Dessa inlägg är ämnade till dem som av någon anledning är intresserade av kost och bantning från en helt vanlig medelålders kvinnas synvinkel. Jag är ingen fitnessguru och det ska jag aldrig bli. Jag gör inläggen också för att kunna dokumentera min ”resa” vad gäller viss positiv livsstilsförändring.
Jag är 167 cm lång. För 20 år sedan vägde jag 60 kg, och jag minns att jag tyckte mig vara tjock. Synd att jag aldrig förstod hur fin jag var då, på många sätt dessutom.
Att gå upp eller ner i vikt är enkel matematik. Det mesta hänger i vad vi stoppar i oss och det räknas i kcal. Mycket mindre betydelse har motionen, även om smalare människor oftast har en mera aktiv livsstil.
I vår kultur äter man både oftare, mera energirik mat och mera åt gången än vad man gjorde för 20 år sedan. Det är lätt att sälja mat till oss människor. För de flesta av oss är maten en av stora passioner i livet.
Jag har alltid varit den typen som lätt får lågt blodsocker och då blir jag alldeles darrig. Det har gjort att jag har varit nästan rädd för att bli hungrig, och förebyggt det genom att äta i god tid!
Under åren har min vikt pendlat lite upp och ner, av olika skäl, och jag har i stort sett ätit vad jag har känt för, dock har jag sällan frossat eller småätit framför tv:n, vilket kanske har varit min räddning.
Jag hade väl under alla år uppskattat om jag hade vägt lite mindre, men resonerat så som att eftersom jag äter ok och väger ok (inte ”smällfet”) så det här är väl min naturliga vikt… Framför allt har jag inte riktigt vetat vad jag skulle kunna ändra på, och hur.
När jag såg foton på mig själv i somras bestämde jag dock att nu var det dags att göra någonting. I och med att våra vänner hade genomfört 5:2 med bra resultat så köpte jag en bok om denna diet, en kokbok likaså, samt en våg. Nu blev det så att jag aldrig började med 5:2, därför att jag inte ville dricka kaffe utan mjölk, ej hellre ville jag leva på light-produkter. Dessutom var jag så motiverad att gå ner i vikt att jag inte ville äta ”som vanligt” de 5 dagarna heller, inte till att börja med i alla fall.
Som sagt var så har jag alltid föredragit den salta förrätten framför den söta efterrätten, så det kom som en överraskning för mig att det ändå var socker jag saknade mest! Då 5:2-kokboken dessutom råkade vara skriven av en (Klara Desser) som är livrädd för gluten, så fick jag verkligen smaka på hur det är att leva utan kolhydrater! Jag hade blivit en LCHF:are, helt naturligt. Och eftersom mitt sug efter pasta, bröd, fikabröd, bullar etc var så kraftigt så förstod jag att jag led av sockerberoende och tyckte att det var lika bra att köra LCHF.
De första 2 veckorna- 1 månad var aningen jobbiga men det gick bra eftersom jag var motiverad. Efter denna tid är sockersuget i stort sett borta eller kan stillas med väldigt små medel såsom 1 bit mörk choklad. Att jag redan har gått ner i vikt är en fin belöning! Klädintresserad som jag är så är det ett stort bonus att kläderna börjar sitta bättre och det är roligare att köpa nya plagg.
Man hade kunnat tänka sig att mitt intresse för matlagning utgjorde ett hinder för min nya diet men det har varit alldeles tvärtom. I och med att jag är van vid att pyssla på och improvisera i köket, och redan känner till en rad olika ingredienser och hur man kan tillaga dem, så har det varit både naturligt och roligt för mig att utveckla min matlagning vidare och hitta nya ideer och lösningar!
Jag har lärt mig att äta mindre portioner; frukost, lunch och middag, och inte förväxla hunger med sug, trötthet, leda, känslomässiga behov etc. Jag är inte längre rädd för hunger! Faktum är att jag inte är hungrig på samma sätt som tidigare. I övrigt så kan jag inte vittna om några mirakeleffekter angående magen, minnet, sömnen eller skarpare smakupplevelse som det så mycket skrivs om. De enda uppenbara effekterna av min nya livsstil är viktminskning, minskad hunger, avsaknad av ”eftermiddagssvackan” efter lunch samt att mina knän har blivit nästan helt bra, för första gången på 4,5 år.
