6 dagar i Krakow mitt i mörkaste november. Jag öppnade inte surfplattan eller nätet en endaste gången. Hörde om pågående terroristjakt ute i världen men det var ändå ingenting där jag kunde bidra. I min mailbox fanns det ingenting livsviktigt och samma gäller facebook.
Här hemma hade mina föräldrar haft fullt upp med bl a löss, springmask och försvunnen katt, men allt slutade lyckligt.
På resan hade jag bästa tänkbara sällskap och vi bodde på ett 5-stjärnigt hotell (ändå billigt då det var lågsäsong.) Mat och dryck var gott och billigt, vad gäller shopping i övrigt var priserna på svenska nivå. Tur att jag behöver ingenting.
Vädret var piss varje dag, men vad kan man vänta sig i november. Vi alla hade en liten släng av turistmage men inget som hindrade oss från de planerade aktiviteter.
Jag ska försöka sortera resan och berätta lite kort om mina upplevelser.
Strax innan resan sålde jag min häst. Han var urmysig och trivdes uppenbart bra här, men började alldeles sista tiden visa tendenser att bocka. Eftersom det längre bak i hans historia finns lite frågetecken och jag inte ens har en ridbana så blev jag osäker på om detta kunde bli ett problem som jag kanske inte kunde reda ut på egen hand. Ingen häst förtjänar att vara ett problem, är mitt motto. Och eftersom jag ändå hade bestämt mig så var det lika bra att göra processen kort och han åkte till Skellefteå Ridklubb till kunnigare folk dagen innan vi reste iväg. Jag hoppas och tror att han nu får sluta vandra runt.
Så tråkigt med hästen, hoppas den kommer trivas där den är nu!
Klokt av dig att ta ett beslut som blir bra både för dig och din häst.
Säkert har det gjort ont i själ och hjärta men….
och härligt att du har varit till Krakow och också haft det bra
Vi kan intet annat än att leva våra liv även om det händer
hemska, förfärliga saker i vår omgivning
Sitter här och tittar ut på rådjuren som besöker vår trädgård
Hälsa med dig och ha det bra!
Så tråkigt med din häst men jag är säker på att du fattade ett klokt beslut.
Till Krakow hade jag gärna åkt. Har hört att det ska vara en mycket vacker stad!
Tråkigt med hästen men det viktigaste är att han har det väl oavsett var han hamnar.
Kramen ♥
Men se då är ju hästen inte långt från mig. Pontus och jag är där ibland och jag går ofta förbi stallet som jag säger. Kul du haft en bra resa trots vädret. Världen går vidare, våra liv ska levas som vanligt trots allt. Visst är det skönt med soc.medie paus? Men roligt att du skriver igen!
Tjejen har ambitioner .. 🙂
Jag kan förstå dina tankar om hästen och säkert var dte ett klokt beslut. Och nu är han ju ändå i närheten av Tove….
Tack för besöket i Krakow. Känner att den staden lockar. Fina bilder!
Jag hoppas att du känner dig lugn och glad i ditt beslut och att det blir till det bästa för Lilla Gubben (som väl inte ens hette Lilla Gubben) också.
Tack för dina vackra och tankeväckande inlägg från Polen. Som uppvuxen utanför Karlskrona och numera boende varje sommar på Sturkö är det ett land som jag känner stor dragning till. Jag har läst mycket historia och känner med det polska folket som har dragits mellan olika statsmakter fram och tillbaka som vore de något slags tuggummi. Det finns så mycket vacker arkitektur och i polackerna hittar jag en glimt av en personlighet som känns väldigt främmande det "typiskt svenska". Min älskade gamle fiollärare Jozef som jag träffade varje vecka mellan nio och arton års ålder bjöd på glimtar av en styrka som jag bara såg hos min egen far och i det fallet beror det på något helt annat. Det gick rykten om nazism och illdåd och Jozef ville aldrig tala om sin bakgrund eller om sitt gamla hemland. Historia är så komplicerad ibland och som vi alla vet är det vinnarna som skriver den.
Då vi var i Dachau i somras stod det klart och tydligt i infomaterial och i utställningen om att gaskamrarna inte var till för att gasa ihjäl folk. Tyfus och sänglöss spreds mycket snabbt och gjorde både arbetare och arbetsledare inkapabla att arbeta. Gaskamrarna var alltså till för att gasa kläder och sängkläder. Trots att man som guide på dessa läger måste vara certifierad historiker (alltså, man måste tala om den rätta sanningen) hörde vi en guide som stod och talade om, högt och ljudligt, för sin grupp att "här är gaskamrarna där mängder av judar gasades ihjäl". Intressant att den officiella historien skriver en sak och att guiderna sprider osanningar som talar till magen på ett ruskigt sätt. Sanningen var tillräckligt obehaglig på så många sätt. Usch. Dessutom utmålas nu i efterhand amerikaner och britter som så fantastiska och som räddare av världen. Vi bor i Orem, Utah, mitt i öknen nedanför den del av Klippiga Bergen som heter Wasatch Front. Här hade de också arbetsläger. Det fanns många sådana i USA. Hör vi talas om dessa i historien? Och den luddiga historien om zionisterna och Israel? Själv får jag rysningar av IS och det som pågår nu, om sanningen som de flesta inte känner till (att IS och andra små ofarliga terroristgrupper i början stöttades av USA för att hjälpa dem stötta Assad kort sagt) och hur lätt det är att framhäva sanningar som är falska och hur ohederliga människor bestämmer hur alla andra ska se sanningar som inte finns.
Jag vill så gärna känna styrka och hopp och det gör jag också vissa dagar. Andra dagar tycker jag mest att "folk är helt dumma i huvudet". Det där med att helt stänga av nyhetsrapportering och sociala medier då och då är ett jättebra tips även då man inte är på semester i Polen. Kram på dig.
Gaskamrarna i Dachau (och på flera andra ställen) användes inte till att gasa ihjäl människor i. Hemskheten i folkmordet som bedrevs under tiden före och under andra världskriget ligger i den fruktansvärda synen på människan som nazisterna delade (delar) med kommunisterna, till exempel Stalin och Mao, som också bedrev fruktansvärda folkmord. Tänk också på de européer som koloniserade stora delar av världen under för oss idag mer än pinsamma former. I Australien räknades aboriginers inte riktigt som människor, eller medborgare, förrän 1967. Så mycket ondska, så stort behov av makt, att härska och vinna. Det är tur att jag ändå tror på godheten, att det finns mer godhet än ondska, att vi med små medel i vår familj, nära vänkrets, vår hembygd, faktiskt kan göra skillnad. <3 Happy Thanksgiving!