I mitt tidigare inlägg kom jag med min sanning, eller fördom, att människor från, vi säger Mellanöstern, av kulturella skäl är mera åt det varma, omtänksamma och generösa hållet jämfört med skandinavier. Många verkade dock tycka att det inte går att generalisera överhuvudtaget och det hur man är har bara med personligheten att göra.
I och med att jag har levt ena halvan av mitt liv i Finland och andra halvan i Sverige är jag helt övertygad om att det finns betydande skillnader i folks sätt att vara, även om det i detta fall handlar om två näraliggande grannländer.
Därmed inte sagt att det ena eller andra folket skulle vara bättre människor än de andra. Godhet och ondska får bara aningen olika uttryckssätt. Min övertygelse är att kvoten gott och ont är ungefär densamma hos alla människor världen över och även genom historien.
Hos enskilda individer tror jag att olika saker i livet kan lyfta fram antingen det goda eller det onda. Att bli dåligt behandlad som barn i en beroendesituation är aldrig bra. Extrem fattigdom är skadligt, så är även extrem rikedom en utmaning. Flera olika livshändelser och att se världen är oftast lärorikt. Lagom med med-och motgångar tror jag på. Krig och elände kan ge perspektiv och svetsa samman människor, samtidigt som det kan ge bitterhet och bestående trauman som inte går att laga på en livstid. Att rivas från sina rötter och placeras till ett annat land och till en annorlunda kultur utan förberedelse är inte lätt. Att man dessutom inte lyckas etablera sig som en fullvärdig samhällsmedborgare med arbete, gott anseende och eget ansvar förebådar problem.
Likaväl som vi kan lära oss positiva saker av människor från främmande länder och kulturer kan vi naturligtvis lära oss av vilken medmänniska som helst, oberoende av nationalitet. Det kan vara någon släkting, granne eller varför inte bloggvän, som vi ser upp till och vill efterlikna.
Men kulturella mångfald pratade vi ju om. Alla får på sitt håll bestämma vad det betyder för dem. Det är alltid bra med öppen diskussion med högt i taket. Finns kulturella mångfald och hur ser den ut eller är alla kulturer lika och alla skillnader i människors sätt att vara kan förklaras på individnivå? På vilket sätt tycker ni att eventuella kulturella mångfald är bra? Vad kan du lära dig?
Jag instämmer mycket i ditt tyckande, alltså att det finns skillnader på människors sätt att vara beroende på vilket land de vuxit upp i. Mina tankar mellan svenskars och norskars kroppsspråk har jag precis bloggat om! Det är min sanning i den frågan… 😉
Intressant blogginlägg även idag från dig. Måste sova nu inför nattarbete, jag kanske återkommer och fördjupar mig i ditt inlägg…
Naturligtvis så finns det skillnad på människors sätt att vara beroende på var man är ifrån. Vi behöver ju bara se på Finland och olikheterna i ett så litet land. T.ex. savolaxarna är ju kända för att vara särskilt glada och humoristiska i jämförelse med sina grannlän osv..Bara på lilla Åland finns stor skillnad beroende på var du har vuxit upp, på vilken ö. Prägeln är stark
Vi färgas av vår närmaste omgivning helt klart.
Du är en hejare på att få till intressanta inlägg. Tack för det!
Av mångfalden har jag mycket att lära. Hur tänket går, seder och bruk, hur det eventuellt krockar med mitt … hur kan det lösas, hjälper språket till? Är mitt eget min uppfattning viktig … Eller skapar det svårigheter? När nya svenskar kom till arbetsplatserna jag jobbat på , så hände det mycket med det å förstå och förklara så det ble rätt för vårdtagaren. Tyvärr så har inte jag i mitt privatliv alltid den sociala orken pga min sjukdom som begränsar mig en del. Jag tror att jag haft mer kontakter även i det privata om jag haft energi nog. Uppskattar ändå mötet. Mellan svenskar och norrmän är det ju också skillnader, men jag har inte haft så svårt även om det inte alltid varit så enkelt. Nära varann i tal och språk, men ändå olik. När jag en kort period efter 25 år i Värmland flyttade åter till Norge så fick jag ett problem på banken och även i jobbet … jag hade glömt så mycket norska och så hade språket där också förandrats.
Var innom Mia också och uttalade mig … Trevlig helg!
Jag har skrotat min blogg av skälet att det tog för mycket tid.Man blev ju nästan beroende.Vidare kan jag allmäna frågeställningar utvecklas betydligt bättre av andra än mig.Allmänna frågeställnigar,existensiella funderingar till exempel är ju funderingar som delas av många och varför sprida ut samma frågor på typ 30 000 bloggar.