Pga inspirationskokboken, samt att jag vill undvika socker och kolhydrater blir det även mindre gluten. Jag ser dock ingen anledning att undvika det mer än vad mitt sockerberoende kräver.
Ännu har jag en bit kvar till 60 kg målvikt (och jag lovar sluta banta om jag börjar se ut som ett russin.) Jag har gått ner ca 5 kg och enligt min moderna våg minskat rejält i min fettprocent, så att nu ligger jag inom normalgränserna, vilket jag inte gjorde innan. Att jag har ändrat min livsstil bestående är helt klart, och detta ska vara resten av livet, annars går jag ju upp i vikt igen! Jag tvivlar inte alls på att jag klarar av att hålla den nya livsstilen, och orsaken är att det dagliga livet med nuvarande livsstil inte är någon plåga för mig, utan jag mår precis som vanligt. Jag är bara mindre hungrig, nöjdare med min figur, saknar (inte!) eftermiddagssvackan och har inte ont i knäna. För mig har huvuddrivkraften hela tiden varit att gå ner i vikt snarare än att leva längre och friskare, men positiva effekter även på det senare området emottages såklart med glädje och tacksamhet! Rimligtvis måste matvanor spela en stor roll för hälsan.
För den som småfunderar på att börja banta vill jag säga några saker: Kolla upp siffror. Skaffa en våg. Behöver du banta? Sannolikt ja, om tanken har föresvävat dig. Glöm psykologhjälp och operationer. Läs en bok eller två. Skaffa dig en strategi som känns som din egen. Har du motivationen kommer det inte bli svårt. Om du är rejält överviktig, börja inte med att springa. Börja med maten och fasa in motionen så småningom, efter att du lyckats gå ner i vikt en del. Kom ihåg att första veckorna kan vara lite jobbiga, innan kroppens insulinhalt har gått ner. Det blir bättre (=helt bra) sen! Otroligt men sant.
Nästa gång ska jag fortsätta med lite konkreta exempel på mina nya vanor och ideer i köket!
Undantag bekräftar regeln, är min melodi. För att hela familjen inte behöver äta mina zucchinirätter precis hela tiden gjorde jag denna delikata makaronlåda, receptet är från Finland.
Koka 5 dl makaroner (i saltat vatten, ej för mjuka!)
Stek 500 g köttfärs. Salta och peppra.
Finhacka en gul lök, en paprika, en liten burk soltorkade tomater och ett paket bacon. Stek även dessa.
Vispa lätt ihop 2 ägg och 5 dl grädde för hand.
Förena allt i en stor smord ugnsform, strö över riven ost och grädda i mitten av ugnen i 30 min.
Kan även med fördel gräddas först dagen efter (smakar ännu bättre då), om kylskåpskallt behöver den stå hela 60 min i ugnen.
Tack, nu förstår jag var mina 5 kg kommer ifrån, tack igen! =)
Jag har alltid varit smal men när jag slutade röka för ca 11 år sedan började jag gå upp i vikt, några hg varje vecka. Till slut satt jag med 25 kg övervikt och fick en chock när jag så mig själv på bild. Jag bestämde mig mums, nu eller aldrig. Jag lade bort pasta, potatis, bröd och mjöl. grädde och allt fett. Jag minskade portionerna och gick ner alla 25 kg på ett år. Nu har det gått 2 år och jag har märkt att jag börjat öka på portionerna, äta bröd. Så nu sitter jag med mina (dina) extra kg☺ Men nu handlar det om fem kg och jag inbillar mig att det går lite lättare med dessa få. Samtidigt har dessa 5 kg gjort att huden är mindre rynkig så jag undrar om inte mina (dina) 5 kg passar mig bättre. Men det gäller att se upp för mig och minska intaget lite….
Tack för ditt inlägg.
Kram på dig ♥
Tack för dina sunda tankar! Jag är säker på att många kommer att fundera lite extra. Jag också!
Att ändra sina matvanor är en väldigt god början och att sedan lägga in promenader och annan motion efter hand ger resultat. Och viktigt är som du säger, att ge det hela tid för detta ska vara något son inte är en "quick fix", utan mer långsiktigt.
Jag tycker du gjort det jättebra och att du är nöjd och mår bättre är det viktigaste. Att sedan andra kan inspireras är också bra.
Jag tackar för receptet och skall givetvis prova.
