 kr som valp och försvinner har verkligen sprungit bort av misstag!
Men du har nog rätt i att det är mest vuxna som lessnar på djuren. Vissa familjer drabbas av allergi när det bäst passar dvs när vuxna tröttnat.
Nog ryms det två katter i mitt hjärta men ett stort eloge till dem i vars hjärta det ryms tusentals och åter tusentals katter och djur. Alla dessa som arbetar volontärt för djurens bästa, det är fantastiskt.
Helt otroligt att människor kan behandla djur på det viset. Tyvärr läser man det alldeles för ofta. Sommarkatter är ett stort problem. Om man skaffar ett djur för att barnen ska lära sig ta hand om en annan levande varelse förstår jag inte hur man tänker sen när katten lämnas vind för våg sen. Vilken tur att det finns människor som tänker med hjärtat också. Kram
Imorgon träffar jag den nytillkomne som ni så snällt gett ett hem och Sisu får en ny kompis …
🙂
De där två ser ju ut att trivas bra ihop 🙂
Ha det fint! Mjau…
Jag är glad över att ni tog er an honom. Vilken stilig kille! <3
Kul för Sisu att han har fått en kompis.
Fläcken var "billig" häromdagen, kissade på mattan, sa till dotter att han kanske skulle få flytta till Sisu.
men hon ville inte det..
Han skall stanna kvar i Vännäsby.
KRAM
Kom och hälsa på våra fina kattkillar!
Välkommen önskar jag Salomo, er nya kattmedlem. Vilken fin katt! Jag minns ju första gången ni (jag var ju med) träffade Sisu och jag fick hålla i en liten söt kattflicka. Så mysigt!
Visst är det illa att katter lämnas vind för våg när någon/några tröttnar på dem.
Verkligen lovvärt att du gåttt med i djurskyddet och kanske kan räddda några katter.
Märligt att folk i Västerbotten, där jag antar att de flesta katter är ute och innekatter gör så här. Men det är lika märkligt i Stockholm och där är de flesta katter innejatter.
Hoppas givetvis att vid tillfälle träffa bpda dessa fina katter.
Kram!
Glad kvinna på 45 år som bor i Kronobergs län. Bor i hop med min familj som jag älskar mycket. Familjen är mitt allt. Jag kommer berätta liter om mitt liv och visa bilder och jag gillar visa smycken och annat. Hoppas ni ska gillar mina inlägg. Ha en superbra i dag. Hallå följ mig så följer jag tillbaka. Vill alla titta in i min blogg. Jag är intressera av ridnining, stickning, utför, hundar, segling m.m.
Meila mig då: mia2@home.se
nouw.com/annorlundamamma
Här på bloggen kommer jag skriva om min vardag som mina förhinder, hur jag hanterar det och förhoppningsvis hur jag förbättras. Ingen vill vara sjuk eller fångad i sina egna tankar. Skämmas över ensamhet ? Jag skäms över att jag är ensam. Till vardags säger jag det inte till någon. Jag har ju familj så när människor frågar vad jag t ex har gjort i helgen så har jag alltid något att berätta. Men jag vet inte om de reflekterar över att jag aldrig berättar om att jag träffat andra människor. På facebook skriver alla om olika familjeträffar, fester och parmiddagar de varit på. Det gör aldrig jag. Värst är storhelger som midsommar och nyår. Då "ska" man ju gå på olika fester. I bland kan man fira med släkten men det är inte samma sak. Nyår har jag firat med bara min familj flera gånger. Det är inte lika festligt att bara vara 4. Särskilt efteråt när alla ska berätta hur kul de hade på sin stora fest. Då skäms jag. Förra nyår åkte vi bort till en större stad och firade på restaurang och så. Nästan bara för att kunna säga "vi åkte bort bara vi i familjen och hade det mysigt". Typ självvald ensamhet. Det är inte lika skamligt. Varför är det så ? Finns det fler som skäms ? Det är inget fel på mig. Det är bara omständigheterna som har skapat min ensamhet. Det finns heller inga naturliga mötesplatser längre. Så varför skäms man ? Det är fult att vara ensam eller ? Ensamhet ! Undrar i bland hur det kunde bli så här. Hur kunde jag bli så ensam. Jag flyttade till en ny stad, gifte mig och fick barn. Har alldrig haft vänner. I den nya staden hittade jag inga vänner. Hur går man vidare ? Man börjar tvivla på sig själv. Vad är det för fel på mig ? Jag är helt normal, hyfsat social, trevlig och ordnat liv. Alla andra är så upptagna. Varför finns det ingen i min stad som passar mig ? Att veta eller inte vet! Att veta hur hemskt det än är, är alltid bättre än att leva i ovisshet. I alla fall
nouw.com/annorlundamamma
Skönt att se att det fungerade snabbt. Jag tycker det är riktigt oansvarigt att tänka så egoistiskt som människa. De saknar tydligen samvete och de verkar vara alltför många. Bilden till höger i din header och sista bilden är supersnygga.
Kram Bosse
Kul att de går bra ihop, kommer nog få glädje av varandra:-)
Hur man kan behandla ett djur på det sättet övergår helt min fattningsförmåga och jag blir upprörd bara över att tänka på det. Min svägerskas alla hundar kommer från hundhem och hon har gjort en jätteinsats för att ge dem ett normalt liv.
Svar: Hehe modellen var nog inte bara lik för det är nämligen jag som är Linda Fallenius modell 🙂
Ja, jag förstod faktiskt att det var du!