Till Din fråga.
Jag tycker att många invandrare har en bättre familjesyn än vi i Sverige.Skilsmässa är generellt förbjuden.Personligen kan jag se endast tre situationer där det skulle vara ok,mental sjukdom,missbruk och infertilitet.
Man och kvinna vet sina roller i familjen,här snackar vi inte ammande män inte. Jag tycker att kvinnor bildligt talat skall gå tre steg efter mannen.Hmm,jag undrar ibland var jag har mina rötter.
Jag upprepar att jag uppskattar alla åsikter. Svårt bara ibland att dra gränsen för mental sjukdom eller missbruk? Eller få det bevisat? Åsiktsmässigt hade du väl kunnat ha rötterna i mellanöstern, enligt mina fördomar. Svensk är du då verkligen inte, hellre en finländare. Med tanke på det du varit med om är det lite bakvänt.
Jag hävdar fortfarande att det beror på individen om en person är varm eller kall, jag tycker absolut inte att det stämmer att dom är mer varma och generösa än vi skandinaver ,-)
Det är min åsikt, dom har också mycket att lära av oss när dom flyttar hit! Väldigt viktigt att dom vill det.
Jag har hört en invandrare säga om svenskar att vi är nog lite blyga alltså inte kalla, blyga det är stor skillnad. Men när man kommer en svensk inpå livet får man en vän för livet, svenskarna är otroligt vänfasta. Det är inte bara på ytan utan kommer från hjärtat.
Annars håller jag med om det du skrivit ,-))
Ha en härlig Söndag, KRAM Primrose ,-)
Det ÄR min åsikt att skilsmässa generellt är ett problem.
Det är nästan omöjligt att diskutera sådana här mycket känsliga och SVÅRA frågor om man inte hör varandas tonfall,inte ser varandra och kan läsa varandras kroppsspråk.
Du känner väl mig bättre,inte skulle jag väl mena något illa mot Dig?
Min kurdiska vän var förfärad över hur vilsna kvinnor och män är i sina roller i Sverige, inte alla förstås. Men den rätt vanliga konstellationen, att kvinnan gnäller och är sur, och mannen är en "toffel", den skrämde henne. Men fysisk och psykisk misshandel mår ingen bra av att leva under. Eller kronisk otrohet, den faller lite under psykisk misshandel? Varenda gång man styr människors liv utifrån blir det några som far riktigt illa ut, kanske ett livslångt öde.
Sen vill jag betona att jag är svensk sedan många generationer och med tanke på mina åsikter som i många delar är "osvenska" faller ju Din tes om att det finns kulturella skiilander,skillnaderna finns endast på individnivå.
Det är så många frågor som dyker upp i mitt huvud över varför jag har de ofta starka och med svenska mått mätt ovanliga åsikter.
Född av svenska föräldrar,icke-religiöst MEN det var nog ett ekonomiskt fattigare hem än genomsnittet för den tiden.Kanske har det bidragit och präglat mig.Jag vet ju ingen annan förklaring.Jag har enbart goda minnen av mina föräldrar.Min far hade ett häftigt temperament men jag älskade dem båda.
D
Intressant. Tack för frågan.
Jag är övertygad om att uppväxten betyder mycket. Jag själv är uppväxt i ett varmt och gästvänligt hem, måttligt religiöst.
Sedan har livet format mig och jag har inte undgått olycka eller tråkigt leverne och sjukdom hos mina barn.
Har haft en hel del kontakter med andra kulturer och finner dem mycket familjära och varma, men det är vi här i Sverige också, fast vi får ibland "knacka" på varann, för att få uppmärksamhet.
När det har gällt min donation till min dotter, är jag överväldigad av tacksamhet över hur människor, kända som okända, hållit tummar och bett för oss ♥
Visst finns det stora skillnader i folks sätt att vara, den saken är säker. Vår yngsta dotter har bott utomlands bland annat i Egypten och sonen är sambo med en kvinna från Brasilien. Men när man skrapar på ytan så är det ändå många grundläggande värderingar som ändå binder oss samman även om det också finns olikheter.
Jag håller fullständigt med Dig ang.otrohet. Jag var på väg att inkludera otrohet i skälen för skilsmässa men minnet av att ha blivit sviken en gång sitter i för livet och jag mår dåligt av att tänka på det.
Jo,det finns ju avvikare inom alla kulturer. En sak är säker och det är att jag aldrig passat in i detta samhälle.
Jag förstår Din kurdiska väns förvirring över saker i Sverige.
Dina inlägg ör så intressanta,de engagerar verkligen!