Jag hade anorexia som tonåring, gick sedan jättemycket upp i vikt och sedan har jag pendlat upp och ner och skulle nog klara att ta en dietistexamen med tanke på allt jag lärt mig om kost, hälsa och näringsinnehåll genom alla år. Ett tag blev jag jättedeppig, för det kändes som att allt var dåligt. Man kan ju till och med bli vattenförgiftad! 🙂 Efter att ha blivit av med min migrän upptäckte jag att mjölmat ger mig ont i huvudet, så numera äter vi alla här hemma, av hänsyn till mig och då också tonårssonen mår bättre av den kosten, något som mest liknar "paleo", eller stenålderskost. Jag väger för mycket, men jag mår mycket bättre än jag gjorde då jag var smalare och svälte mig själv. Tack för dina tankar! Jag tror att alla som verkligen försöker lyssna på sin kropp för att förstå vad just den behöver blir uppriktigt överraskade då de upptäcker att den kanske funkar helt annorlunda än vad socialstyrelsen eller någon populär dietförfattare påstått.
Intressant och klokt inlägg på många vis! Vågen står här man jag avstår ifrån att använda den. När jag gick på gymnasiet vägde jag 56 kg till mina 170 cm men kände mig ändå inte smal. Inser nu att det var precis vad jag var.
Just nu orkar jag inte vara så aktiv som jag borde men jag tänker på att äta sunt så sakta sakta går det lite neråt…
Tack för inspiration. Jag brukar oftast äta vad jag känner för och tänker att jag mår bra av, men kilona börjar onekligen bli flera och tankarna på att förändra matvanor och livsstil är centrala. Jag skulle behöva bli av med åtminstone 5 kilo för att vara nöjd med vikten…. så jag är tacksam för inspiration vad gäller recept 🙂
Ha det fint! Och trevlig helg!
Härligt inlägg att läsa. Och de "enda" positiva effekterna Du fått är ju faktiskt väldigt stora och livsförbättrande.
Grattis till friskare knän, mindre vikt och bättre känsla!
Grattis också till hästen!
Jag har inte haft den tid jag brukar ha att läsa bloggar men är åter på gång.
Ett bra inlägg. Bra skrivet och hur du känner .
Själv varken ökar jag i vikt eller minskar. Har samma vikt i kanske 30 år tillbaka. Mina 54kg är stående till min längd 1.70.
Mina problem som jag nu har accepterat som min vikt har varit att jag vill lägga på mig några kilon. Men icke. Det går bara inte.
Nog så jobbigt att hålla nere vikten .
Näpp. Detta går inte. Lite gott kaffe å nån macka så man inte svimmer.
Söndagskram.
Grattis till ett sundare livsstil 🙂
Jag själv har alltid, sen jag var i starten av tonåren har dåligt självbild på mig. Har jojobantat med olika dieter i över 10 år men som du märker inte gett så bra resultat eftersom jag hållt på så länge 😉
Jag var sockerberoende deluxe. Som 26 åring fick jag ta tabletter mot högt kolesterol, med första barnet utvecklade jag gravidtitetsdiabetes. Fick en tankeställare efter förlossningen tanke på att jag vägde 100 kg om hur min kost var. Vill ju vara en sund människa nu när man numera är mamma.
Läste på, börja laga ren mat från grunden, utesluta socker och vips åt jag enligt lchf och 30 kg försvann på 7 månader genom att äta god mat! Nästan obefintlig träning under den tiden. Mina värden blev tipp topp och likaså jag som person 😉
Visst är det härligt att man kan må och känna sig så bra genom att äta mat 😉
Önskar dig en fin start på veckan och tack för intressant läsning 🙂
Tack! Vad intressant! Ska definitivt göra besök även hos dig. Mvh Annukka
Noggrant, motiverat och lustfylld skriver du om dessa kilon. Stor vinst för knäna och hela du!
Härligt bra jobbat!
En bild av smärta jag med vikt på 52-54 kilo för dyker onekligen upp då jämförelsen då och nu hamnar på ca 20 kilo skillnad inom 5 års tid.
Anser nog en trivselvikt – men den vill hela tiden öka och det vill inte jag – så det pågår även förändring här. Behöver inte ner 20 kilo, men ner bör det bli. Jag har en del i" medicinvikt", men inte allt ligger där.
Kändes bra få en liten puff här nu! Lycka till vidare – nu har du grunden lagt!